769 Virginal-Virginia ?7Ö bok. W. är sedan 1918 led. af Krigsvet. akad. och af arméns sjukvårdsstyrelses vetenskapliga råd. Klas Linroth. Virginal (lat. virgin?lis). 1. Jungfru-, jungfrulig. - 2. Mus., en art klavecin (se Klaver, sp. 227). - 3. Ett tyskt epos från 2:a hälften af 1200-talet om Dietrich af Bern och dennes tjänst hos den jungfruliga drottningen V. Dikten är utg. af Zupitza i "Deutsches helden-buch" (bd 5, 1870). 3. J-C. ViYgines ecclecia;sticæ (V. cano'nicæ), lat., "kyrkliga jungfrur", fordom i katolska länder ungmor, som togo nunneslöjan, men lefde i sina familjer och endast förbundo sig att förbli ogifta. Vid iråkad fattigdom fingo de underhåll af kyrkans tillgångar. VFrgines vest?les, lat., "vestaliska jungfrur". Se V e s t a l e r. Virginia [vədʃi'niə], Virginien, officiell förk. Va., en af de 13 äldsta staterna i nordamerikanska unionen, ligger mellan 36 1/2° och 39 1/2° n. br. samt begränsas i ö. af Atlantiska hafvet, i n. och n. ö. af Maryland, i n. v. och v. af West Virginia och Kentucky, i s. af Tennessee och Nord-Carolina (se karta till Nord-Amerikas förenta stater). Areal 109,630 kvkm. Tre olikartade naturområden sammansätta staten. Längst i ö. utbreder sig kustslätten ("Tidewater-V."), ett i flera halföar uppdeladt lågland, genomskuret af floderna Potomac, Rapahannock, York och James river, hvilka här med breda mynningar falla ut i Chesapeake-viken. Denna kustslätt är byggd af tertiära och kvartära aflagringar och har i, geologiskt taladt, sen tid undergått en landsänkning, genom hvilken flodmynningarna förvandlats till hafsvikar med tidvattensrörelse. Närmast v. härom ligger den s. k. "Piedmont-regionen", uppbyggd af kristalliniska bergarter med däremellan inbäddade lager af trias-sandsten. Detta är en svagt vågig slätt, ursprungligen veckad, men af erosionen utjämnad; de hårdaste partierna framträda i landskapet som högre belägna kullar. I ö. faller den mot kustslätten med en afsats, markerad genom vattenfall i de mot s. ö. och ö. rinnande strömmarna (däraf kallad "fall-linjen"). Längst i v. vidtar det äldre, veckade Appalachiska bergssystemet med i ö. den höga bergskedjan Blue ridge (Otter peak 1,217 m.), i v. vid statens gräns de betydligt lägre egentliga Appalachernas parallella höjdryggar (700--800 m. ö. h.) samt däremellan en 40--50 km. bred längddal, Great l. Virginia valley. Af statens floder äro de flesta kustströmmar, som upprinna på Blue ridge och falla ut i Chesapeake-viken, några, såsom James river, genombryta den nämnda kedjan efter ett kortare öfre lopp i den stora längddalen. Den senares vatten samlas antingen mot n. ö. genom Shenandoah till Potomac eller mot s. v. genom Holston till Tennessee. En mindre del af Appalachernas vatten af rinner mot n. v. till Kanawha och Ohio. -- Klimatet är efter höjdförhållandena skiftande med i kusttrakterna en medeltemperatur af 15°--18° C. och i de västra bergländerna 4°--7° C. De häftiga väderleksomkastningarna, som eljest äro så utmärkande för unionens klimat, göra sig ej så tydligt påminda i V., särskildt ej i kustbältet, där de breda flodmynningarna låta hafvets mildrande inflytande bli gällande. Förekomsten af sumptrakter vid kusten (särskildt Dismal swamp, se d. o., i s. ö.) verkar än ytterligare till utjämning af temperaturen. -- Jordmånen är mycket olikartad. Den lägre kuststräckan består till stor del af mager sandjord, beväxt med pine-barrens (barrskogar). De mest fruktbara delarna utgöras af Great valleys och Piedmont-bältets dalgångar, där jordbruksbefolkningen förnämligast är samlad. I de bergiga delarna utgör ladugårdsskötsel hufvudnäringen. Majsen är det mest odlade sädesslaget, på långt afstånd följa hvete, hafre och bohvete. Tobaksodlingen har gamla anor; V. intog länge i detta hänseende den ledande platsen bland unionens stater. Det har nu visserligen distanserats såväl af Kentucky som af Nord-Carolina, men har dock en betydande årlig produktion, som 1919 egde ett värde af 62,141,000 doll. Bomullsodlingen är likaledes ganska ansenlig och uppgick 1919 till 22,000 balar med ett värde af 3,850,000 doll. Dock exporterar V. icke bomull. Kreatursstocken är ansenlig och omfattade 1920 369,000 hästar, 424,000 kor, 567,000 annan hornboskap, 700,000 får och 1,094,000 svin. Omkr. 58 proc. af statens areal äro skog, särskildt förekommande i bergstrakterna och i sumptrakterna vid kusten. Timmerafverkningen är i tillväxt. Bland skogsprodukter märkas äfven harts och lönnsocker. Vid Chesapeake-viken bedrifves storartad ostronodling (se Ostronfiske). Kol och järn förekomma på många ställen i de västra bergstrakterna. Brytningen af järnmalm begynte i V. redan så tidigt som 1608 och blef af betydenhet på grund af närheten till kol. 1915 producerades 265,616 ton tackjärn till ett värde af 3,408,784 doll.; s. å. uppgick den uppfordrade mängden kol till 8,122,596 ton med ett värde af 7,962,934 doll. Utvinningen af mangan var på 1880-talet betydande (största mängden 1886 med 20,567 ton), men har senare gått tillbaka; dock vunnos 1915 ännu 1,620 ton till ett värde af 17,988 doll. Slutligen kan nämnas, att V. har ansenlig brytning af granit, äfvensom af talk (främst i unionen). Industrien har särskildt sedan 1880-talet varit i rask utveckling. 1910 funnos 5,685 industriella anläggningar med 105,676 arbetare och ett tillverkningsvärde af 216,392,000 doll. Främsta rummet intas af trävaruindustrien; därnäst kommer tillverkningen af tobak. Tack vare statens ej oansenliga bomullsodling har äfven textilindustrien på senare åren kunnat blomstra upp; kraft har lämnats af Piedmont-regionens vattenfall. Järn- och ståltillverkningen har sitt säte i v. Järnvägsnätets längd utgjorde 1916 7,677 km.; dessutom funnos elektriska banleder till en längd af 963 km. Folkmängden var 1790 (om äfven det numera frånskilda West Virginia inbegripes) 748,000 pers. 1870 räknade V. ensamt 1,225,163 inv., och detta antal hade 1910 stigit till 2,061,612, däribland 671,096 negrer. Invandringen till V. är obetydlig; 1910 funnos endast 27,057 pers. ej födda inom staten (mest engelsmän, tyskar och ryssar). Mer än hälften af befolkningen är baptister. Undervisningen är obligatorisk för barn