serveras med 10—12°, söt champagne kallare, dock som
regel ej för kall. Vin, som skall tempereras, bör
småningom få anta det omgifvande rummets temperatur,
alltså icke uppvärmas med användning af varmt vatten
e. d. Röda bordeaux- och bourgogneviner samt portvin,
sherry och madeira upphällas bäst på karaff, hvarvid
noga iakttas, att bottensatsen stannar i buteljen
(se
Dekantera). Till soppor passa madeira,
sherry eller bordeaux, till fisk bäst hvita viner,
till kötträtter röd bordeaux, bourgogne eller
champagne. Serveras mer än ett slags rödvin, är det
brukligt och förnuftigt att låta det förnämligare
komma efter det enklare. Efter ost och frukt passar
portvin bäst, till söt dessert lämpar sig torr sherry
eller madeira. Slutligen må erinras om att, då vinet
själft bör vara en njutning för ögat, det i regel
icke är välbetänkt att dricka det ur färgade glas.
Litt.: Maumené, "Traité théorique et pratique du
travail des vins" (3:e uppl. 1890), Jamain, "La
vigne et le vin" (1901), Dochnahl, "Katechismus des
weinbaues, der rebenkultur und der weinbereitung"
(3:e uppl. 1896), Schmitthenner, "Weinbau und
weinbereitung" (1910), F. Goldschmidt, "Der wein
von der rebe bis zum konsum nebst beschreibung der
weine aller länder" (5:e uppl. 1909), Windisch,
"Die chemischen vorgänge beim werden des weins"
(1906), Wortmann, "Die wissenschaftlichen grundlagen
der weinbereitung und kellerwirtschaft" (1905),
Danguy, "Les grands vins de Bourgogne" (1892),
Ch. Cocks och Ed. Feret, "Bordeaux et ses vins"
(8:e uppl. 1908), The wine and spirit trade record,
"Clarets and sauternes: classed growths of the médoc
and other... wines of the Gironde" (1920), Monteiro,
"O Douro" (1911; om portvin), G. a Prato, "Die
italienischen weine" (1897), Maier, "Die ausbrüche,
sekte und südweine" (5:e uppl. 1906), Ammann, "Der
Rheingau und seine weine" (1899), och F. Goldschmidt,
"Deutschlands weinbauorte" (1910).
Vin,
jur., löftesman för en säljares skyldighet
att utge det sålda godset och stå hemul (se
d. o.) för detsamma. Bestämmelserna härom tillhöra
urspr. götalagarna och afse köp af vissa i lagarna
uppräknade värdefullare föremål, såsom kreatur, vapen,
bearbetadt guld eller silfver. I östgötalagen har
detta rättsinstitut tillerkänts sådan vikt, att lagens
handelsbalk däraf fått sitt namn,
vinsorþa balker. I
Västgötalagen och Landslagen återfinnas hithörande
stadganden i Tjuvabalken i samband med bestämmelserna
om klander; löftesmannen har att värja köparen mot
misstanke för tjufnad. Äfven i 1729 års förslag till
Missgärningsb. fanns ett motsvarande stadgande om köp
med "mäklare och vittnen", men stadgandet ingick icke
i 1734 års lag. Den gamla öfversättningen, som återger
ordet "vin" med "mäklare", upptogs af Schlyter; den
juridiska betydelsen är emellertid den ofvan angifna.
V. Sgn.
Vin.,
kem., förkortning för lat.
vinum.
Vina,
mus., urgammalt indiskt stränginstrument (se
fig.), som består af ett bamburör och två därvid
fästa urholkade kalebasser som resonansbotten; öfver
ett antal små stall, som äro flyttbara och så kunna
stämmas till olika indiska tonarter samt tjäna på en
gång till gripbräde och band, löpa
längs bamburöret 4 metallsträngar, hvarjämte 3
fritt liggande strängar åstadkomma brumbas. In-
Indisk vinaspelare.
strumentet knäppes med fingrarna eller med metallring
eller en å fingerborg fäst stålspets. E. F-t.
Vina del Mar. Se
Valparaiso, sp. 543.
Vinadio [-dia], by i italienska prov. Cuneo, Piemont,
i Sturadalen, genom hvilken vägen Cuneo-Barcelonette
går för att öfver Gol de Larche eller Argentière nå
franska Ubayedalen. V. ger Sturadalsspärren sitt
namn. Ofvanför V. ligger en stark befästning i 2
kasematterade våningar, till hvilken i n. verket
Il Castello och i s. verket Opera bassa ansluta
sig. Dessa äro de gamla i bastionsstil utförda
anläggningarna. Nyare befästningar utgöras af
på västra Sturastranden fort Nighino, batteriet
Podio-Soprano och fort Marrare (på vattendelaren
mellan Stura och Arma) samt på högra stranden fort
Pratolungo jämte flera skansar och batterier på de
dalen omslutande höjderna. Dessutom ha på senare
tid anlagts mot n. framskjutna verk på Gol de
Neraissa och Monte Nebius för att hindra kringgång
från Sambuco. och en mellanpost mellan V. och Gol
di Tenda vid Entrague lär också ha byggts för att
afspärra den från Gol Lombarda och Fenëtre kommande
vägen. Ofvanför V. äro alla vägkonstbyggnader inredda
till sprängning, och nära passhöjden finnas 2 starka
spärrbatterier, Berzezio och Preinardo. L. W:son M.
Vinaigre [vinägr], fr. (af
vin, vin, och
aigre,
sur), vinättika (se d. o.). -
V. d'estragon
[destragå,]. Se
Dragon, farm. -
V. des quatre
voleurs [dä ka'tr valör]. Se
Röfvarättika.
C. G. S.
Vinalin,
bot. farm., en alkaloid. Se
Prosopis 1.
Vin-alkohol Spiritus vini. Se
Sprit.
Vina medicata,
Medicinska viner,
farm., beredas
efter samma princip som tinkturer, men med vin
som lösningsmedel i st. f. sprit. I fråga varande
droger eller preparat macereras med vin i lämplig
tid (intill 5 dygn), hvarefter vätskan afhälles,
återstoden utpressas och vätskan får stå l-2 dygn för
att afsätta fasta partiklar samt filtreras. Medicinska
viner skola vara klara samt förete lukt och smak af de
ämnen, på hvilka de äro beredda. Svenska farmakopéns
medicinska viner beredas med
marsalavin med 12-15
viktprocent alkohol. Farmakopéns vina medicata
