607 Wimperg-Vin 608 Wimperg, Wimpergc, Wimberg (ty., af oviss betydelse, möjligen = icindberge, "vindskydd"), bygnk., ett spetsigt gafvelröste, som i den gotiska stilens rikare byggnader plägar uppföras öfver de spetsbågiga portal- och fönsteröppningarna. Wimpergen höjer sig stundom mellan två små spiror (fialer). Dess stigande linjer kantas med s. k. "krabbor", och spetsen krönes af en korsblomma, stundom af ven af en staty. Ytan dekoreras med en blindornering, som visar det sedvanliga gotiska mas- eller rosverkets former. Fig. visar en wim-perg från Kölns domkyrka. Upk.» Whnpfen (W. a m Berg), stad i tyska fristaten Hessen, i en enklav mellan Baden Wimperg. ocíi Württemberg, vid Neckar, 12 km. n. v. om Heilbronn'. 3,139 inv. (1905). Saltverk jämte badanstalt. Tillverkning af papper och cigarrer. W. var till 1802 fri riksstad och kom 1803 till Hessen-Darmstadt. Historiskt märklig är orten genom Tillys seger 26 april (g. st.) 1622 öfver markgrefven Georg Fredrik af Baden-Durlach. - Ej långt från W., likaledes vid Neckar, ligger byn W. i m Tal, med en berömd stiftskyrka. A. N-d. Wi;mpffen, en från Schwaben härstammande tysk adlig släkt, af hvilken flera medlemmar utmärkt sig på det militära området. Franz L u d-wigHeroldvonW., friherre, f. 1732 i Zwei-brücken, d. som fransk divisionsgeneral 1800. Af ven hans broder Felix var fransk general (se W. 1). Hans son, Franz Karl Eduard von W. (f. 1776, d. 1842), württembergsk generalmajor, upphöjdes af kejsar Frans II i grefligt stånd 1797. 1. Felix de W. (se ofvan), fransk militär, f. 1745, d. 1814, generalmajor 1783, moderat ledamot af konstituerande nationalförsamlingen 1789-91, organiserade resningen i Normandie mot konventet 1793, men blef slagen och flydde till England. Efter 18 brumaire (1799) återvände han till Frankrike och blef divisionsgeneral. - 2. Franz ErnstLorentzvonW., grefve, den föregåendes sonson, militär, f. 1797, d. 1870, utmärkte sig som österrikisk fältmarskalklöjtnant under 1848 års italienska krig, hade öfverbefälet öfver de till intervention i Kyrkostaten bestämda trupperna, bombarderade Bologna och Ancona och öfvertog där-eíter styrelsen af Legationerna. Han blef sedermera civil- och militärguvernör i Trieste (1849) och befälhafvare öfver l:a armékåren (1854) samt tog 1861 afsked som generalfälttygmästare. - 3. Hans broder grefve Felix Friedrich Wenzel von W., f. 1827, d. (genom själfmord) 1882, blef österrikisk envoyé 1866 i Preussen och Mecklenburg, 1872 uti Italien, ambassadör 1876 i Paris, 1880 i Rom och 1882 ånyo i Paris. - 4. Emmanuel Felix de W., den föregåendes broder, fransk militär, f. 1811, d. 1884, tjänade sig upp i Algeriet, utmärkte sig i Krimkriget vid turkos och förde under italienska fälttåget 1859 en brigad af gardet. Efter utbrottet af kriget 1870 kallades W. från Algeriet till Mac Mahons armé med bestämmelse att aflösa general de Failly i befälet öfver 5:e armékåren, hvilket också skedde 31 aug. Sedan marskalk Mac Mahon blifvit sårad i slaget vid Sedan, öfvertog W., på grund af honom af krigsministern på förhand gifven fullmakt, högsta befälet, men bidrog genom förvända åtgärder till nederlaget, hvarefter han nödgades afsluta dagtingan 2 sept. Tills fredspreliminärerna afslutits, hölls W. internerad i Stuttgart. 1872 tog han afsked. I broschyrerna Sedan (1871) och Réponse au general Ducrot (s. å.) tog W. till orda för sina vid Sedan vidtagna åtgärder. 1,4. C. O. N. Vimur (V i m e r), nord. myt. Se G e i r r Ö d. Vin (lat. vīnum), jäst saft af vindrufvor (se Vinrankan). Vinets beskaffenhet är i hög grad beroende af drufvornas, främst den från skal, kärnor m. m. utpressade saftens (mustens) sammansättning. Drufsaftens sammansättning är mycket växlande och röner inverkan af ett flertal faktorer, såsom drufsort, klimat, jordmån och gödsling. De mest betydelsefulla växlingarna gälla halterna af socker och växtsyror, om drufvorna äro fattiga på socker och rika på syror, erhålles ett alkoholsvagt och surt, d. v. s. ett dåligt, vin. Af 100 viktsdelar mogna drufvor erhållas vid pressning ung. 75 viktsdelar saft. Denna saft innehåller 70 till 80 proc. vatten och i allmänhet 15 till 25 proc. socker, i mogna drufvor ung. lika delar drufsocker (se d. o.) och fruktsocker (se Fruktos). Växtsyrorna utgöras förnämligast af vinsyra och af äppelsyra m. m.; vinsyran förekommer nästan uteslutande i bunden form, såsom surt kaliumsalt, kalciumsalt o. s. v. Vidare innehåller musten ägghvitämnen, garfämne, gummi- och pektinämnen, fosfat m. m. Skalen innehålla ofta ett blått färgämne, som är olösligt i vatten, men med röd färg lösligt i vinsyrehaltig alkohol, garfämne och små mängder vax. Kärnorna innehålla garfämne och fett. Stjälkarna äro rika på garfämne. Vindrufsaften är i regel färglös eller gulaktig, men några få drufsorter innehålla ett i vatten lösligt, rödt färgämne. -- På vindrufvornas skal förekommer vid tiden för mognaden en stor mängd jästsvampar, hvilka förorsaka, att den utpressade saften råkar i alkoholjäsning (se Jäsning), utan att jäst därför behöfver tillsättas. Vindrufvornas förarbetning sker på olika ställen på mycket olika sätt. I många fall utväljas de bästa och mest mogna eller på vinrankan delvis