761 Wire-Virestad 762 rinner upp i sydvästligaste delen af dep. Cal-vados, flyter genom dep. Manche och bildar slutligen gräns mellan detta och Calvados samt faller ut i Seinebukten. Längd 132 km., däraf 22 km. segelbara. Just vid mynningen upptar den fr. h. bifloden Aure. - 2. Stad i franska dep. Calvados, vid floden Yires öfversta lopp, 58 km. s. v. om Caen. 6,298 inv. (1911). Ruiner af en af Henrik I i England byggd borg. Bekant granit-brott. Ylleindustri. Jfr Vådevill. 1-2. A.N-d. Wire OäìV], eng. Se Metalltråd. Vireda, socken i Jönköpings län, Norra Vedbo härad. 6,512 har. 968 inv. (1919). V. bildar med Haurida ett pastorat i Linköpings stift, Norra Vedbo kontrakt. Virelai [virlä] 1. Chanson balade e, fransk versform, vanlig under 1300- och 1400-talen (Machaut, Froissart, Christine de Pisan). Den består af flera strofer af växlande metrisk byggnad, men vanligen omfattande två delar, hvaraf den senare, men icke den första har samma rim som refrängen, hvilken öppnar sången och afslutar h var j e strof. E. S-f. Wir?lius (Wire 11). Se Lagerstråle. Virement [virmã'], fr., hand., giro (se d. o.), ömsesidig afräkning af fordran och skuld, som uppgå till lika belopp; statsv., öfverföring af en post från en titel i budgeten till en annan. Viren, sjöar. 1. Insjö 134 m. ö. h. inom Linneryds och Älmeboda socknar, Konga härad, Kronobergs län, i öfversta delen af Ronnebyåns (se d. o.) vattenområde. Sjön är omkr. 5 km. lång och omkr. 3 km. bred. Dess areal är 11 kvkm. V. mottager i n. tillflöde från de stora sjöarna Rottnen och Läen. Dess vattenområde är omkr. 750 kvkm. -- 2. Insjö 34 m. ö. h. i Nyköpingsåns (se d. o.) flodområde inom Västra och Östra Vingåkers socknar, Södermanland. V., som själf har en areal af omkr. 11 kvkm., uppsamlar vatten från ett ansenligt område, ej mindre än omkr. 1,700 kvkm., upptar fr. v. Vingåkersån från de stora sjöarna Sottern och Tisaren i Närke samt fr. s. Forsaån, Tisnarens afloppså. Genom Djula- l. Åkeforsaån har V. aflopp till Yngaren (se d. o.). 1--2. J. V. E. Wirén, Axel, zoolog, f. 12 juli 1860 i Fors' församling, Södermanland, blef student 1879, docent i zoologi 1885, filos. doktor 1886, t. f. prosektor vid zootomi-ska laboratoriet 1888, e. o. professor i jämförande anatomi 1893, ord. professor i zoologi 1908, allt vid universitetet i Uppsala. W., som 1891 studerade cytologi på Flemmings laboratorium i Kiel och flera gånger i vetenskapligt syfte besökt zoologiska institutioner i skilda delar af Europa, har under många år alltsedan 1883 om somrarna vistats vid Kristinebergs zoologiska station för sina undersökningar af vissa lägre hafsdjur, företrädesvis ringmaskar och ur- mollusker (sa B l ü t d j u r); resultaten af dessa mycket omfattande och ingående undersökningar äro nedlagda bl. a. i Om cirkulations- och digestions-organen hos annelider af familjerna Ampharetidœ, Terebellidæ och Amphictenidæ (1885), Beiträge zur anatomie und histologie der limnivoren anneliden (1887) samt i det viktiga arbetet Studien über die Solenogastres (1892); både detta och det förstnämnda belönades med Flormanska priset. Vidare må framhållas über die selbstverstümmelung bei Carcinus maenas (1896), hans tills, med K. E. J. Forsell utgifna lärobok för elementarskolan: Jämförande framställning af djurens organsystem (1896) samt hans högt uppskattade, men ännu ej afslutade Zoologiens grunddrag (1899-1902), i hvilken särskildt framställningen af zoologiens historia torde kunna anses som mönstergill. W. blef led. af Vet. soc. i Uppsala 1901 och af Vet. akad. 1902. L-e. Wirén, August, präst, f. 25 dec. 1868 i Fagerhult, Skåne, aflade teoretisk (1896) och praktisk (1897) teol. examen i Uppsala och blef 1903 pastor vid Malmö äldre centralfängelse, men är från befattningen ledig för att tjänstgöra som föreståndare för Skyddsvärnets (se d. o.) verksamhet. Han har i denna egenskap nedlagt mycken förtjänst till ett sundt ordnande af arbetet för samhällets olyckliga samt utgett flera skrifter i detta syfte. Vir?nius, Samuel, biskop, f. 1647 i Virse-rum, Kalmar län, d. i febr. 1703, tog namnet V. efter födelseorten och blef student i Uppsala 1666, men relegerades 1667 som inedanstiftare af ett of verf all på universitetets rektor. Han for då till Rostock, hvarest han promoverades till filos. magister 1670, kom därefter hem och prästvigdes 1674, var regementspastor vid Upplands rytteri under kriget i Skåne 1676-77 och fick sistn. år samma syssla vid Lifregementet till häst. 1678 utnämndes han till hofpredikant och 29 dec. 1680 till öfverhofpredikant och konungens biktfader (efter Spegel). Från denna tid var V. hart när oskiljaktig från Karl XI:s person, rådfrågades af honom i högviktiga regeringsärenden och spelade ungefär samma roll som hundra år senare biskop Wallquist hos Gustaf III. V. kallades 13 dec. 1688 tili biskop i Växjö och fick vid jubelfesten 1693 teol. doktors titel. Hans barn adlades 1689 med namnet Cederstier-na. Vid riksdagarna 1680 och 1682 uppträdde V. ihärdigt som ifrare för enväldet, men sökte vid riksdagen 1697 motsätta sig den unge konungens myndighetsförklaring, hvarför han föll i onåd hos Karl XII. Som predikant åtnjöt han stort anseende. Hjr.* Wire-rope [ωai'ə råu'p], eng., järn- eller ståltrådslina. Se Tågvirke, sp. 714--717. Virescens [-eje'ns], bot. Se Förgröning. - Antholys är en abnorm förlängning af en blommas internodier med samtidig, större eller mindre virescens. Virestad. 1. Socken i Kronobergs län, Allbo härad. 30,372 har. 3,603 inv. (1919). V. utgör ett pastorat i Växjö stift, Allbo kontrakt. -- Friherreskap, som 5 febr. 1647 gafs åt Lennart Torstenson, omfattade V. och Stenbrohults