tidskriftslitteraturen. -- Programmet för denna tidskrift utgör äfven programmet för V:s egen vetenskapliga verksamhet. Det heter där bl. a.: "Den ståndpunkt, som vi ämna intaga, är rätt och slätt en rent naturvetenskaplig. Den praktiska medicinen som använd teoretisk, den teoretiska medicinen som patologisk fysiologi är det ideal, till hvilket vi, såvidt våra krafter medge, skola sträfva. Ehuru vi fullkomligt erkänna den patologiska anatomiens och klinikens berättigande och själfständighet, gälla dessa för oss likväl företrädesvis som uppslag till nya frågor, hvilkas besvarande tillkommer den patologiska fysiologien. Men emedan dessa frågor till stor del först måst formuleras genom ett mödosamt och omfattande detaljstudium af de företeelser, som möta oss hos lefvande och vid liköppningar, uppställa vi som vår tids första och viktigaste fordran en noggrann och medveten utveckling af anatomiska och kliniska erfarenhetsrön. Ur en sådan empiri må sedan en verklig teori för medicinen småningom utbildas". Det är icke möjligt att här sammanställa ens de viktigaste af de många betydelsefulla detaljarbeten, för hvilka vetenskapen har V. och hans kraftiga initiativ att tacka. Utgående från dessa, kom han till en allmän teoretisk uppfattning, som var af genomgripande betydelse för medicinens utveckling under 1800-talet. Han omgestaltade den schleiden-schwannska cell-läran, i det han efter mångsidiga undersökningar 1855 uppställde satsen, att hvarje cell uppstår ur en annan cell ("omnis cellula a cellula") -- ett motstycke till Harveys ryktbara sats, att allt lefvande uppstår ur ett ägg ("omne vivum ex ovo"). Hvarje cell är i och för sig ett helt, som i sig själf upptagit grunden för sitt lif, i sig själf bär lagarna för sin tillvaro och i förhållande till den öfriga världen eger en bestämd själfständighet. Kroppen sönderfaller således i otaliga vegetativa lifs- och näringsenheter, af hvilka hvar och en besitter en viss själfständighet och en viss själfbestämning. Men på denna själfständighet och själfbestämning utöfva beskaffenheten af näringsmaterialet samt förhållandet till andra lifs- och näringsenheter inflytande. Äfven de sjukliga processerna i kroppen böra därför uppfattas såsom beroende på sjukliga rubbningar hos cellerna. V. framlade sin lära i fullt utbildad form våren 1858 i en föreläsningsserie, som under titeln Die cellularpathologie in ihrer begründung auj physiologische und pathologische gewebelehre s. å. utgafs som 1:a delen af ett stort verk öfver patologien. I verkets 2:a del, Die krankhaften geschwühte (3 bd, 1863--67), behandlar V. från genetisk ståndpunkt svulstläran i hela dess omfång. Detta tyvärr ofullbordade arbete betecknar ett nytt skede i vår kännedom om svulsterna. Men äfven inom andra områden af vetenskaplig forskning gjorde V. betydande insatser. Han inlade stora förtjänster om statsmedicinen, hygienen, sjukvården m. m. Vidare redigerade han en stor "Handbuch der speciellen pathologie" (1854--62), hvilken utgjort mönstret för de omfattande samlingsverk, som sedan dess utkommit i Tyskland. Sedan 1852 var han en af redaktörerna af "Jahresbericht über die leistungen und fortschritte der medicin" och utgaf sedan 1866, tills, med v. Holtzendorff, den berömda "Sammlung gemeinverständlicher wissenschaftlicher vorträge", af hvilken flera hundra häften utkommo. -- V. intog en framstående ställning äfven som antropolog, arkeolog och etnograf. I Tyskland var han alltsedan 1860-talet den forskare, som flitigast sysselsatte sig med kraniologien, i den riktning, hvartill A. Retzius gaf uppslag, samt offentliggjorde en mängd afhandlingar och mått-tabeller öfver kranier, t. ex. Über einige merkmale moderner menschenrassen am schädel (1875) och Beiträge zur physiologischen anthropologie der deutschen (1876). Tills. med Bastian stiftade han Tyska antropologiska sällskapet. Genom antropologien fördes han in på arkeologien, till hvars lyftning inom Tyskland han bidrog genom impulser och genom egna arbeten (t. ex. Über pfahlbauten und hünengräber och Die urbevölkerung Europas, bägge i ofvannämnda "Samml. gemein.-verst. wissensch. vorträge"). Därjämte stod han Schliemann vid sidan i striden om betydelsen af dennes gräfningar och företog 1879 i hans sällskap vetenskapliga resor i Mindre Asien och Egypten. Som exempel på hans etnografiska intresse må nämnas det verksamma stöd han lämnade Bastian vid uppförandet och utvidgningen af "Museum fur völkerkunde" i Berlin. -- Sina demokratiska åsikter förblef V. hela sitt lif trogen och förfäktade dem kraftigt såsom en af Fortschrittspartiets och därefter Tyskfrisinnade partiets ledande män i preussiska deputeradekammaren (från 1862) och i tyska riksdagen (sedan 1880; vid junivalen 1893 föll han igenom). Särskildt må påpekas den framstående del han tog i den kyrkopolitiska striden på 1870-talet, hvilken han (1873) döpte med namnet "kulturkampen". Då V. fyllde 70 år, 13 okt. 1891, blef han föremål för en storartad hyllning af vetenskapsmän (bl. a. genom en diger festskrift, innehållande "Internationale beiträge zur wissenschaftlichen medicin") och meningsfränder icke blott inom Tyskland, utan från nästan alla länder i Europa. V:s Briefe an seine eltern 1839--1864 utgåfvos 1906 af M. Rabl. Hans arfvingar inrättade en Virchowstiftung (200,000 mark) för främjande af antropologiska, etnologiska, arkeologiska m. fl. studier, och till hans ära har uppkallats det stora Virchowkrankenhaus i Plötzensee vid Berlin, fullbordadt 1906. Jfr W. Becher, "Rudolf Virchow. Eine biographische studie" (1891). R. T--dt. Wird, Sixten. Se Wieselgren 3, sp. 343. Virdar, folk. Se Värend. Vir Dei, lat., "Guds starke man", ärkeängeln Gabriel. Wir deutsche fürchten Gott und sonst nichts in der welt [då'jtje -ont], ty., "vi tyskar frukta Gud och eljest intet i världen", ett uttryck, som fälldes af furst Otto v. Bismarck i en riksdagsdebatt 6 febr. 1888. Virdois (fi. Virrat), socken i Vasa län, Finland, Jyväskylä domsaga, Kuortane härad, tidigare kapell under Ruovesi pastorat, afskildes 1893 till själfständigt pastorat af 2:a kl., Ruovesi kontrakt, Borgå stift. 1,118 kvkm. 10,426 inv. (1919), finsktalande. O. B--n. Vire [vir], kustflod i Normandie, Frankrike,