fall utspädes don alltför sura drufsafton med sockerlösning före jäsningen, s. k. "gallisering" (se d. o.). Om tillsatsen sker för att förbättra musten af sura och sockerfattiga drufvor samt hålles inom vissa gränser, anses metoden tillåtlig. Det förekommer äfven, att man behandlar ungt vin med elektrisk ström för att därigenom afkorta lagringstiden. För att viner skola bli mer hållbara, upphettar man dem i slutna kärl, genom hvilket förfarande de i vinet förekommande jäsningsorganismerna dödas (se Pastörisering). P. T. C. (Th. S.) De särskilda vinernas värde skattas mycket olika, alltifrån det enkla "landtvinet", sådant det framställes i hemmet för gårdsfolkets eget begagnande, till de fina och utsökta "châteauvinerna". De franska vinerna ha fortfarande den största förbrukningen. De delas i röda bordeaux-viner (af allmänheten vanligen kallade "rödvin" l. "rödt vin" eller blott "bordeaux"), hvita bordeaux-viner, röda och hvita rhôneviner, burgunder l. bourgogne och champagnevin. Bordeaux-vinerna (se d. o.) underkastas noggrann sortering och klassificering för de bättre slagen, till skillnad från de icke klassificerade s. k. bourgeois-vinerna, af hvilka dock många äro mycket goda. Olika årgångar af vinerna ha olika värden. Främst bland de röda bordeaux-vinerna skattas Château-Lafite, Château-Latour, Château-Margaux (Médocviner), Château Haut-Brion (Gravesdistriktet) och några flera, hvilka, om de äro af goda årgångar, betinga högt pris. Men utmärkta röda viner kunna erhållas för vida lägre pris, än hvad som betalas för dylika "grands vins". (Om absorptionsspektrum af rödvin se pl. II till Spektralanalys.) Af hvita franska viner ställas Château-Yquem (Sauternesdistriktet) och Haut-Sauternes främst. De ha sötaktig smak och en behaglig bouquet; uppskattade äro äfven de mindre söta hvita vinerna från Gravesdistriktet. Rhônevinerna (se d. o.) äro icke af så många slag och utföras i mindre mängd. Bland de fylliga och kraftiga bourgognevinerna (se d. o.) stå Chambertin, Glos de Vougeot, Romanée, Richebourg högre än Volnay, Beaune, Mâcon m. fl. Af de hvita bourgognevinerna är det ofta något syrliga Chablis väl det mest begagnade, öm champagneviner (musserande) se Champagne. Vinerna från Mosel och Rhentrakterna (se Moselviner och Rhenviner) äro i genomsnitt något mindre alkoholstarka, ofta något syrliga, men med behaglig smak och bouquet. I synnerhet äro vinerna från Rheingau framstående och högt värderade. Dyrbarast äro Johannisberger, Steinberger och Marcobrunner. Mycket värderade äro Hochheimer, Rüdesheimer och Rhenhessiska Niersteiner samt Liebfrauenmilch jämte åtskilliga andra hvita viner från Rhendalen. Bland de röda Rhenvinerna sättes Assmannshäuser vanligen främst. Man har äfven musserande tyska viner (se Mussera) med synnerligen angenäm smak. Det nämnda Assmannshäuser tillverkas äfven musserande. Bland Moselvinerna utmärker sig särskildt Brauneberg för sin egna behagliga smak och bouquet, i dessa afseenden ganska olikt de andra vanliga vinerna ur Moseldalen, såsom Zeltinger, Pisporter etc. De i Österrike skördade vinerna, bland hvilka många äro af utmärkt beskaffenhet, komma mera sällan till Norden, men från Ungern har man de söta och starka "dessertviner" Tokajer (se Tokajvin och Ungerska viner) och Ruster ausbruch m. fl., hvilka pressas af utvalda drufvor ("ausless"). Ungern frambringar f. ö. många slags vin, både hvita och röda. Italien, som täflar med Frankrike om första platsen, hvad beträffar den årliga vinproduktionen, har först på senare tider lärt att behandla sina lättare (alkoholsvagare) viner så, att de bli hållbara och kunna försändas (se Italienska viner). Af de sedan forntiden bekanta "klassiska" vinsorterna finnas ännu åtskilliga kvar, t. ex. Falerno (se Falernum vinum), både bödt och hvitt. Berömdt sedan äldre tider är Montefiascone (se Est, Est, Est och Muskat). Bland italienska viner, som försändas till utlandet, må nämnas Chianti (liknande rödt bordeaux-vin) samt det sicilianska Marsala. Tid tillverkningen af sistnämnda vin tillsättes före jäsningen en genom kokning koncentrerad must och efter jäsningen en spritblandad must. Spanien är berömdt för sina starka ("heta") viner, med en alkoholhalt upp till 20 proc. eller något däröfver (se Spanska viner). Mest bekanta och använda äro Jeres (Xeres), vanligen benämndt "sherry", samt Malaga, båda ofta delvis beredda af genom kokning koncentrerad, sockerrik drufmust. Det röda eller hvita Alicante-vinet från Valencia är hos oss mindre ofta förekommande, däremot har Tarragona-vin här mycket användts till förfalskning af portvin. Portugal (jfr Portugisiska viner) är bekant för sitt Oportovin, här vanligen kalladt "portvin" (se d. o.), dels och vanligast "rödt", dels "hvitt", med flera olika goda sorter. Vid tillverkning af portvin jäsas de krossade drufvorna vid relativt hög temperatur (upp till 30° C.). Efter den första, häftiga jäsningen "afdrages" musten och försättes med vinsprit för att afbryta jäsningen. Under den efterföljande fatlagringen undergår vinet en särskild behandling, bl. a. genom tillsats af vinsprit och spritblandad must. Vinet blir färdigt först efter mångårig lagring. S. k. "vintage-ports" [vi'ntidʃ på'ts] utgöres af fint portvin af goda årgångar, som färdiglagrats på buteljer. Ön Madeira är berömd bl. a. för sin utmärkta vinproduktion; Madeira-vinet (se d. o.) är starkt och något sött samt står nära sherry. Boal och Malvoasir (se d. o.) äro Madeiraviner af hög kvalitet, tillverkade af vissa drufsorter. Under senare tider komma grekiska viner (se d. o.) mera allmänt i handeln än förr. Från ön Samos utsändes samosvin af växlande beskaffenhet. Vin från Krim och Kaukasien ha icke någon egentlig marknad utom Ryssland. Kap-viner (se d. o.), såsom Constantia, äro omtyckta likörviner, och från Kalifornien sändas till Europa åtskilliga slags viner, hvilka dock ej äro allmänt i bruk. Utom dessa och mångfaldiga andra af drufvor beredda viner, mer eller mindre underkastade behandling enligt den s. k. "vinkypringskonstens" regler, hvilka viner oaktadt denna "kypring" anses för "äkta viner", har man i handeln en mängd viner, hvilka utges för äkta, men dock äro konstprodukter, efterhärmande den äkta varan. Bland de viner, som allmännast och i största skala eftergöras, måste man ställa portvinet främst. Det finnes portvinsfabriker i de flesta länder, och tillverkning af s. k. portvin företas f. ö. så att säga till husbehof måhända i hvilken vinhandel som helst. I Cette (sydligaste Frankrike) fanns på sin tid en vinfabrik, som årligen utsände i