807 Vischer hvilande på sarkofagens lock och rundt om densamma stående statyetter af de tolf apostlarna, det hela i rik ornamental ornering, komponeradt med fin smak och utfördt med stort tekniskt mästerskap. Flera grafmonument följde med den dödes - ibland äfven med dennes gemåls - bild hvilande på sarkofagen. Från 1488 finns ett utkast till monument öfver Nürnbergs skyddshelgon, den helige Sebal-dus, afsedt för den efter honom uppkallade kyrkan och hållet i tabernakelform (skissen finns i konstakademien i Wien). Det dröjde likväl till 1508, innan V. fick börja utföra sitt storverk, Se- Peter Vischer. Efter hans laldusmonumentet (se statyett p^scbaidusinonu- pl ^ fuiitø>rdadt under samarbete mellan mästaren och hans fem söner 1519 och starkt på-verkadt af renässanssmaken, som under denna tid utbredt sig från Italien och som två af V:s söner där tillegnat sig. Sebaldusmonumentets medelpunkt utgöres af det med guld och silfver betäckta skrinet med helgonets kvarlefvor. Det står på ett högt postament, på långsidorna siradt med scener i relief ur helgonets historia. På ena kortsidan ses en statyett af den helige mannen, bärande modellen till kyrkan, och på den andra Y:s egen bild. en liten gemytlig handtverkartyp (fig.) i kalott och förskinn och med verktyg i båda händerna. Detta midtparti omges af en hög baldakin; tolf pelare, förenade genom spetsbågar, uppbära tre konstrikt invecklade kupoler. Framför pelarna uppstiga till deras halfva höjd smidiga små kolonner, som uppbära statyetter af.de tolf apostlarna, och öfver pelarna mindre statyetter af profeter, alla dessa bilder af värdig plastisk hållning, öfverst på den mellersta kupolen står Kristusbarnet. Dessutom finner man rik bildprydnad, statyetter och grupper i mängd, en fantastisk sammanställning af bibliska, mytologiska och allegoriska figurer, personifikationer af de kristliga kardinaldygderna och jämte dem Perseus. Simson, Herakles och Nimrod samt vid sockeln Yenus, Juppiter (sittande figur, naken, med krona och spira), sirener, tritoner, satyrer; dessutom utfyllas lediga platser af raskt och liffullt skisserade lekande barn, hundar, lejon, fåglar, del-finer och fantasidjur. Den ornamentala utsmyckningen, rik och mångfaldig, erbjuder ett öfver-flöd af fängslande uppslag och af genialiskt lösta formella motiv. Hela monumentet uppvisar en högst egenartad och fantasifull blandning af gotik och renässansformer (en gipsafgjutning finns i Stockholms Nationalmuseum). - 1513 fick Y. i uppdrag att för kejsar Maximilians graf i Innsbrucks Hofkirche utföra kolossalstatyer af konungarna Artus och Teoderik, båda iförda rustning från hufvud till fot. Artusgestalten, af fri och ädel hållning, förkroppsligar tidens ideal af ädlingen och riddaren och betecknar på samma gång renässansens fulla genombrott i den sydtyska plastiken. I Y:s senare verk råder renässansformen helt (kardinal Albrekts af Mainz monument i Aschaffenburg 1525, kurfurstarna Johan Ciceros och Joakim I:s monument i Berlin, 1524 o. f.)- Att nämna äro dessutom utsökta graíre-liefer: Marias kröning (i Erfurt och Wittenberg), Kristus uppenbarar sig för kvinnorna (i Regensburg, liksom den förra 1521), Grafläggningen (i Ägidienkyrkan i Nürnberg 1522). Ett praktfullt gallerverk för Annakyrkan i Augsburg i norditaliensk renässans med rik figurutsmyckning kom aldrig på afsedd plats, utan uppsattes i rådhussalen i Nürnberg, till dess det såldes 1808 och försvann (det finns likväl afbildadt). - Tre af Yrs söner hade sin ganska stora andel i faderns arbeten. Den äldste af dem, Hermann Y. d. y., vistades i Rom 1515 och dog efter sin återkomst 1516 genom olyckshändelse. En liten Madonna i Sebalduskyrkan räknas bland hans verk. - 3. P e t e r Y. d. y., andre son till Y. 2, f. omkr. 1487, mästare 1527. d. 1528, synes ha besökt Italien 1507-08 och var väl förtrogen med renässansstilen. En af leverantörerna till gjuteriet säger, att han i konsten öfverträfía-de fadern. Bland smärre arbeten af hans hand äro ett par plaketter med Orfeus och Eurydike (i Berlin, Hamburg och i privat ego i Paris), ett par bläckhorn med en utmärkt kvinnofigur (Oxford) samt medaljer och teckningar. Möjligen är han äfven upphofsman till den i känsla och ren, ädel form intagande s. k. Nürnberg-madonnan (ett i trä snidadt exemplar i Germa-nisches museum, Nürnberg). - 4. Johann (Hans) Y., den yngste sonen till Y. 2, fullbordade ett par af faderns grafmonument och öfvertog verkstaden efter dennes död. Hans främsta verk är en naken bågskjutande Apollon med sockeln rikt utstyrd med lekande barn, ridande på delfiner m. m. (1532, uppställd som brunnsfigur på nya rådhusets gård i Nürnberg). Han kunde ej uppehålla gjuteriets vunna anseende, och det upplöstes, då han 1549 flyttade till Eichstädt. Litt.: "Peter Y:s werke", praktverk med text af W. Lübke, 1875 o. f., G. Seeger, "P. Y. der jüngere" (1897), G. Autenrieth, "Das Sebaldus-grab..." (2:a uppl. 1899), B. Daun, "P. Y. und Adam Krafft" (1905), L. Réau, "P. Y. et la sculpture franconienne du XY:e au XYI.e siècle" (1909). 1-4. ö-sK. Vischer [f i7-], Christoph, äfven kallad Piscator, tysk psalmist, f. sannolikt omkr. 1520 i Joachimsthal. d. 1600 som generalsuperintendent i Celle, blef 1543 filos. magister i Wittenberg, där han hörde till Melanchthons förtrogna. Han författade ett stort antal teologiska och homiletiska arbeten, af hvilka de mot 1500-talets slut utgifna. t. ex. Gottes wort als eine bewåhrte arznei in der pestilenz, karakteristiskt afspegla den svåra hemsökelsetid, då de tillkommit. I uppbyggelseboken Auslegung der sieben worte Christi am kreuz (1572) har han inflätat den innerliga passionspsalm, som i Svedbergs tolkning är intagen under n:r 96 i 1819 års svenska psalmbok. E- N- s~~£- Vischer [f i'-]. 1. Friedrich Theodor