och analytiska kemien. Till hans viktigaste arbeten höra upptäckten af grundämnet germanium (se d. o.) 1886, grundläggningen af kontaktmetoden för tillverkning af svafvelsyra (se d. o., sp. 806) 1875 samt utbildningen af den kemisktekniska gasanalysen. Han författade bl. a. An-leitung zur chemischen untersuchung der industrie-gase (1876-79), Die maassanalyse nach neuem titrimetrischem system (1883), Lehrbuch der tech-nischen gasanalyse (1884; 3:e uppl. 1901) samt Entwickelung der schwefelsäurefaírikation (1900). W. var led. af många vetenskapliga samfund, däribland sv. Vet. akad. (1892). Se lefnadsteckning af O. Brunck i "Berichte der deutschen chemischen gesellschaft" (1906). K. A. V--g. Winkler, Johan, holländsk språkforskare, f. 1840 i Leeuwarden. d. 11 mars 1916. läkare i Leeuwarden, efter tre resor till Java, 1865-75, utgaf utom holländska tidskriftsartiklar och noveller på frisiska Algemeen nederduitsch en friesch dialecticon (2 dir, 1874), De nederlandsche ge-schlachtsnamen (1885) samt Lijst van friesch eigennamen (1898), ingående i den på uppdrag af provinsialstaterna i Friesland 1879 af G. Colmjon och efter dennes död af W. Dijkstra under medverkan af F. Buitenrust Hettema o. a. utgifna nyfrisiska ordboken, "Friesch woordenboek" (1896-1911), öfver hvilken W., J. van Loon. Tj. Halbertsma och Ph. van Blom m. fl. haft överinseendet. Jfr Frisiska språket. Hj. P--r. Winkler, Hans Karl Albert, tysk botanist, f. 23 april 1877 i Oschatz (Sachsen), blef privatdocent i Tübingen 1901, företog 1903-04 en vetenskaplig resa till Ceylon, Java, Nya Guinea, Söderhafsöarna och Förenta staterna, bleí 1905 e. o. professor i botanik i Tübingen, 1912 föreståndare för Hamburgs botaniska statsinstitut och 1919 tillika professor vid därvarande universitet. W. är experimentell morfolog; i afh. Z7eber pfropf-bastarde und pflanzhche chimären (1907) redogör han för uppkomsten af en "chimär": efter ymp-ning af nattskatta på tomatstjälk och den fastvuxna ympens afskärande ungefär vid ympfogen framkom ett skott med två olika sidor, motsvarande hvar sin af de två hopvuxna arterna (se Solanum). I afh. Solanum tubingense, ein echter pfropfbastard zioischen tomate und nacht-schaiten (1908) skildras en ymphybrid, uppkommen genom samma tillvägagående som förut, men förorsakad af cellsammansmältning vid ympstället. Af stor vikt äro af ven W:s Parthenogenesis und apogamie im pflanzenreich (1908) och Untersuch-ungen über pfropfbastarde (I, 1912). C. Lmn. Winklerfelt, Sven af, fortifìkationsofficer, f. 20 maj 1722 i Karlskrona, d. l april 1807 i Alingsås, ingick som volontär vid Fortifikationen 1737, blef konduktör på fältstat 1741, deltog i kriget i Finland 1741-42 och var i fransk tjänst i Nederländerna 1745-46 samt bevistade därunder ett stort antal belägringar och strider i öppna fältet. Han blef löjtnant 1747, kapten 1750 och fortifikationsbefälhafvare i Kristianstad 1751 samt uppförde de nya befästningarna där 1751-67. W. blef major 1756, var kommendant i Kristianstad 1761-63, blef öfverste 1766 och förestod chefskapet för Fortifikationen under Virgins frånvaro 1767 och 1768. Han blef 1769 general- kvartermästarlöjtnant vid och 1770 chef för Västgötabrigaden med station i Göteborg, var sedan ofta t. f. landshöfding och öfverkommendant i Göteborg samt befordrades till generalmajor 1775 och generallöjtnant 1782. Under krigen 1788-89 satte han fästningarna inom sitt brigadområde i försvarsstånd. Till general utnämndes han 1799 och fick 1802 tjänstledighet för hög ålder. W., som urspr. hette Winckler, adlades 1770 med namnet af W. L. W:son M. Winkrans, Karl Fredrik, lärare, riksdagsman, f. 6 juli 1826 i Göteborg, d. 25 aug. 1905 i Marstrand, blef student i Uppsala 1847 och filos. doktor 1854. Han blef pedagog i Kungsbacka 1858, var sedan lärare vid Rudebeckska skolan i Göteborg och organiserade 1862 Majornas kommunala läroverk, som under hans insiktsfulla och kraftiga ledning redan 1866 hunnit utvecklas från 2- till 5-klassigt. Som rektor för detta läroverk (nuv. Göteborgs västra realskola) kvarstod han till 1895. W., som var en mångsidig, intresserad och verksam kommunalman och egde en ganska betydande, om än något retoriskt och patetiskt anlagd talarförmåga, var 1867--69 riksdagsman för Säfvedals domsaga i Göteborgs och Bohus län i Andra kammaren och för Göteborgs stad 1870--72 och 1883--93. Han var mycket utpräglad frihandlare och tillika energisk fiende mot införande af statslotterier. W. var led. af tillfälligt utskott majriksdagen 1887. Han var led. af Vet. o. vitt. samh. i Göteborg (1888). T--s. Vinkulation (af mlat. vinculare, binda, af lat. vinculum, band), hand. och jur., uttryck, som eg. används blott om utländska förhållanden och afser en eller annan åtgärd, hvarigenom rättsliga band läggas på vissa förmögenhetsobjekt. Med vinkula-tion förstås sålunda dels sådan påskrift på inne-hafvarpapper (se d. o.), som fastlåser fordrings-rätten på grund af detsamma vid viss borgenär, dels pantsättning hos bank af varor, af sedda för försäljning, en åtgärd, hvarigenom säkerhet beredes banken för någon dess fordran hos varornas egare. C. G. Bj. Vinkulera, verkställa vinkulation (se d. o.). Vinköl, socken i Skaraborgs län, Skånings härad. 3,288 har. 832 inv. (1919). V. bildar med Marum ett pastorat i Skara stift, Domprosteriet. Vinland kallade nordborna en del af Nord-Amerikas östkust, som upptäcktes af isländare från Grönland. Äldsta vittnesbördet om V:s upptäckt lämnar Adam af Bremen, som omkr. 1070 uppehöll sig hos konung Sven Estridsson i Danmark och några år därefter skref sin bok om den bremenska kyrkans historia och de nordiska ländernas geografi, hvari han uppräknar haivets öar n. och v. om Norge och bland dessa Grönland och Vinland. Äfven den äldste isländske historieskrifvaren, Are Frode, som skref omkr. 1120--30, berättar om V:s upptäckt, och han har sina berättelser från sin farbroder Thorkel Gellisson på Helgaiell, som i sina unga dagar, omkr. 1060-70, hade uppehållit sig på Grönland och där samlat underrättelser om upptäckterna, bl. a. från en gammal man, som själf följt med Erik Röde från Island 985 och således hade upplefvat Leif Erikssons hemkomst från Vinland. Från Are Frode härstamma -- direkt eller genom lån -- alla äldre