719 Vinsordabalk-Vinstandel 720 kännare af Amerikas upptäcktshistoria och skref på detta område bl. a. Cartier to Frontenac. Geogra-phical discovery in the interiör of North America, 1534-1700 (1894), The Mississippi basin. The struggle in America between England and France, 1697-1763 (1895), The westward movement. The colonies and the repuUic west of the Alleg-hanies, 1763-1798 (1897), samt lefnadsteckningar öfver Columbus (1891) och Cabot (1896). W. var äfven utgifvare af de stora samlingsverken "Memorial history of Boston" (4 bd, 1880-82) och "Narrative and critical history of America" (8 bd, 1886-89), det sistnämnda särskildt värdefullt genom rikhaltiga källkritiska och bibliografiska uppgifter. Dessutom utgaf W. flera bibliografiska arbeten. V. S-g. Vinsordabalk. Se Balk 2. sp. 775. Vinst, öfverskott i inkomst utöfver utgift vid afslutandet af en affär eller (bokslut) i en rörelse, som drifves som affär, profit (se Bokföring, Imaginär vinst. Nettobehållning. Obehörig vinst. Produktion, sp. 325, och Ränta, sp. 62, samt Vinstandel); i fråga om lotteri (och stundom äfven annat spel) vanligen utan afräkning för gjorda insatser; ingående i en mängd sammanställningar (se oívan) och sammansättningar, t. ex. affärs-, brutto-, lotteri-, netto-, spel-, årsvinst samt vinst- (och för lust-) konto, vinstutdelning (bl. a. i aktiebolag). E. F. K. S-n. Vinstandel, nationalek, (eng. profit sharing, ty. gewinnbeteiligung, fr. participation aux bénéfices), anordning, genom hvilken på grund af formligt af tal - eller åtminstone bindande löfte från arbetsgifvarens sida - i ett företag anställda personer erhålla andel i företagets "vinst" för en viss period, om och när sådan vinst uppstår, vanligen utan att de sålunda vinstberättigade genom aftalet förpliktas att bära någon del af eventuellt uppkommande förlust på företaget. Med "vinst" förstås då alltid öfverskott öfver alla egentliga produktionskostnader, ehuru än med, än utan inberäk-ning i dessa produktionskostnader af en viss ränta på det i företaget använda kapitalet. Vinstandelarna kunna f. ö. beräknas och komma till utbetalning på åtskilliga sätt, hvarför man ock kan tala om flera olika "vinstandelssystem". Uttrycket "andel i (affärs-)vinsten" nyttjas ock i mycket sväf-vande och vidsträckt bemärkelse, eller om alla sådana fall, då personer, som äro anställda i något ekonomiskt företag, erhålla - i regel vid sidan af egentlig "lön", men undantagsvis som enda ersättning för sitt arbete i företaget - antingen någon på ett eller annat sätt bestämd del af företagets afkastning eller ock vissa fördelar, som bekostas af företagets egare. Företeelser af vidt skiljaktig natur komma då att falla under nyssnämnda begrepp: så t. ex. t a n t i è m e (se d. o.) för direktörer och styrelsemedlemmar i bolag, välfärdsinrättningar af många slag, premielöner (se Arbetslön, sp. 1356), särskilda belöningar för utmärkta arbetsprestationer, sparsamhet med arbetsmedel, lång tjänstetid m. m. Med hvarje vinstandelssystem, som förtjänar detta namn, afses att åstadkomma en högre grad af solidaritet mellan arbetsgifvaren och arbetarna samt att å ena sidan tillförsäkra det företag, hvari ett sådant system införts, åtminstone en stamtrupp af fasta arbetare med intresse för företagets framgång, å andra sidan bereda arbetarna så goda löneinkomster, som möjligt är, under förutsättning att företaget skall kunna bära sig och lämna skälig behållning. Ett hufvudvillkor för, att dessa ändamål skola kunna vinnas, är, att det använda vinstandelssystemet måste vara ärligt, så att det verkligen afser att förbättra arbetarnas ställning och således icke går ut på endast att sporra arbetarna till större ansträngningar och uthållighet i företagets tjänst, än mindre att hålla dem i beroende af arbetsgifvaren eller att faktiskt minska deras skäliga arbetsinkomst (äfven t. ex. genom att vägra annars berättigade löneförhöjningar) under förespegling af blifvande vinstutdelningar. I enskilda fall ha missbruk af nyssnämnda art egt rum vid vinstandelssystems tillämpning och bidragit att öka det misstroende, hvarmed dylika i allmänhet och ofta alldeles utan skäl emottagits och bedömts i arbetarkretsar, särskildt af många fackföreningar, liksom aí de allra fleste socialister. Äfven vissa nationalekonomiska författare, företrädesvis af den s. k. ortodoxa individualistiska skolan, ha uttalat bestämda förkastelsedomar öfver hvarje vinstandelssystem såsom ologiskt, emedan arbetarnas andel i vinsten ej skulle motsvaras af någon andel i risken eller den möjliga förlusten, vidare såsom orättvist, emedan vinsten skulle bero uteslutande på affärsledningen och därför borde tillkomma denna ensam, dessutom såsom en källa till tvistigheter angående vinstandelarnas beräknings- och utbetalningssätt m. m., såsom farligt och obehagligt för arbetsgifvarna särskildt på grund däraf, att arbetarna kunna fordra att få utöfva kontroll öfver affärsledningen eller åtminstone öfver räkenskaperna o. s. v. Alla dessa anmärkningar skjuta vida öfver målet. På affärsvinsten kunna arbetarna inverka icke endast genom flit, noggrannhet m. m., hvaraf ett större mått kan framkallas och lämpligen belönas medelst s. k. premielöner af olika slag, utan äfven genom sitt allmänna förhållande, t. ex. vid strejker inom yrket. I många af de försök, som hittills gjorts med praktisk tillämpning af vinstandelssystem, har det visat sig, både att kontrollen kan anordnas på ett för såväl arbetsgifvare som arbetare betryggande sätt (t. ex. genom särskilda förtroendemän) och att faran för intressetvister och däraf härflytande strejker m. m. just genom vinstandelssystem väsentligen minskats. Mot all egentlig socialism står hvarje vinstandelssystem i bestämd motsättning, då det visserligen vill tillförsäkra arbetarna skälig andel i produktionens frukter, men strängt fäst-håller den enskilda eganderätten till kapitalet och arbetsgifvarens auktoritet. - En annan sak är, att vinstandelssystems praktiska genomförande är förenadt med svårigheter af flera slag. I många företag är affärsvinsten alltför växlande eller ringa och osäker, för att ett dylikt system skulle kunna leda till något afsevärdt resultat. I ekonomiska företag af olika slag (mest i Frankrike, England och Nord-Amerika) ha vinstandelssystem med framgång genomförts. I åtskilliga af dessa har framgången varit så glänsande, resultaten så fördelaktiga för både arbetsgifvarna och arbetarna, att en allmännare användning af vinstandelssy-