engelsk uppl., "President W., the world's peacemaker", utkom 1919), A. Ruhe. "W. W., människan och statsmannen" (1918), R. S. Baker, "What W. did at Paris" (1919), H. Hansen. "The adventures of the fourteen points" (s. å.), och W. E. Dodd, "W. W. and his work" (1920). V. S-g. Wilson [ft»^lsan], Edmund Beecher, nordamerikansk zoolog, f. 19 okt. 1856 i Geneva, Illinois, professor i zoologi vid Columbiauniversite-tet i New York. W. har inlagt stora förtjänster om flera af den allmänna zoologiens grenar såsom ärftlighetsläran, celläran m. m. Bland hans arbeten märkas General biology (tills, med W. T. Sedgwick, 1887), Atlas of karyokinesis and ferti-lization (1895) och The cell in development and inheritance (1896). L-e. Wilson [ßr»nsøn]. Henry Braid, nordamerikansk sjöofficer, f. 23 febr. 1861, blef 1883 officer i flottan, där han efter hand befordrades till kon-teramiral (1917), deltog som fartygschef i spanskamerikanska kriget 1898 och tjänstgjorde därefter dels i sjöförsvarsdepartementet, dels som fartygschef. 1913-16 var han chef för Board of inspec-tions and survey af nämnda departement. Under Världskriget var han först (1917) chef för Atlant-flottans patrullstyrka och sedan (1918) chef för Förenta staternas sjöstridskrafter i de franska farvattnen. H. J-dt. Wilson [öí^lsen],sirHenryHughes, engelsk fältmarskalk, f. 5 maj 1864 i Currygrane, Edge-worthstown (Irland), officer vid k. Irländska regementet 1884, deltog i krigen i Burma 1885-87 och (med stor utmärkelse) i Syd-Afrika 1899-1901, under hvilket senare han befordrades till major, var chef för krigshögskolan 1907-10 och för generalstabens operationsafdelning 1910-14. Under Världskriget var han, befordrad till generalmajor, generalstabschefens närmaste man 1914-15 och militärfullmäktig i Versailles 1917, förde under mellantiden och därefter befäl i hemlandet, befordrades efter hand till general och till fältmarskalk (1919) samt utnämndes s. å. till chef för generalstaben. H. J-dt. Wilson [ßíi/lsan], Charles Thomson Kees, skotsk fysiker och meteorolog, f. 14 febr. 1869 i Glencorse, studerade i Manchester och Cambridge, där han sedan 1895 arbetat på Cavendishlaborato-riet. Han är anställd som föreläsare i elektrisk meteorologi vid universitetet i Cambridge och som observatör vid det solarfysiska observatoriet där. Hans förnämsta arbeten ligga inom luftionisatio-nens och den elektriska meteorologiens områden. Särskildt viktig är hans upptäckt af ionernas egenskap att kondensera vattenånga vid hastig utvidgning af fuktighetsmättad luft. Med stöd häraf har han på ett sinnrikt sätt konstruerat en expansions-apparat, där han genom momentan belysning i expansionsögonblicket gör Joniserande partiklars banor synliga och affotograíerar dem. Hans fotografier öfver a- och /9-partiklars banor ha varit af utomordentlig betydelse för kännedomen om motsvarande strålars egenskaper och verkningar. De flesta aí hans arbeten äro publicerade i "Proceedings of the Royal society" och "Cambridge Philosophical society's proceedings". Om W:s elektroskop se Radioaktivitet, sp. 867. E.E-dt. Wilson [ö^lsan], engelskt rederibolag. Se Å n g-íartygslinjer. Wilson park, egna hemskoloni. Se Hälsingborg, sp. 101. Wilster. Daniel Jakob, dansk sjömilit?r, f. omkr. 1664, d. 1732 i Petersburg, gick 1683 in vid flottan, avancerade 1711 till schoutbynacht, dömdes 1712 från sin tjänst, emedan han ej hindrat en svensk konvoj att inlöpa till Göteborg, men fick af konungen afsked i nåder. Han gick därefter öfver till svenskarna, förde befäl på örlogsskeppet "Stockholm" i slaget vid Jasmund 1715, där i strid mot honom danske viceamiralen Just Juel stupade, och utnämndes för sitt välförhållande till viceamiral. 1716 kommenderade han i Östersjön en svensk flotta på 16 skepp, med hvilken han jagade danske amiralen U. Kaas' eskader. En tid därefter lämnade han, missnöjd, svensk tjänst och tog rysk, blef vice amiral och medlem af amiralitetskollegiet (1721), chef för marinakademierna (1727) samt var 1729-30 stationschef i Kronstadt. Wilster. 1. Kristian Frederik Emil W., dansk skald, f. 27 sept. 1797, d. 11 jan. 1840, var son till höjesteretsadvokat Karl Henrik W. (f. 1772, d. 1837), som 1799 öfvergaf sin hustru och med en engelsk älskarinna förde ett äfventyrligt lif i Nord-Tyskland under namn af baron von Essen, till dess han såsom misstänkt för mord 1812 dömdes till 15 års fängelse. W. blef student 1813, tog juridisk examen 1816, teol. 1822 och magistergrad 1827 samt blef adjunkt i Sorö 1822 och lektor där i engelska och grekiska 1828. Han utgaf Betragtninger över vor nyere tids poesi (1829) och hade såsom beundrare af öhlen-schläger en skarp litterär fejd med J. L. Heiberg. Af W:s poetiska alster, 3 smärre samlingar Digt-ninger (1827-40), märkas särskildt flera ypperliga lyriska dikter och romanser. 1903 utkommo Udvalgte digte. Därjämte utgaf han förtjänstfulla öfversättningar af "Iliaden" och "Odyssén" (1836 -37; 5:e uppl. 1890) samt af 8 tragedier af Euripides (1840; 2:a uppl. 1857). - 2. Ernst Henrik Claude W., den föregåendes kusin, militär, f. 21 aug. 1808, d. 27 dec. 1881, blef löjtnant 1825 och kapten 1841 samt förde 1848 med utmärkelse ett kompani jägare i striderna vid Slesvig och Dybböl. Befordrad till major och chef för jägarkåren 1849, utmärkte han sig både vid Kolding samt under Ryes reträtt i Jylland och i striderna 24 och 25 juli 1850. Han blef öfverste 1858, var kommendant i Slesvig 1860-63 och förde 1864 som generalmajor först en brigad, sedan en division, men blef redan 8 mars sårad och ur-ståndsatt att vidare deltaga i kriget. 1874-77 var W. öfverbefälhafvare i Jylland. 1-2. E. Ebg. Wilstermarskboskap. Se Holsteinsk rödbrokig boskap. Wilt, D. ver. Se Ver Wilt. Wilt. Marie, österrikisk sångerska, född L i e-benthaler, f. 1833 i Wien, d. där 1891, var redan gift med en ingenjör Franz Wilt, då hon 1863 började studera sångkonsten. Sedan hon uppträdt på flera konserter, debuterade hon 1865 i Graz som Donna Anna i "Don Juan" och sjöng sedan med stor framgång i Berlin och London. I Wien var hon engagerad 1867-77; därefter sjöng hon i Leipzig, Brunn m. fl. städer samt