Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vinbär ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
629
Vincent-de-Paul-systrarna-Winchester
630
gjorde honom till sin tids förnämste märkesman i den
kristna välgörenhetens historia. Y. kanoniserades
16 juni 1737 af påfven Klemens XII. Af V:s
Lettres utgåfvos 1882 2 bd. Se biogr. af Maynard
(4 bd, 2:a uppl. 1873), Bou-gaud (2 bd; 3:e
uppl. 1898), och E. de Broglie (5:e uppl. 1899).
J. M-r.
Vincent-de-Paul-systrarna [väsa7 de på7!], en
benämning, som stundom nyttjas om det af Vincent de
Paul (se denne) inrättade ordenssamfundet Barmhärtiga
systrar (se d. o.).
Vincent.us. 1. V. den helige, romersk-katolskt
helgon, f. på 2CO-talet inom en förnäm familj
i Aragonien, var ärkedjäkne i Zaragoza, då den
diokletianska förföljelsen utbröt 303, och led för
sin ståndaktiga bekännelse martyrdöden, om hvars
grymma kval martyrlegenderna innehålla lika utförliga
berättelser som om de därvid förekommande underverken
och änglauppenbarelserna. V. är skyddspatron för
en mängd kyrkor (ensamt i Rom finnas ännu 3 kyrkor
uppkallade efter honom), och hans talrika reliker
aktas högt. Åminnelsen af hans martyrdöd firas 22
jan., hvilken dag ännu i svenska almanackan bär V:s
namn. - 2. V. f r å n Leri7num (V. Lerinensis), munk
och teol. författare, f. i Gallien (Frankrike), d. där
omkr. 450 som munk i klostret på S:t Honorat, en af
öarna i Lerinernas ögrupp i Medelhafvet. F. ö. är
föga kändt om hans person och lif. Det oaktadt har
han blifvit ryktbar genom skriften Commoni-torium
pro catholicæ fidei antiquitate et universi-tate
(434), där det katolska traditionsbegreppet
är afhandladt och formuleradt, sådant det blef
gällande inom medeltidskyrkan och den nyare tidens
romersk-katolska kyrka (se Tradition, sp. 538). I
"Commonitorium" framträder, såvidt man vet, för första
gången med tydliga ord traditionen som det kyrkliga
medvetande, hvilket står of ver bibeln som norm
för dess tolkning och hvilket alltså är den högsta
religiösa auktoriteten. Därtill kommer, att detta
arbete är prägladt af semipelagianism, den åskådning,
som blef medeltidskyrkans och den romersk-katolska
kyrkans, för hvilken åskådning Y., själf en lärjunge
af semipelagianismens egentlige upphofsman, Cassianus,
räknas som en förkämpe. - 3. V. B e 11 o v a c
e’n s i s. Se V i n-c e n t d e B e a u v a i s.
1-2. J- P.
VinceWms. biskop i Skara, skall ha varit född
i Middelburg, nederländska prov. Zeeland,
och var dekan i Skara, då han 1505 valdes till
stiftets biskop. Efter af påfven Julius II erhållen
konfirmation invigdes han i sitt ämbete 1506 i Uppsala
domkyrka. På grund af sin framskjutna ställning
inom kyrkan intog han en bemärkt plats äfven i det
politiska lif vet. Hans bemödande tyckes ha gått
ut på att få ett slut på det osäkerhetstillstånd,
hvari landet då befann sig, genom att understödja den
faktiske maktinnehafvaren. Efter riksföreståndaren
Svante Nilssons (Stures) död, 1512, var han en af de
21 herrar, som 30 juni s. å. i Stockholm förbundo
sig att hålla det i Malmö s. å. fattade beslutet
om ett möte för en om möjligt fredlig uppgörelse
af unionsfrågan, men efter unge herr Stens val till
riksföreståndare s. å. synes han icke ha inlåtit sig
i några underhandlingar med danskarna, utan stått
på herr Stens sida. Han var en af de fyra biskopar,
som herr Sten hade för-
mått att 1516 skriftligen varna Gustaf Trolle och
råda till förlikning. I 1517 års riksdag i Stockholm,
som aflägsnade Gustaf Trolle från ärkebiskopsämbetet,
deltog V. icke. Efter Sten Stures död, då Kristian
II:s trupper 1520 öfversvämmade Sverige, var han
en bland dem, som nitiskt bearbetade allmogen för
danske konungens sak. På ett rådsmöte i Uppsala 6
mars erkände han Kristian mot löfte om amnesti och
union med garantier. Detta hindrade dock ej, att han
näst biskop Mattias var den förste, som af rättades
i Stockholms blodbad 8 nov. s. å. Innan han lade sitt
hufvud under bilan, framslungade han en skarp protest
mot det skändliga sätt, på hvilket man gått till väga.
(E. M. R.)
Vinceto^xicum officin?le, &ot., detsamma som Cynanchum
vincetoocicum (se Asclepiadaceæ).
Winch [öj^nj], eng. Se Vinsch.
Winchester [ß)i’n[t]jist9]. 1. Hufvudstad i
engelska grefsk. Hampshire, vid floden Itchen,
20 km. n. om Southampton. 21,028 inv. (1911). W.,
britternas Caer Gwent ("hvita staden"), romarnas Venta
Belgarum, hvilket namn på 400-talet omformades till
Wintanceaster, är en af Englands äldsta städer och
var i äldre tider en mycket viktig ort, hufvudstad
i riket Wessex, hvars konungar vanligen kröntes
och begrofvos i dess katedral, och äfven efter
827 det förenade rikets hufvudstad och förnämsta
myntningsort. Äfven efter den normandiska eröfringen
(1066) var det ofta kröningsort och mötesplats för
parlamentet samt konungaresidens. Under medeltiden var
W. ryktbart för sin ullhandel och sina ylleväfnader
samt hade lifliga handelsförbindelser med Frankrike,
Belgien och Holland. På 1400-talet började dess
välstånd aftaga, och pesten 1666 fullbordade stadens
förfall. \V:s nuv. berömmelse är knuten till dess
katedral och dess lärdomsanstalter (S:t Mary’s
college). Den första kristna kyrkan i W. skall ha
blifvit förstörd under aurelianska förföljelsen,
ombyggts 293, men uppbränts af saxarna 495. Biskop
uppges ha funnits redan 652. Den nuv. katedralen
började byggas i slutet af 1000-talet, ombyggdes af
biskop William of Wykeham i slutet af 1300-talet och
fullbordades omkr. 100 år senare. 1905 underkastades
den en nödvändig och omfattande restaurering. Kyrkan,
som har en längd af omkr. 170 m. (en af Englands
längsta) och en bredd af 28 m., är oansenlig till det
yttre och försedd med blott ett lågt midt-torn, men i
det inre en af de mest storartade och bäst bibehållna
gotiska kyrkorna i England. Gamla glasmålningar pryda
koret (från 1093), där flera angelsaxiska konungar och
drottningar, Knut den store, Vilhelm den röde, jämte
ett antal biskopar och andra berömda personligheter
äro begrafna. Det af biskop William of Wykeham 1387-93
byggda S:t Mary’s college (Winchester school), ännu
till det yttre föga förändradt, hör sedan århundraden
tillbaka till de främsta läroanstalterna i England. Af
stadens forna murar och befästningar återstår endast
en port, och det 1138 af biskop Henri de Blois byggda
biskopspalatset Wolvesey castle, förstördt 1646, är nu
en ruin. Det af Karl II påbörjade, men ofullbordade
palatset är kasern. Utanför staden, vid stranden af
Itchen, ligger Hospital of S:t Cross, stiftadt 1136 af
biskop Henri de Blois, utvidgadt och ombyggdt 1405-47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
