647 Vindelektricitetsverk-Vindelåforsen 648 tetsintrcsss, utan han uppvisar, huru filosofien i alla tider brottats med samma problem och steg för steg öfvervunnit de ensidiga uppfattningarna. Af många ansågs W. som motståndare till den nutida psykologien, emedan han betraktade denna som en naturvetenskap, som hade sin plats bland de of riga empiriska vetenskaperna, och opponerade sig, när empiriska psykologer fingo bekläda filosofiska lärarplatser. Bland hans många skrifter må nämnas Die Ichre vom zufall (1870), über die gewissheit der erkennlnis (1873), Präludien (1884; 4:e uppl. i 2 bd 1911, sv. öfv. 1915), Geschichte und naturwissenschaft (1894; 3:e uppl. 1904), Vber willensfreiheit (1904; 7:e uppl. 1905), Ein-leìtung in die philosophie (1914), Geschichte der neueren philosophie (2 bd, 1878-80; 4:e uppl. 1907), Geschichte der alten philosophie (1888; 2:a uppl. 1894), Lehrbuch der geschichte der philosophie (1893; 5:e uppl. 1910) och Platon (1900; 4:e uppl. 1905). - Se H. Kickert, "W. W." (1915). S-e. Vindelektricitetsverk. De första försöken att utnyttja vindkraft för alstrandet af elektrisk energi till praktiskt bruk utfördes redan i slutet af 1800-talet. Banbrytare på detta område blef professor Poul La Co ur (jfr Vindhjul). La Cour inriktade småningom sitt arbete på att utveckla en billig vindmotor, utförd af trä, kombinerad med en elektrisk generator för likriktad ström och ett ackumulatorbatteri. Då vindmotorns omloppshastighet är variabel med vindstyrkan och likströmsgeneratorns spänning är variabel med dess omloppshastighet, under det att den elektriska anläggningen kräfver en någorlunda konstant spänning, måste en anordning utfinnas, som gaf konstant elektrisk spänning vid varierande vindstyrka. Denna uppgift löste La Cour genom att använda en slirande rem på så sätt, att den elektriska maskinen till ackumulatorbatteriet afgaf en konstant effekt vid vindstyrkor öfverstigande den, för hvilken den elektriska anläggningen var dimensionerad. På detta sätt utnyttjades då endast en del af vindmotorns effekt, under det att återstoden gick förlorad till friktionsvärme vid remmens slir-ning. Ackumulatorbatteriets storlek kan af ekonomiska skäl icke tilltagas tillräcklig för långa tiders vindstilla, hvarför anläggningar af La Cours typ ofta äro kompletterade med reservmotor, vanligen en bensin- eller fotogenmotor. Efter dessa linjer har en mångfald vindelektricitetsverk utförts för herrgårdar och likartade ändamål, hvaraf åtskilliga i Sverige, t. ex. i Hindby, Fridhem och Arlöf vid Malmö, Billdal vid Göteborg. I Danmark arbetade under krisåren 128 vindelektricitetsverk, af hvilka det stora flertalet utförts enligt La Cours riktlinjer. Tyska och schweiziska vindmotorfabriker och elektriska firmor ha äfven utfört vindelektricitetsverk i stor omfattning. Vereinigte windturbinen-werke i Dresden ha t. ex. hittills utfört vindelektriska anläggningar i in- och utlandet till ett antal af mer än 500. Dessa ha normalt byggts íör 110 volt likströmsspänning med effekter upp till 8,8 kilowatt. Därvid ha använts s. k. mot-kompounderade likströmsmaskiner, med hvilka spänningen hålles praktiskt konstant vid variationer i hvarítalet i förhållandet l : 6. Vindturli- nens effekt utnyttjas därvid i mycket högre grad, än då effektuttagningen begränsas af en slirande rem. I Sverige har tillkomsten af vindelektricitetsverk under kristiden praktiskt af stannat. Orsaken därtill har i hufvudsak varit konkurrensen med de elektriska distributionsföretagen, hvilka under samma tid växt ut mycket hastigt. Lokala vind-elektricitetsverk med små maskiner, ackumulator-batteri och reservmotor kunna f. n. icke ekonomiskt konkurrera med den kraft, som levereras ifrån de stora distributionsanläggningarna. Landsbygdens elektrifiering med kraft från vattenfallen har därför fullständigt klippt af utvecklingen af lokala vindelektricitetsverk. Under de sista åren har frågan om utnyttjandet af vindkraften på elektrisk väg emellertid ånyo börjat flitigt bearbetas i facklitteraturen, särskildt med tanke på dess användning i stor skala. Förhoppningarna härom grunda sig i hufvudsak på följande tre omständigheter. För flygmaskinteknikens utveckling ha vetenskapligt arbetande försöksanstalter i nästan alla kulturländer under det sista årtiondet utfört ett jättearbete, inriktadt bl. a. på undersökningar för aeroplanvingar och för flygmaskin-propellrar, h vilkas resultat i stor utsträckning kunna utnyttjas för konstruktionen af mer ekonomiska vindmotorer. Centraliseringen af den elektriska energialstringen i stora kraftdistributions-företag möjliggör numera ett direkt utnyttjande i h var j e ögonblick af den energi, som en vindkraftanläggning af mest ekonomiska storlek kan leverera. Såväl ackumulatorbatteri som reservmaskineri äro alltså obehöfliga, om vindkraftanläggningen levererar sin energi till ett redan befintligt elektricitetsverk. Är detta drifvet af t. ex. ångmaskinen, minskas dess årliga bränsleförbrukning i proportion till den energimängd vindkraftverket totalt lämnar. Slutligen har kostnaden för bränsle under krisåren stigit i mycket högre grad än kostnaden för maskinanläggningar. Denna omständighet har animerat till intensivt arbete i hvarje riktning, som gett utsikt till bränslebesparing. Den energi, vinden innehåller, är betydande. På Sveriges västkust är t. ex. per 100 kvm. ständigt vinkelrätt mot vinden ställd yta den årligen framförda energimängden mer än 320,000 kilowatt-timmar. Särskildt i vindrika länder med ringa vattenkraft, såsom Danmark, Holland och England, synas utsikterna för en lönande användning af vindelektricitetsverk för alstring af tillskottskraft vara stora. En nära förestående renässans af vind-krafttekniken är därför sannolik. T- Hg. Vindel?cien (lat. VindeWcia), romersk Donau-provins, hvars keltiska folk kufvades af Drusus 15 f. Kr. Det omfattade urspr. trakten mellan Kätien i s., Donau i n., Helvetiernas land i v. och Noricum (gränsflod Aenus 1. Inn) i ö., således ungefär nordöstra Schweiz med Bodensjön samt en del af Bajern och Tyrolen. Provinsen samman-slogs omkr. slutet af l.a årh. med Rätien. Huf-vuolstad var Augusta vindelicorum (Augsburg). En annan stad var Batava castra (Passau). Invånarna (vindeflicii) voro af keltisk börd. R. Tdh.* Vindelåforsen (Storforsen), fors i Yindel-älfven, Ume älfs största biflod, of van odlingsgränsen, omkr. l km. of vanför Gautsträsks kapell i