58? Wilson 588 hvars enda dotter, Alice, han gifte sig 1881, bidrog W. genom sina intriger mycket till kabinettet Gam-bettas fall i jan. 1882. Sedan han genom misslyckade spekulationer förstört sin förmögenhet, begagnade han sig af sin ställning som presidentens mag för att genom löften om ordnar, ämbeten och leveranser och genom andra olagligheter skaffa sig pengar. Då detta 1887 kom till allmänhetens kännedom, blef W. föremål för ytterst häftiga anfall inom pressen, och då presidenten Grévy lade hinder i vägen för anställande af rättegång mot magen, vände sig allmänna opinionen både i pressen och i deputeradekammaren mot den gamle förblindade presidenten själf, som efter ett envist, men fruktlöst motstånd tvangs att afsäga sig presidentsämbetet i dec. 1887. W. dömdes 1888 till några månaders fängelse. Trots sina föregåenden var han åter deputerad, vald af Loches, 1893 -1902. W. hade emellertid åter blifvit en mycket rik man, sedan hans hustru efter sin faders död (9 sept. 1891) ärfde dennes till omkr. 10 mill. frcs uppskattade förmögenhet. E. \V.* Wilson [ωi'lsən], Woodrow (döpt till Thomas Woodrow, kallade sig som student Thomas W. W., men bortlade sedan det första af sina dopnamn), president i Nord-Amerikas förenta stater 1913--21, historiker och pedagog, f. 28 dec. 1856 i Staunton, Virginia, härstammar på fädernet från en irländsk och på mödernet från en skotsk släkt. Farfadern, James W., var boktryckare och hade 1807 från Down i Ulster emigrerat till Förenta staterna; morfadern, Thomas Woodrow, var presbyteriansk präst och emigrerade från Skottland först till Canada och därifrån 183? till Förenta staterna; W:s fader, Joseph Ruggles W. (f. 1822, d. 1903), var presbyteriansk präst flerstädes i sydstaterna 1858--85 och därpå 1885--93 professor vid Southwestern presbyterian university i Clarksville, Tennessee. W. flyttade 1858 med sina föräldrar till Augusta i Georgia och 1870 till Columbia i Syd-Carolina, studerade 1873--74 vid Davidson college i Nord-Carolina, 1875--79 vid universitetet i Princeton, New Jersey, fortsatte sina juridiska studier vid Virginia university 1879--80 och blef 1882, efter af överansträngning nödvändiggjord årslång hvila i föräldrahemmet, då i Wilmington, Nord-Carolina, 1882 praktiserande advokat i Atlanta, Georgia. Då emellertid klienterna uteblefvo, beslöt han sig för den vetenskapliga banan. Han studerade 1883--85 vid Johns Hopkins' university i Baltimore, vann där 1886 filos. doktorsgrad, var 1885--88 lärare i historia och nationalekonomi vid kvinnohögskolan Bryn Mawr college i Philadelphia samt 1888--90 professor i samma ämnen vid Wesleyan university i Middletown, Connecticut, och blef 1890 professor i juridik och nationalekonomi vid universitetet i Princeton. Hans professur ändrades till en lärostol i juridik 1895 och i juridik och politik 1897. W. innehade den till okt. 1910 och var dessutom från 1902 universitetets president (rektor). Som ung student publicerade W. (i "International review" 1879) en lifligt uppmärksammad uppsats, Cabinet government i the United states, i hvilken han med skärpa, starkt påverkad af engelsmannen Bagehots skrifter, kritiserade oansvarigheten i det amerikanska styrelsesystemet och som bot för kongressutskottens växande ansvarslösa makt förordade ett inför kongressen verkligen ansvarigt kabinett vid presidentens sida. Grundtankarna utfördes närmast i doktorsafh. Congressional government, a study in american politics (1885), hvilken ger en ypperlig framställning af kongressens arbetssätt och politiska maktställning samt fick stor spridning som handbok vid universitetsstudier (24 uppl. till 1912). Den statsvetenskapliga handboken The state, elements of historical and practical politics (1889) ger bl. a. en öfversikt af författningslifvet i Förenta staterna och ett antal europeiska stater; den reviderades grundligt 1898 och har sedan utgetts i en mängd upplagor. Som historiker framträdde W. med den kortfattade handboken Division and reunion 1829--1889 (bd 3 i serien "Epochs of american history", 1893; 25 uppl. till 1912) samt med en banbrytande monografi George Washington (1896; ny uppl. 1900); han har äfven skrifvit A history of the american people (5 bd, 1902; urspr. publicerad som en serie tidskriftsartiklar i "Harper's magazine"), The making of the nation (en öfversikt af Förenta staternas konstitutionella utveckling, i "Atlantic monthly", 1897), The reconstruction of the southern states (i "Atlantic monthly", 1901) och State rights (öfversikt af Förenta staternas historia 1850--60, i "Cambridge modern history", bd VII, 1903). Hans sista större statsvetenskapliga arbete är Constitutional government in the United states (1908; utredigeradt efter föreläsningsanteckningar och värdefullt för kännedomen om hans politiska idéprogram). Som Princeton-universitetets president genomförde W. en betydelsefull omläggning af studiemetoderna till större grundlighet och mera aktgifvande på elevernas olika personliga begåfning samt bragte genom sitt "preceptorial system" (friare föreläsningar, samtal och seminarieöfningar) studenterna i intimare kontakt med lärarna. Han vände sig äfven mot de komfortabla klubbar, i hvilka särskildt de äldre studenterna enligt gammal tradition bodde, och genomförde åtminstone för de yngre årsklasserna ett internatsystem efter mönster från Oxfords och Cambridges "colleges". Det fullständiga genomförandet af dessa demokratiska reformidéer stötte emellertid på motstånd från universitetets inflytelserika donatorer, och inför deras emot hans reformplaner stridande donationsvillkor blef W. i längden maktlös, en omständighet, som väsentligt bidrog till hans beslut att helt egna sig åt politiken. Redan tidigt hade han blifvit känd i vida kretsar som populär föreläsare och essayförfattare i pedagogiska och historisk-politiska ämnen. Han hade därunder i tal och skrift med förkärlek inskärpt sitt gamla kraf på fast och ansvarsmedveten politisk ledning från regeringens sida samt kritiserat presidentens vanmakt och senatens godtyckliga och planlösa intressepolitik, men botemedlet sökte han