- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn /
567-568

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Villmanstrand - Willmore, James Tibbitts - Villnäs - Villoison, Jean Baptiste Gaspard d’Ansse de - Villon, François (Montcorbier, des Loges)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

systemet samt genom Saima kanal med Yiborg. I staden finns ett arbetsfängelse för kvinnor, och i dess omfattande kasernanläggningar är arméns kavalleribrigad förlagd. Elektricitetsverk. Vidare finns en 8-klassig finsk samskola. Folkskolorna besöktes (1919) af 326 elever, och kostnaderna för folkskoleväsendet uppgingo till 71,615 mark. I ecklesiastikt hänseende utgör staden ett pastorat af 3:e kl., Villmanstrands prosteri, Nyslotts stift; kyrkan uppfördes 1795. O. B-n. Där V. nu ligger, var sedan gammalt en känd marknadsplats, Lappstrand, som af Per Brahe 1649 erhöll stadsprivilegier, hvilka bekräftades 1652 af drottning Kristina, men upphäfdes redan 1683. Efter Stora nordiska kriget, då V. 1710 intogs af ryssarna, men i freden 1721 återlämnades, upprättades staden ånyo, då den jämväl, under 1730-talet, förvandlades till en befäst ort, och dess förra namn, Lappstrand, utbyttes mot V. (af "vild man" = lapp). Den förklarades för uppstad (1727) samt var för en kort tid landshöfdingresidens i det s. k. Kymmene gårds län. Under kriget 1741--43 blef den efter striden 23 aug. 1741 intagen, plundrad och uppbränd af ryssarna. Den fortfor att vara rysk besittning ända till 1811, då den jämte hela "Gamla Finland" (det sedermera s. k. Viborgs län) återförenades med det öfriga Finland. "Fästningen" utgjordes af vallar, uppförda af faskiner och jord bakom torr graf och behärskade af närliggande höjder. Under revolutionen 1918 bemäktigade sig "de röde" V., som dock återtogs af "de hvite" 26 april. A. G. F. L. W:son M. Striden vid V. Efter krigsutbrottet 13 aug. 1741 samlades svenska arméns hufvudkrafter under general Buddenbrock vid Kvarnby, 60 km. s. v. om V., vid skärningen af vägarna till V. och Fredrikshamn. En styf dagsmarsch v. om V., vid Martila, stod general Wrangel med omkr. 4,000 man. I fästningen V. funnos omkr. 1,100 man under öfverste Willebrand. 21 aug. uppbröt en styrka om 10,500 ryssar under general Lacy (som kommit från Viborg) från Kananoja och anlände den 22 framför V. Wrangel, som erhållit underrättelse därom, sände den 21 på aftonen bud till Buddenbrock, uppbröt den 22 på morgonen med sin styrka och inträffade samma dags afton strax s. om V., där ställning intogs. Den 23 kl. 2 e. m. gingo ryssarna till anfall. På högra flygeln blef detta tillbakavisadt, men på den vänstra kastades en del trupper tillbaka, under det att andra förföljde på grund af högra flygelns framgång. Däraf åstadkommos oreda och allmänt återtåg (kl. 5 e. m.). Under skydd af Västerbottens regemente, som mycket utmärkte sig, veko svenskarna tillbaka bakom V., som på aftonen stormades, plundrades och brändes. Svenskarna förlorade 1,300 man i döda och sårade samt 1,000 man i fångar, bland dem Wrangel; ryssarna förlorade 2,400 man. Buddenbrock, som icke kunde uppbryta förrän den 23, vände på vägen. Ryssarna fullföljde icke vidare sin anfallsrörelse. Se G. Synnerberg, "Ett hundrafemtio års minne. Slaget vid Willmanstrand den 23 aug. 1741" (i "Finsk militär tidskr.", 1891). C. O. N. Willmore t>i'lmao], James Tibbitts, engelsk gravör, f. 1800 nära Birmingham, d. 1863, var elev af W. Kadcliffe i Birmingham, var sedan verksam i London och utförde utmärkta gravyrer först och främst efter Turners, därjämte äíven af andra engelska målares verk. G-g N. Villnäs (fi. A'sfcaine?i), kapell under Lemo (se d. o.) pastorat, Åbo och Björneborgs län, Finland, bestämdt att afskiljas till själfständigt pastorat. 5? kvkm. 1,347 inv. (1919), finsktalande. O. B-n. Villoison [-waså'], Jean Baptiste Gäspa r d d'A n s s e de, fransk filolog, f. 1753, d. 1805 som professor i grekiska vid College de France, utmärkte sig för djupa insikter och kritiskt skarpsinne. Han utgaf bl. a. Apollonios' lexikon till Homeros (1773), Longos' herderoman (1778), nyfunna "Anecdota græca" (2 bd, 1781) och, efter ett af honom upptäckt manuskript i Yenezia, som blef utgångspunkten för den kritik, som velat förneka skalden Homeros' enhet och autenticitet, Homeros' "Ilias" (1788), med högst värdefulla scholier från antiken (se därom S c h o l i o n). Villon [vi ja'], Franpois, fransk skald, f. 1431 i Paris, d. efter 1463, son till fattiga föräldrar af ringa stånd, hette eg. F r a n 9 o i s de Montcorbier eller des Loges, men kallade sig V. efter sin onkel, mäster Guillaume de V., kandidat i kanonisk rätt och kapellan vid kyrkan Saint-Benoit le Bestourné i närheten af Sorbonne. Denne tog sig an V. och lät honom studera vid Parisuniversitetet, där han 1449 bleí student och 1452 mottog sin doktorsgrad. Han skulle därefter ha fortsatt med kanonisk rätt, men "flydde skolan" och förföll i stället till ett vildt och cordent-ligt lif, snart också till ett brottsligt. Han var medelpunkten i tidens glada studentlif, som på grund af det långa kriget mot engelsmännen var mer än vanligt rått och förvildadt och tillbringade dagar och nätter på krogar och jungfruhus, vän med tjufvar och äfventyrare. Han tyckes emellertid ha undgått att komma i beröring med rättvisan, tills han 5 juni 1455 dödligt sårade en präst, Philippe Sermoise, med h vilken han råkat i träta om en glädjeflicka. V. flydde från staden, dömdes in contumaciam till att af vika staden, men benådades i jan. 1456 från straffet. Jämte studenten och inbrottstjufven Colin des Cayeux m. fl. plundrade han emellertid kort därpå teol. fakultetens kassakista i college de Narbonne. Inbrottet lyckades. Efter några veckors gladt festande lämnade V. och hans kamrater Paris, och han irrade de närmaste åren, troligen alltjämt som medlem af samma tjulband, från den ena trakten till den andra. 1457 befann han sig i Blois, möjligen i fängelse. 1461 satt han, troligen på grund af någon ny illgärning, i biskopens fängelse i Meung-sur-Loire. Han benådades, då Ludvig XI på sin eriksgata höll sitt intåg i den biskopliga staden i juli 1461 och då enligt gammal tradition utdelade allmän amnesti åt ett visst antal fångar. Med fribreívet på fickan begaf sig V. åter till Paris, men då hans bedrifter där ännu voro i färskt minne, kom han snart på nytt i fängelse, men frigafs, sedan han af gett - en revers på att betala teol. fakulteten de stulna pengarna tillbaka inom 3 år. Han begaf sig nu till ett lugnt ställe i landsorten för att skrifva dikten Testament. Mot slutet af 1462 var han emellertid åter i Paris. I nov. s. å. sårades skriívaren vid biskop-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 3 18:40:56 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcl/0308.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free