703 Vinmjbldagg-Vinmögel 704 artens existens. Alltefter de klimatiska förhållandena utvecklas ett större eller mindre antal generationer dylika på rötterna lefvande löss om året, i Italien t. ex. 7-8, och den sista öfvervintrar som ung larv. En del af de under sommaren Fig. 1. Grairbilclningar på vinstocksrötter, åstadkomna ät phylloxoran 1. vinluseii. alstrade larverna afviker emellertid från de öfriga och får vinganlag; de krypa ur jorden upp på plantorna, där de byta hud och utbildas till bevingade löss, som skilja sig från rotlössen, förutom genom sina vingar, genom stora fasettögon samt längre antenner och ben. Dessa löss äro också partenogenetiska honor, och deras uppgift är att sprida arten genom att uppsöka nya plantor; på dessas blad lägga de ägg af två slag, större, som utvecklas till honor, och mindre, som utvecklas till hannar. Dessa könsdjur genomgå under sin utveckling en stark reduktion, så att de som fullvuxna sakna både sna-bel och tarmkanal och ej kunna intaga någon föda. De para sig, hvarefter honan ì en barkspricka lägger ett enda ägg, som öfvervintrar. På våren framkommer ur detta ägg en obevingad, parteno-genetisk hona. den s. k. stammodern. Tidigare trodde man, att stammodern i regel återvände till rötterna och där frambringade en ny koloni af rotlöss, men nyare undersökningar af Grassi i Italien och Eörner i Tyskland ha ådagalagt, att stammodern stannar på bladen, där hon genom sugning frambringar half-klotformiga gallbildningar. De flesta af stammoderns ungar utvandra till andra blad, men de senast födda, som af vika från de andra bl. a. genom längre sugborst, vandra som unga larver ned till jorden, där de blanda sig med de öfvervintrande lössen. För livarje ny generation på bladen lefvande löss, som utvecklas, tilltar antalet rotluslarver, och i den sista kullen på sommaren förekomma nästan blott rotluslarver. Under det att de på rötterna lefvande generationerna uppträda öfverallt, där vinlusen förekommer, uppträda de på bladen lefvande generationerna endast under gynnsamma förhållanden. I Italien har man funnit, att bladgaller kunna bildas endast på amerikanska vinstockar, d. v. s. på de växter, där vinlusen urspr. förekom; på europeiska Fig. 2. Vinglös vinlushona (af de på rötterna lefvande generationerna) i stark förstoring. vinrankor omkommer stammodern, utan att få någon af komma. I norra Frankrike och mellersta Europa äro bladgaller mycket sällsynta, hvilket beror därpå, att de öfvervintrande lössen till följd af det kallare klimatet uppträda så sent på sommaren, att könsdjuren dö eller ej ens kläckas. I drifhus kan man emellertid få könsdjuren att lägga vinterägg, ur hvilka nästa vår stammödrar kläckas, hvilka kunna ge upphof till ett mycket stort antal generationer - of ver femtio. Vid dessa af Eörner utförda experiment visade sig det märkvärdiga förhållandet, att gall-lössen ej ville bilda galler på de amerikanska vindruissorterna, utan blott på de tyska. Eörner anser därför den i södra Tyskland och norra Frankrike förekommande vinlusen som en särskild biologisk ras. Vinlusen är inhemsk i östra delen af Nord-Amerika, där den förekommer på vildt vin och upptäcktes 1853. Därifrån spreds den omkr. 1863 till södra Frankrike dels till trakten af Bordeaux, dels till de sydöstra delarna af landet i Gärd. Från dessa punkter spred sig härjningen alltmera, och omkr. 1880 sammanflöto de båda härjade områdena, hvarefter invasionen fortsatte norrut, så att 1884 2*/2 mill. acres, d. v. s. mera än en tredjedel af Frankrikes vingårdar, voro ödelagda och resten mer eller mindre angripen. I vissa delar af södra Frankrike utgjorde vid denna tid döda vinstockar det vanligaste bränslet. I Tyskland uppträdde vinlusen 1874 nära Bonn, men tack vare energiska åtgärder har man där lyckats begränsa dess utbredning, så att t. ex. 1913 endast 853 har af landets omkr. 130,000 har omfattande vingårdar angripits. Egendomligt nog spred vinlusen sig till Kalifornien icke från de östra staterna, utan från Frankrike. Direkta utrotningsåtgärder mot vinlusen äro dyrbara och svåra att utföra. I trakter, där man, som t. ex. i Kalifornien, använder konstgjord bevattning, brukar man sätta vingårdarna under vatten, dels under 10 dagar omedelbart efter vinskörden, dels under en lika lång period några veckor senare och slutligen en månad under vintern. Därigenom kväfvas rotlössen. Man har af ven användt injektion i marken af kolsvafla och på sista tiden äfven rökning med cyanväte; den senare metoden har visat sig lofvande, men är ännu ej fullt utexperimenterad. Vidare böra angripna vinstockar gr af vas upp och förstöras. Den viktigaste bekämpningsmetoden består i förebyggande åtgärder. Man stöder sig därvid på den iakttagelsen, att de vilda vinarter i Mississippidalen, på hvilka vinlusen först upptäcktes, ej ta nämnvärd skada af dess angrepp, hvilket beror dels därpå, att rotlössen ej föröka sig så hastigt på dem som på odlade vinarter, dels därpå, att gallbildningarna på rötterna ej gripa omkring sig djupare än till barken och till följd däraf kastas af hvarje år, lämnande rötterna lika friska som före angreppet. Till följd däraf har man börjat ympa det europeiska vinet på dessa vilda arters stockar, och därigenom har man lyckats i hög grad nedbringa skadegörelsen såväl i Frankrike som i Kalifornien. I. T-dh. Vinmjöldagg. Se E r y s i b a c e æ. Vinmögel. växtfys., en sjukdom på vinplantan (Vitis vinifera), framkallas af en svampart, tillhö-