821 Visent-Vishnu 822 eddan (1865, i Lunds univ:s årsskr. och separat såsom akad. af h.), Om qvinnan i Nordens forntid ("Nord. tidskr." 1870), Homiliu-bók. Isländska homilier, efter en handskrift från tolfte århundradet (1872), för hvilket arbete Svenska akad. 1874 tilldelade honom konung Karl Johans pris för litterära förtjänster, Oden och Loke. Två bilder ur fornnordiska gudaläran (1873), Riddara-rimur (1881-82). Málahattr. Ett bidrag till norröna metriken (1886), Emendationer och exegeser till norröna dikter (intagna i rek-torsprogr. 1886-91), Carmina norroena. Ex re-liquiis vetustioris norroenœ poesis selecta, recog-nita, commentariis et glossario instructa (I, kritiskt behandlad text, kommentarer och metrik, 1886; II, glossarium, 1889). Genom detta omfångsrika, om kritisk skärpa, noggrannhet och grundlig lärdom vittnande arbete, i hvars text-afdelning man finner alla de mest kända fornis-ländska och fornnorska kvädena af namngifna författare, har W. i hög grad främjat den gamla skandinaviska litteraturens studium. Att han i detta verk, både hvad kommentarerna och ordboken vidkommer, begagnade sig af latinska språket berodde, enligt hans egna ord, därpå, att han hoppades få det användt jämväl utom Norden, och i denna förhoppning bedrog han sig icke. - I Utlåtande i rättskrifningsfrågan, afgifvet till Svenska akademien (1887) af styrkte W. ett af professor E. Tegnér m. fl. utarbetadt förslag till ändringar i vår då allmännast nyttjade ortografi. Han uttalade därvid en motiverad och kraftig protest mot yrkandena på ljudtrohetens envälde äfvensom mot vissa ljudenlighetsvänners ensidigheter i tillämpningen af den fonetiska principen samt öfver hufvud mot alla större förändringar i det då gällande stafningssättet. Särskildt erinrade han om olämpligheten af att göra skolorna till experimentalfält i fråga om ortografiska nyheter. - Som svar på angrepp mot W:s uppiaga af Homilieboken offentliggjorde han Textkritiska anmärkningar till den Stockholmska homilieboken ("Arkiv f. nord. filologi" och separat 1887) samt Några ord om den Stockholmska homilieboken. Ett genmäle (1888). I samband med den minnespenning, som Svenska akad. lät prägla 1889, står W:s Minne af professorn Carl Johan Schlyter (i "Svenska akad.s handl. ifrån år 1886", d. 4), i hvilken skrift man finner en omständlig och noggrann redogörelse för denne rättslärdes och språkforskares lefnad och storartade verksamhet. - För Nordisk familjebok skref W. alla artiklar rörande skandinavisk mytologi t. o. m. kombinationen Va- och många sådana ang. äldre nordisk språk- och litteraturhistoria m. m. Dessutom offentliggjorde han i ett par tidskrifter några kritiker och andra afhandlingar. 1883 föreslog och genomdref W. i Svenska akad., att detta samfund skulle återupptaga och fortsätta de afbrutna förberedelserna till en vetenskaplig ordbok öfver svenska språket samt åtog sig ledningen af detta arbete, hvilken han innehade ända till sitt frånfälle. S. å. framlade han för akad. en ordboksplan, som vann dess erkännande, och i slutet af 1891 kunde han förete ett efter denna plan utarbetadt, tryckt prof ark. Genom honom grundlades vid Lunds universitet ett vetenskapligt studium af de nordiska språken, hvilket ämne under hans lärartid nådde verklig blomstring. Allt hvad han författade utmärkes genom grundlighet, klarhet och elegans. Se hans efterträdare i Svenska akad. K. F. Söderwalls "Inträdestal" (i "Svenska akad.s handl. ifrån år 1886", d. 7, 1893). -r. Visent, zool., benämnes vanligen den europeiska bisonoxen (se Bison). Genom krigshändelserna 1914--16 har antalet visenter i Białowicż-skogen afsevärdt minskats, så att de 1916 beräknats till blott 200 individer. På Skansen vid Stockholm lefva sedan flera år 4 fullvuxna visenter, af hvilka en af tjurarna har ovanligt väldiga dimensioner; de ha fortplantat sig där. L-e. Visera (fr. viser, af lat. v?sere, beskåda). 1. Granska en skriftlig handling (särskildt ett pass) och påteckna bevis däröfver. - 2. Bestämma ett lagg-kärls (fat, tunna o. s. v.) rymd. Om kärlet är cylindriskt eller koniskt, sker beräkningen enligt de vanliga formlerna för sådana kroppar. Oftast är kärlet emellertid bukigt på midten, och rymden är då svårare att bestämma, emedan den beror af den mera oregelbunda böjningen hos de s. k. kim-mar eller laggar, af hvilka det är hopfogadt. Dock erhåller man i allmänhet fullt tillräcklig noggrannhet genom att använda formeln V = ^nl (2 I)2 + d2), i hvilken V betecknar volymen, l längden, D bukdiametern och d bottendiametern. Yigare är emellertid att använda en s. k. v i s e r s t a f. Denna har på enda sidan en vanlig längdskala, men på andra sidan en ytskala, d. v. s. en gradering, som anger ytan af den cirkel, utefter hvars diameter den lägges. Med längdskalan mätes fatets längd, med ytskalan dess genomskärningsyta dels vid sprundet, dels vid en af bottnarna. Af den nyss anförda formeln framgår omedelbart, att man blott behöfver lägga 2/s af den första ytan (sprundgenom-skärningen) till 1/a af den andra ytan (bottenytan) samt multiplicera summan med fatets längd, då den uppkommande produkten utvisar den sökta rymden. Man har af ven konstruerat viserstafvar, på hvilka man utan vidare omedelbart afläser fatets rymd, då stafven i bestämd riktning stickes in i detsamma. Detta är naturligtvis det allra bekvämaste viseringssättet, men man behöfver därvid en särskild staf för hvarje olika form. som kan förekomma hos faten. Graderingen af en dylik viserstaf grundar sig nämligen på den endast för likformiga kroppar gällande satsen, att volymerna äro proportionella mot kuberna på motsvariga längder. 2. E.L. Vises sten (De vises sten). Se Alkemi. Visett-trä, detsamma som fisett-trä (se d. o.). Viséu, distrikt och stad. Se Yizéu. Wishaw [o^Jå], gmfstad i skotska grefsk. Lanark, tillhörande Clyde-bäckenets berömda kolfält, 25 km. s. ö. om Glasgow. 25,263 ìnv. (1911). Järnverk i samband med kolgrufvorna samt lergodsindustri. A- N-d. Visheten. Se Kardinaldygderna (med fig. 1). Vishnu [vi J nu], Vischnu, Y is j nu (sanskr. Visnus, -M/I), ind. myt. och relig., en indisk gudomlighet, som liksom så många andra indiska gudar var en solgud, sannolikt en stams eller några få samhöriga stammars förnämste gud. Emellertid framträder V. mycket litet i "Rigveda",