Winther-Winthrop 740 Snoilsky till W. Litt.: Georg Brändes om W. i "Samlede skrifter", "Breve f ra og til W." utg. af Liebenberg 1880, och N. Bögh, "Chr. W." (3 bd, 1893-1901). Många tonsättare, bl. a. P. Heise, ha satt musik till dikter af W. B-n B. Winther, Geert Henrik, dansk politiker, f. 20 nov. 1813, d. 28 mars 1906, blef 1840 teol. kandidat och tog 1846 magistergraden (med en afh. om realskolorna). 1848 valdes han till led. af den grundlagsstiftande riksförsamlingen och var 1850-84 folke-tingsmand (för en och samma krets) samt 1856 -63 dessutom medlem af riksrådet genom folketingets val. W. var en hängifven anhängare af Tscherning och som dennes "adjutant" den egentlige ledaren för den grupp af '' bonde venner'' (mest från Jylland), som slöt sig till Tscherning. Detta fortsattes, sedan Tscherning 1866 lämnat riksdagen, tills gruppen 1870 gick upp i det forenede venstre. W. utgick dock ur denna redan 1871 och stod sedan tämligen ensam, men bevarade dock stort personligt inflytande; han hade nästan oaf-brutet plats i finansutskottet (sedan 1858) och var dessutom medlem af andra viktiga utskott. Han ogillade alla ytterligt gående steg och var en af-gjord motståndare till visnepolitiken och Bergs ledning. Han var ständigt fiende till national-liberala partiet och särskildt hätsk mot ämbetsmännen samt talade ifrigt för alla jylländska intressen. 1851 stiftade han för mindre landtbrukare i Nörrejylland en inrättning för brandförsäkring af lösegendom ("W:s brandkasse"), som under hans ledning till 1886 hade stor framgång. 1855 en annan för brandförsäkring af fast egendom. 1850- 84 utgaf han "Nörrejydsk tidende", länge Tscher-nings språkrör, och grundlade 1862 tills, med Tscherning och L. Björnbak "Jysk folkeforening", hvars ordf. han var till 1874. E. Ebg. Winther, Paul. pseudonym. Se K. E. Ande r se n. Winthrop [ωi'nthrəp], nordamerikansk Nya-Englandssläkt. 1. John W., guvernör i Massachusetts, f. 12 jan. 1588 i Edwardston, Suffolk, d. 26 mars 1649 i Boston, var sonson till en rik klädesfabrikör i London, som förvärfvat sig ett gods i Suffolk. Han studerade 1601--05 i Cambridge, gifte sig vid 17 års ålder med en rik arftagerska och vann anseende som god jurist. Såsom ifrig puritan kände W. vantrefnad i Karl I:s England och lät därför af det handelskompani, som koloniserat Massachusetts, 1629 utse sig till denna kolonis guvernör. Han ledde en rätt stor utvandring af trosfränder från Suffolk och landsteg 12 juni 1630 vid Salem i Massachusetts. S. å. grundlade han staden Boston. W. var koloniens guvernör 1630--34, 1637--39, 1642--44 och 1646--49 samt ledde 1636 som vice-guvernör oppositionen mot sir Henry Vane d. y., som då var guvernör (se Vane 2). W. var som koloniens styresman klok och framsynt, lyckades på 1640-talet skydda den mot godtycklig inblandning från engelska parlamentets sida och hade stor andel i den federativa sammanslutningen mellan Nya-Englands-kolonierna samt var 1643 dennas förste president. Hans för Massachusetts' äldsta historia ovärderliga dagbok har utgetts af J. Savage (The history of New England from 1630 to 1649, 2 bd, 1825--26; ny uppl. af J. K. Hosmer, 1908). Statyer öfver W. ha rests i Washingtons Capitolium och i Boston. Staden W. i Massachusetts är uppkallad efter hans son Deane W. (f. 1623, d. 1704). Jfr Robert C. Winthrop, "Life and letters of John W." (2 bd, 1864; ny uppl. 1869), och J. H. Twichel, "John W." (1891). 2. John W. d. y., den föregåendes son, guvernör i Connecticut, f. 12 febr. 1606 i Groton manor, Suffolk, d. 5 april 1676 i Boston, deltog 1627 i Buckinghams misslyckade försök att undsätta La Rochelle, företog sedan en resa till Italien och Levanten samt emigrerade 1631 till Massachusetts, där han många år var biträdande guvernör. 1635 ledde han uppförandet af fästet Saybrook vid floden Connecticuts mynning, verkade därefter i Massachusetts för grufdriftens främjande och återvände 1643 dit efter två års vistelse i England med skickliga järnarbetare, med hvilkas hjälp han grundlade järnbruken vid Lynn och Braintree. W. flyttade 1650 till den af honom grundlagda staden New London i Connecticut och var 1657--58 samt från 1659 till sin död denna kolonis guvernör. Vid ett besök i England utverkade han 1662 kungligt bref på förening af kolonierna Connecticut och New Haven, och 1675 utsågs han till en af kommissarierna för Nya-Englands-koloniernas federativa union. W. var en framstående naturvetenskaplig forskare, skicklig i kemi och medicin, invaldes i Royal society kort efter dess stiftande och publicerade i dess förhandlingar ett par uppsatser om sina naturvetenskapliga rön. Jfr T. F. Waters, "Sketch of the life af John W. the younger" (1899). 3. Fitz-John W., den föregåendes son, militär, f. 19 mars 1639 i det af fadern grundlagda Ipswich i Massachusetts, d. 27 nov. 1707 i Boston, tjänade i engelska parlamentets armé under Monck och deltog i dennes marsch på London 1660, återvände 1663 till Connecticut och var