- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn /
571-572

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Villotta - Willoughby, sir Hugh - Willoughbya - Wills, William Gorman - Villlstad - Willlstätter, Richard Martin - Willughby, Francis - Willumsen, Jens Ferdinand

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

571 Villotta-Willumsen 572 Villo^ta. mus., ett slags vanligen fyrstärnrnig italiensk folkvisa, som i olikhet med villanell (se d. o.) är af allvarlig och värdig hållning samt ännu kvarlefver i den venezianska folklyriken. Se K. Somborn, "Das venezianische volkslied: die villotta" (1901). E.F-t. Willoughby [wHobi], sir Hugh, engelsk polar-resande, adlad 1544. Se Polarexpeditioner, sp. 1152. Willoughbya Onebio] Eoxb., bot., ett till fam. Apocynaceæ hörande liansläkte med 10 malajiska arter. Frukten är ett stort kulrundt bär med hårdt skal och är hos W. edulis ätlig. Jämte andra arter lämnar denna art god kautschuk. G- L-m- Wills [ß^ls], William Gorma n, engelsk dramatiker, f. 1828 i Kilmurry, Irland, d. 1891, studerade vid universitetet i Dublin och utbildade sig därefter i målarkonsten vid Koyal irish aca-demy. Sedan han flera år egnat sig åt porträtt-måleri, debuterade han 1866 som skådespelsförfattare med The man o'Airlie och skördade därefter betydande framgångar med ett antal andra dramer, som höja sig afgjordt of ver medelmåttan, bl. a. Charles the jirst (1872), Mary queen o'Scots (1874), Buckingham (1875), Jane Shore (1876) och Claudian (1883). W. författade noveller. I midten af 1870-talet återupptog han porträttmåleriet, inom hvilket han vunnit stort anseende och haft förnäma kunder. Villstad, socken i Jönköpings län, Yästbo härad. 16,397 har. 2,657 inv. (1919). Y. bildar med Yåthult och Båraryd ett pastorat i Yäxjö stift, Yästbo kontrakt. - I socknen ligger Y. brunns-och badanstalt, vid Nissan, 150 m. ö. h. och 6 km. från järnvägsstationen Smålandsstenar, med mineralkälla. Willstätter. Kichard Martin, tysk kemist, Nobelpristagare, f. 1872 i Karlsruhe, studerade hos Baeyer i München 1890-94, då han blef filos. doktor; han vardt 1896 privatdocent samt 1902 e. o. professor där. Han blef ord. professor i kemi vid tekniska högskolan i Zürich 1905, vid universitetet och Kaiser Wilhelminstitut i Berlin 1912 och efterträdde 1916 Baeyer i München. W. har utfört utmärkta experimentalundersökningar inom olika områden af den organiska kemien, såsom ang. alkaloider (1894-1900), kinoner (1903-11), kinoid-färgämnen (1907-11), klorofyll (1904-13), hemin (1910-13), assimilation af kolsyra (1913 -18), antokyaner (1913-17) och enzym (1917 -20). De flesta af hans arbeten äro offentliggjorda i "Berichte der deutschen chemischen gesell-schaft". Två stora arbeten af honom äro utgifna under titlarna Untersuchungen über chlorophyll (1913) och Untersuchungen über die assimilation der kohlensäure (1918). Redan i München började W. sina storslagna arbeten om klorofyll, hvilket visades vara i väsentligt aíseende likartadt hos alla gröna växter. Han fortsatte dem i Zürich och utredde klorofyllets konstitution. Magnesium visades ingå i klorofyll såsom en väsentlig beståndsdel, hvilken sannolikt i hög grad betingar dess stora reaktionsförmåga. Denna har till huf-• vudsaklig uppgift att förmedla kolsyrans ur luften upptagning (assimilation) af växternas gröna delar, hvarvid af kolsyra och vatten bildas kolhydrat (vanligen stärkelse) och syrgas, som af ges till luften. Kolsyran bindes härunder intermediärt vid klorofyll, hvarefter genom speciella enzyms inverkan kolhydrat uppstå. De röda och blå växtfärgämnen, som bl. a. ge blommorna deras präktiga färger, visade W. vara glykosider, d. v. s. föreningar af sockerarter med en kropp antokyan (se d. o.), h vars kemiska konstitution utröntes. Under den sista tiden har W. studerat enzymen, hvilka spela en hufvudroll inom biokemien. W. erhöll 1915 af Vet. akad. Nobelpriset i kemi. Sedan 1916 är han medlem af Yet. soc. i Uppsala. S- A-s. Willughby [eo^bbi], Francis, engelsk zoolog, f. 1635, d. 1672. var en af Linnés mest betydande föregångsmän på det zoologiska området. Särskildt känd har han blifvit som medarbetare åt Kajus (se d. o.), hvilken tillskrifver honom mycket af den förtjänst, för hvilken han själf hedrats. W:s minne bevaras genom arbetena Ornithologia (1676) och Historia piscium (1686), båda postuma. L-e. Willumsen, Jens Ferdinand, dansk konstnär, f. 7 sept. 1863 i Köpenhamn, son till en handlande, var en tid i snickarlära, började studera i tekniska skolan i afsikt att bli arkitekt, blef 1881 elev vid konstakademiens arkitektaf delning, öf-vergick till målarskolan och var samtidigt elev af Kröyer. Han utställde 1883 en slottsinteriör, målade sedan genretaflor: Rokoko (en neger blåser flöjt för en dam, 1884), En slaktarbod (1886), Ef-termiddagsbelysning i en kvarn, Bondstuga, Gatparti från Helsingör (1888), reste så till Paris, där han till en början tog intryck af Kaffaelli - typisk för denna ståndpunkt är den figurrika interiören En fransk tvättinrättning (1889, Göteborgs museum). Montmartre (s. å.) eges af konstmuseet i Köpenhamn. Full impressionism visade Pont Saint Michel (illustrativt hållen, lif-lig och brokig, 1890). Vid denna tid hade han slutit sig till de mest radikale modernisterna - inflytande af Gauguin är påtagligt en tid framåt - och i sina bidrag till Independenternas utställning 1891 stod han på vänsterns yttersta flygel. Han utställde dels färglagda skulpturer i trä, dels excentriska målningar i ett sökt primitivt och naivt uttryckssätt (Montagnes russes, Två bretagneska kvinnor grälande, "La fécondité" m. fl.). Med dessa och andra utmanande prof på tidens upproriska konst väckte han i Köpenhamn under de närmast följande åren en lättförklarlig häpnad och mycken förargelse och vann rykte som "den egendomligaste framtoning, som någonsin hade visat sig i vår konst". Han utställde nu på Den fri udstilling, som han 1891 varit med om att stifta. 1894 slog han sig ned i hemlandet, byggde åt sig en villa vid Hellerup efter egna ritningar och egnade sig vid sidan af måleriet åt skulptur och keramik, som han studerat i Paris, samt äfven åt arkitektur och möbelkonst. 1897 lämnade han ritning till Den fri udstillìngs byggnad, midt emot

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 3 18:40:56 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcl/0310.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free