- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn /
785-786

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wirsén, 3. Karl (Carl) David af - Wirsén, 4. Karl Einar Ture af - Virserum

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

riktade W. sin kritik, som genom sin intensitet och skärpa, liksom genom den förbittring den på sina håll väckte, blef en händelse i våra vittra häfder. W:s kritikertyp blef då mindre den tolkande, förklarande, porträtterande än korsriddarens och kämpens, ehuru han, där han älskade sina föremål, kunde ge förträffliga litterära porträtt, uppritade af hans poetiska känslighet, lärdom och estetiska förfining. Mera sällan kunde han vara oíörbryllad nog att på detta sätt behandla äfven betydande motståndare och afväga otvifvelaktig personlig storhet eller estetiska förtjänster mot det han ogillade i åskådningssätt och ton. Hans kritik blottade emellertid naturalismens och den senare, ur dess uppluckrade jord framvuxna dekadenta romantikens svagheter, och han afslöjade hänsynslöst verkligheten bakom de alltför allmänna slagorden och alltför parfymerade talesätten. Sålunda fortgick hans "trettioåriga krig" med "jättar, och dvärgar många fler", och länge var han väl dåtidens, om icke mest inflytelserike, så mest hörde kritiker. Men allteftersom den radikala opinionen vann terräng och W:s egen brist äfven på den kritiska smidighet, som är berömvärd, tydligare framträdde, blef han underskattad, förtalad, ofta smädad med föga tilltalande vapen. Hans stridslust och mod voro sig dock lika till slutet och gjorde intryck äfven på motståndarna. Den strid, i hvilken hans lans har blänkt, har varit en strid emellan skilda världsåskådningar. Han har framstått som den mest stridbare och verksamme bekämpare af allt, som synts honom innebära upplösningstendenser, radikalism och ovederhäftighet på det litterära och etiska området. Enligt hans uppfattning hade diktningen till uppgift att uppdaga det absoluta, osinnliga innehåll, som ligger till grund för sinnevärldens företeelser. Skaldens kall är ett ljusets prästämbete, han skall i dikten uppenbara en högre värld af renhet och frid, han skall vara "en himmelsk barnaoskulds eller en lidande dygds, en helgad själfuppoffrings tolk", och han bör ej göra medgifvanden åt den sinnliga skönhetens lockelser. Med denna strängt idealistiska teori till måttstock granskade W. de litterära alstren. Själf en sentfödd romantiker, med sin bildning rotfäst i hellenisk jord, kände han sig ojämförligt mera dragen till det förflutna, än han hoppades på framtidsmöjligheter hos det innevarande skedet. Hans kritik liksom hans dikt blef ofta en passionerad trosbekännelse. Som granskare af teologisk litteratur utvecklade han, från den lutherska renlärighetens synpunkt, flit och intresse. Andra alster af W:s skriftställen äro hans litterära minnesteckningar, med hvilka han värdigt ställt sig vid sidan af sina företrädare i Svenska akad:s sekretariat. Hit höra Inträdestal i Svenska akad. (öfver K. V. Böttiger; i "Svenska akad:s handl. ifrån år 1796", 56:e d., 1880), Minne af riksmarskalken grefve Johan Gabriel Oxenstierna (ibid., 61:a d., 1885), Minne af biskopen doktor Frans Michael Franzén ("Svenska akad:s handl. ifrån år 1886", 2:a d., 1887), Minne af skalden Karl August Nicander (ibid., 7:e d., 1893) och Minne af friherre Bernhard von Beskow (ibid. 11--12, 1897--98). En skrift om Järta och Geijer före utgifvandet af den senares litteraturblad ingår i handlingarna (14:e d., 1899). En samling Lefnadsteckningar utkom 1900 och en samling af W:s uppsatser om modern litteratur, Kritiker, 1901. W. var en sällsam förening af drömmare och viljemänniska. Hans inåtvända lif speglades i hans lyrik, den andra egenskapen i hans sega litterära kamp och i hans verksamhet som Svenska akad:s sekreterare. Hans intresse för ärendena inom akad. var alltomfattande och hans inflytande stort. Det visade sig icke minst vid invalen, i hvilka han lyckades hålla utanför cirkeln alla element, som ej voro honom sympatiska, äfven om den allmänna opinionen starkt låg emot honom. Hans tilltagande isolering medförde stundom misshälligheter med kolleger och gamla vänner, som dock i de flesta fall blefvo öfvergående; i förhållandet exempelvis till ungdomsvännen Karl Snoilsky, hvilket någon gång hotades af meningsskiljaktigheter och tidsbrytningar, utplånades dock den gamla hjärtligheten aldrig hos någondera. W.s öde blef äfven att öfverlefva nästan alla ungdomsvänner. Se K. G. Estlander, "C. D. af W. och idealismen" (i "Finsk tidskr." 1886), V. von Heidenstams "Inträdestal i Svenska akad. den 20 dec. 1912" (i "Svenska akad:s handlingar ifrån år 1886", d. 25, 1914), Fr. Vetterlund, "C. D. af W. Några minnesord" (i "Ord och bild" 1912), "Skissblad om poeter" (1914), "Romantik" (Helsingfors, 1920) och "Ragnhild och Olof" i Festskrift tillegnad V. Söderhjelm 1919, samt F. Böök. "Sveriges moderna litteratur" (1921). 4. Karl Einar Ture af W., den föregåendes son, militär, skriftställare, f. 20 april 1875, underlöjtnant vid Svea lifgarde 1895, kapten där 1909, major i armén 1917 och vid Göta lifgarde 1920, var 1915--20 militärattaché i Konstantinopel och i Sofia och bevistade krigsoperationerna vid Dardanellerna 1915--16 samt i Macedonien 1918. På hösten 1915 var han medlem i kommissionen för fastställande af ny gräns mellan Turkiet och Bulgarien. W. förordnades i juli 1921 till chargé d'affaires hos regeringarna i Estland och Lettland. Han har utgett bl. a. Sjötransporter, landstigningar och kustförsvar (1908), Balkanfolken och stormakterna (1909) och Första världskrigsåret (1915). 2. S. C. 3. (F. V.) 4. H. J-dt. Virserum. 1. Socken i Kalmar län, Aspelands härad. 16,736 har. 3,419 inv. (1919). V. bildar med Järeda ett pastorat i Linköpings stift, Aspelands kontrakt. I socknen finns en högt uppdrifven industri, hufvudsakligen snickerifabriker, sågar och träförädlingsfabriker. -- 2. Municipalsamhälle (jämlikt k. bref 9 febr. 1917) i förenämnda socken, vid Växjö--Virserums järnväg, 87 km. från Växjö. V. är f. n. nämnda järnvägs slutpunkt, men fortsättning till Hultsfred på Nässjö--Oskarshamns järnväg (30 km.) är under byggnad. 100 har. 1,039 inv. (1919). Taxeringsvärde å bevillningsskyldig fast egendom 2,101,200 kr., tax. inkomst af kapital och arbete 1,104,819 kr. (1920). Municipalskatt 1920 0,80 kr. per 100 kr. inkomst (förutom kommunalskatt 6,30 kr.). På platsen finnas af delningskontor af Svenska handelsbanken och sparbank samt många handlande och handtverkare. Af industriella anläggningar märkas i främsta rummet åtskilliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 3 18:40:56 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcl/0417.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free