Paris på 1880-talet. bl. a. för Chat noir. som han dekorerade fantasifullt (en af dessa målningar, Parce Domine, omkr. 1885, inköptes 1905 af Luxembourgmuseet). Bland representanterna för Montmartrekonsten från fin-de-siècle var "Mont-martres Watteau", som han kallades, en öfver-modig, pojkaktig och poetisk bohemien, satiriker och drömmare. I hans högst individuella fantasier, där Pierrot och Pierrette spela hufvudrollerna, förenas ungdomligt yr och tygellös spiritualitet med ett raffineradt inslag af öm och känslig melankoli. Bland hans målningar från denna tid märkes Pierrots änka (1886). Under senare år har han utvidgat sitt område, målat bl. a. Le mari (en vigselscen, där svärmodern sväfvar som en hotande skräckbild för brudgummens ögon), Barrikaden (1904), Eva med ormen samt Det glada lifvet på Montmartre (dekorativa målningar i Bal Tabarin 1905), Rök (allegori) och Heliga jungfrun med Jesuslarnet (1907), Kärleken och dårskapen, Apachedans (1913, Hotel de ville) och Hösten (allegori, musicerande och fruktplockande putti, 1920). Han har äfven målat porträtt och gjort historiska kompositioner (Valmy, teckning i Luxembourgmuseet). W. började 1920 utge sina memoarer med titel Feu Pierrot. Jfr P. Beuve, "Iconographie de Willette" (1910). G--g N. Villeurbanne [vilörba'n]. stad i franska dep. Rhóne, förstad till Lyon, belägen 4 km. ö. om denna stad. 42,526 inv. (1911). Ylleväfverier. Tillverkning af kemikalier samt af kyrkprydnader i metall och brokad. A. N~d. Villfarastenen. arkeol., är ett stenblock af svartgrå diorit med hällristningar från bronsålderns början från en grafhög, kallad Yillfarahögen, på gränsen mellan Vranarps och Vallby egor i Järrestads socken, Kristianstads län. Den synes ha utgjort en af sidostenarna i en grafkista. Ristningarna föreställa en af två hästar dragen vagn, tre skepp och några skålformiga fördjupningar. Namnet har uppkommit däraf, att man enligt gammal folktro "for vill" (vilse), om man färdades förbi högen nattetid. Stenen finnes nu i Lunds universitets hist. museum. Se Svenska fornminnesföreningens tidskrift, X. Br Sr. Villi (sing. villus), lat., ull, ludd, anat. Se Placenta, sp. 992, och (om vìlli intestinales) Tarmen, sp. 478 och fig. 2-4. Willia, löt. Se Saccharomycetes. William [wíljöm], engelsk namnform för V i 1-helm. Williams [<wiljöms], Roger, engelsk teolog, politiker, f. omkr. 1600 sannolikt i London, d. 1684, visade tidigt stor språkbegåfning, studerade i Cambridge, växte upp som puritan inom anglikanska kyrkan, avancerade till independent och lärde krafvet på full religiös tolerans, men fördes af sitt oroliga sinne och gränslösa subjektivism än vidare till fientlighet mot h var j e statens makt i kyrkan och därmed till frikyrkorörelsen. Han afvisade kallelser till universitet och prästtjänst i England och emigrerade till Amerika i slutet af 1630. 1631-33 verkade han som hjälppräst dels i Salem, hvars församling lutade åt separatism, dels i Plymouth och blef 1634 pastor på det förra stället. Snart kom han allvarsamt i delo med myndigheterna. Han förnekade giltigheten af den "charter", hvari Karl I beviljat Massachusetts-Bay-kompaniet landområde, emedan detta ju vore indianernas och kunde förvärfvas endast genom köp från indianerna. Vidare påstod han, att "ingen mänsklig makt hade rättighet att inblanda sig i samvetssaker", ty för sin religiösa tro "är människan ansvarig endast inför Gud". På grund däraf ogillade han äfven den kyrkliga tvångsbeskattningen och den obligatoriska eden och förklarade anglikanska kyrkan vara affallen från rätta tron och hvarje förbindelse med denna kyrka vara synd. Då han vägrade underkasta sig en andlig domstols afgörande, blef han i okt. 1635 anbefalld att inom viss tid lämna kolonien. Då han emellertid försporde, att myndigheterna ämnade låta gripa honom och återsända honom till England, flydde han i jan. 1636, åtföljd af några vänner, till indianerna, hvilkas språk han lärt och hvilkas försvar han alltid tagit (han utgaf 1643 en Key into the language of indians of America). I juni s. å. begaf han sig med sina följeslagare till Rhode Island och grundlade där ett nybygge, Providence, som skulle bli en fristad för människor, som voro förföljda för samvetets skull. W. uppsöktes snart i sitt nya hem af en stor mängd anhängare, däribland några engelska generalbaptister från Massachusetts. Han öfvertygades nu om barndopets oriktighet och lät omdöpa sig med begjutning 1639, hvarpå han döpte andra. Så bildades den första baptistförsamlingen i Amerika. Blott ett par månader höll W. ut i baptistförsamlingen. Han kom till öfvertygelsen, att intet kristligt religionssamfund fullt motsvarar den sanna kyrkan, och gick därför nu som en af de organisa-tionslöse "seekers". Sin kraft samlade han på försvaret för den fullständiga religionsfriheten; hans hufvudarbete, The bloody tenent of perse-cution for the cause of conscience (1644; en dialog mellan "sanningen" och "friden"), kom härutinnan med något i litteraturen förut okändt nytt i hänsynslös konsekvens och kraft och bildar epok i andelifvets historia. Nya skrifter i samma riktning följde.- Under tiden hade W :s koloni Providence raskt uppblomstrat. 1638 köptes hela området Aquidneck (Rhode Island) från indianerna, som frikostigt betalades därför. W. blef koloniens organisatör och lagstiftare. Då Massachusetts gjorde anspråk på jurisdiktion of ver densamma, begaf han sig till England och lyckades genom sin vän sir Henry Vanes bemedling utverka en kunglig "charter", genom hvilken Rhode Islands koloniala själfstyrelse och jurisdiktion betryggades. Själf valdes W. 1649 till dess vicepresident och var 1654-58 dess president eller guvernör. W.s verksamhet som organisatör af Rhode Island är epokgörande i religionsfrihetens historia. Han genomförde nämligen sin grundsats om frihet för alla religiösa bekännelser; det var första området inom kristenhetens värld, där detta fullt skedde. W:s politiska ideal var en ren demokrati, i hvilken folkviljan skulle vara bestämmande i alla borgerliga angelägenheter. Men i trossaker skulle icke flertalet ega makt öíver individen, utan denne skulle bero af Gud allena. Jfr 0. Straus, "R. W., the pioneer of religious liberty" (1894), A. H. Newman, "History of the baptist churches in the United states" (2 uppl. 1898). Hj. H--t.