handelsbankens byggnader samt Kalmar läns norra landstings sjukstuga. I staden finnas 2 boktryckerier, från hvilka utges "Vimmerby tidning", "Hultsfreds-posten", "Kinda-posten" och "Tjusts tidning" (2 ggr i veckan) samt "Nya-posten" och "Kisa-tidning" (1 gång i veckan). I kyrkligt hänseende bildar V. jämte Vimmerby

Fig. 5. Vimmerby i slutet af 1600-talet, efter Sueciæ-verket.

landsförsamling och Pelarne annexförsamling ett pastorat med en kyrkoherde och 2 komministrar. -- V. (under medeltiden Vimberby, Vimbyrby, Vimarby, Vimarks by), sedan gammalt en betydande marknadsplats, har sannolikt äfven varit ett hedniskt offerställe, hvarom stadens äldsta vapen -- en kvinnofigur (gudinna) med ett timglas i högra handen och ett får vid fötterna -- tyckes ge en antydan. Om platsens betydenhet långt tillbaka i tiden vittnar också det stora graffält från vikingatiden, hvilket är beläget i den s. k. Gästgifvarhagen sydöst om staden och hvars till omkr. 150 uppgående jordhögar på stadens bekostnad under slutet af 1800-talet till största delen undersökts af rektor H. Hanson i Gamleby, hvilken undersökning visade, att högarna jämte brända människoben innehöllo endast lerkärl, prydnader o. d., alltså icke minnen från någon strid, såsom förut antagits. Det torde vara omöjligt att utforska tiden för V:s stadsblifvande. I medeltidshandlingar nämnes, att V. 1192 för tredje gången brändes af danskarna och att Kristian I härjade detsamma 1454. I början af 1400-talet kallas V. stad, men 1532 förbjöd Gustaf Vasa all köpslagan där och befallde de invånare, som önskade idka handel, att flytta till Kalmar. V. återfick emellertid 1604 sina stadsprivilegier. V. härjades 1610 af danskarna. Det hemsöktes af stora eldsvådor 1683, då större delen af samhället blef lågornas rof, och 1821, då två tredjedelar af staden lades i aska. E. K-n. Vimmerby--Hultsfreds järnväg, normalspårig, 21,4 km. lång, urspr. tillhörig V.--Hultsfreds järnvägsaktiebolag, sammanbinder Vimmerby med Nässjö--Oskarshamns järnväg och öppnades 1 aug. 1877. Banan, som under tiden 1899--1906 trafikerades af Nässjö--Oskarshamns järnvägs-a.-b., eges och trafikeras sedan 1 jan. 1907 af Östra centralbanans järnvägs-a.-b. J. L. (F. P.) Vimmerby landsförsamling, i Kalmar län, Sevede härad. 15,971 har. 2,187 inv. (1919). Annex till Vimmerby stad, Linköpings stift, Tunaläns och Sevede kontrakt. Vimmerby--Linköpings järnväg utgör delsträcka af Östra centralbanan (se d. o.). Vimmerby--Spångenäs järnväg. Se Norsholm--Västervik--Hultsfreds järnvägar. Wimmercranz, Adolf Fredrik, lärare, filolog, f. 10 dec. 1815 på Gottland, d. 1 maj 1899 i Jönköping, blef student 1835, filos. kandidat 1841, doktor ("ultimus") 1842, docent i latin s. å., allt i Uppsala. Han var 1849-82 lektor i latin i Härnösand (rektor där 1855-57). Sedan 1859 var han led. af Mus. akad. W. var en mångkunnig och högt skattad lärare, och hans olika skoluppl. af Livius voro mycket använda. Efter sitt afskedstagande utgaf han bl. a. Terentii lustspel, öfvers. från latinet (1896). J-C. Wimmerstedt, Axel Johan, kemist, f. 21 sept. 1829 i Kalmar, d. 9 nov. 1910 i Stockholm, blef student 1847, filos. doktor 1853, med. kandidat 1857, licentiat 1860 och doktor 1868, allt i Lund. 1860 förordnades W. till adjunkt och laborator i kemi vid Karolinska institutet, utnämndes 1866 till ord. adjunkt i kemi och toxikologi och var 1879-83 e. o. professor i kemi där. Därjämte var han 1873 -77 lärare i farmaceutisk kemi och mineralogi vid Farmaceutiska institutet och 1874-76 t. f. rätts-kemist. 1883 blef han ord. rättskemist. 1865-68 var W. sekreterare i kommittén för utgifning af "Phar-macopæa suecica. Edit. YII". W. utgaf Analys af Medevi helsobrunn (doktorsafh. 1866). C. G. S. Vimpel, sjöv., en mycket smal och lång standert (se d. o.) af flaggduk, i form af ett band eller en remsa, hvars nedre eller yttre del är klufven. Hissad på ett örlogsfartygs högsta topp eller, om fartyget ej har rigg, på en flaggstång, stående förut eller på ett pansartorn e. d., betyder vimpeln (örlogsvimpeln, stundom kallad kronovimpel) chefens befälstecken och skall som sådant blåsa både dag och natt, så länge fartyget är i aktivitet. Äfven i fartygsbåt bör chefen föra sitt befälstecken. Vimpel får föras endast af chef, som är officer. Chef, som för vimpel, kallas vimpelman, till skillnad från "flaggman" och "standertman". På båtar tillhörande ett örlogsvarf eger officer under vissa förhållanden att föra vimpel. Den svenska vimpeln är blå och gul på längden (före 1905 med unionstecknet invid stången; se fig. nederst å färgpl. till art. Befälstecken). Kunglig vimpel liknar örlogsvimpeln, men har "vid stången" riksvapnet på hvit botten. Enligt gamla lagar var anbefalldt, att vimpel, då den fördes på handelsfartyg, skulle vara oklufven och ej öfver 6 alnar lång. Nu för tiden används dock klufven vimpel, men ungefär på halfva sin längd är den omvänd så, att den blå remsan slutar med en gul och den gula med en blå. Se vidare Flagga B. N.* Vhnpeli, socken. Se Y i n d a l a. Vimpelman, sjöv. Se Vimpel. Vimpelstake, sjöv., en liten flyttbar stång, vanligtvis med vidfäst vimpel, som placeras förut i den båt, i hvilken till vimpels förande berättigad officer färdas. B-N.*