Vishnu-smrti-Vising 826 hinduistisk-vishnuitisk synpunkt. V. är utgifvet bl. a. i Bombay 1865-87 och Calcutta 1888 och öfv. till eng. af H. H. Wilson (1840; 2:a uppl., utg. af Fitzedward Hall i 5 bd, 1864-70 i Wil-sons "Works") samt af M. N. Dutt (1894). Jfr v. Schröder, "Indiens litteratur und cultur" (1887), och Macdonell. "History of sanskrit literature" (3:e uppl. 1908). K. F. J. Vishnu-smrti. ind. liít.. namn på en indisk lagbok af samma art som M?nava-dharma-castra (se d. o.), utg. af J. Jolly (i "Bibliotheca indica", 1881) m. fl. samt öfv. af Jolly i "Sacred books of the East", bd 7 (1880). Jfr Jolly, "Kecht und sitte" (i Bühlers "Grundriss der indo-arischen philologie", II, 8, 1896) m. fl. K. F. J. Visiani, Roberto de, italiensk botanist, f. 1891 i Sebenico, d. 4 maj 1878 i Padua, var professor i botanik där och är mest bekant för sitt betydande verk Flora dalmatica (3 bd, 1842-52, med 55 kolorerade taflor). C. Lmn. Vis?bel (fr. visible, synlig), ett nu för tiden mera sällsynt uttryck, t. ex. "hon var icke vi-sibel", hvilket betyder detsamma som "hon tog icke emot". Jfr Visitkort. Visible speech [vi'sibl sp?'tj]. Se Fö n et i k, Fonetiska bokstäfver, sp. 814, och Transkription 3, sp. 590. Visierungen [visir-], ty., målark., kompositioner för glasmålningar. Se Holbein, sp. 964. Visirgothi (V i s i g o t h æ), latinskt namn för västgöter (se d. o.). Vis ineYtiæ, lat., "tröghetskraft". Se Tröghet och Vis. Wising. Per Johan, läkare, akademisk lärare, f. 17 april 1842 i Stockholm, d. där 5 dec. 1912, blef student i Uppsala 1859, med. kandidat där 1864, med. licentiat vid Karolinska institutet 1869 samt med. doktor i Uppsala 1871, sedan han utgett en af h. Till kännedomen om balantidium coli hos menniskan. Han kallades s. å. till docent i invärtes medicin vid Karolinska institutet och utbildade sig sedan genom resor i utlandet till specialist på nervsjukdomarnas område. Sin särskildt vid Charcots klinik i Paris vunna erfarenhet hade W. tillfälle att utvidga och íörkofra som öfver-läkare vid Stockholms stads försörjningsinrättning 1875-78. Han utnämndes 1879 till e. o. professor i medicin och utbytte denna lärostol 1887 mot P. H. Malmstens professur i nervsjukdomar, hvars förste innehafvare han var. Ingen klinisk lärare kunde taga sin uppgift med djupare allvar än han. Dock af gick han redan 1890 från Karolinska institutet. En nog långt drifven själfkritik afhöll W. från att utöfva en mera omfattande författarverksamhet. Bland hans skrifter märkas Ett fall af kronisk qvicksilfverförgiftning (1880), Ett bidrag till frågan om de cerebrala lokalisationerna (1885), Om gallstensìleus (s. å.), Om Thomsens sjukdom (1889), Zur kasuistik der augenmigräne (s. å.), äfvensom en af den djupaste sympati buren minnesteckning öfver Magnus Huss (1907). 1900 -04 redigerade W. tidskr. "Hygiea". Som ett uttryck af sin tacksamhet för W:s hängifna arbete i undervisningens och den lidande mänsklighetens tjänst valde Svenska läkaresällskapet honom 1908 till sin hedersled. E. T-dt. Vising, Per Johan, romanist, universitetslärare, f. 20 april 1855 på säteriet Holm i öfver-lännäs socken, Ångermanland, blef student i Uppsala 1874, filos. kandidat 1877, licentiat 1880 samt doktor och docent i franska språket vid Uppsala universitet 1882. Han utnämndes till lektor i franska och engelska 1883 vid Högre allm. läroverket i Vänersborg samt 1886 vid Högre allm. läroverket i Lund och s. å. till docent i franska språket vid Lunds universitet. 1890 blef V. förste innehafvare af professuren i nyeuropeisk lingvistik (med undervisningsskyldighet i romanska språk) vid den nyinrättade högskolan i Göteborg, där han 1898-99 var prorektor och 1899-1909 rektor. V:s rektorat sammanfaller med den för högskolans utveckling betydelsefulla period, då dess nya byggnad påbörjades och fullbordades. V. arbetade med mycket nit för detta mål, och det lyckliga resultatet är i afsevärd mån att till-skrifva hans praktiska förmåga och varma intresse. V. var 1899-1907 sekreterare i Göteborgs Vet. o. vitt. samh. Han tjänstgör sedan 1908 som censor vid studentexamina. - V. studerade 1880 -81 i Paris som lärjunge till Gaston Paris och har sedan dess företagit täta studieresor till de romanska länderna och England. Hans vetenskapliga alstring är mycket omfattande och har genom sin obestridda gedigenhet förvärfvat honom en framskjuten plats inom den romanska filologien. Inom sin specialitet, den anglo-normandiska dialekten och den därpå skrifna litteraturen, anses han som den främste nu lefvande kännaren. Bland hans inom detta område fallande arbeten må nämnas Étude sur le dialecte anglo-normand (gra-dualafh. 1882), Sur la versification anglo-normande (1884), Fransfca språket i England (1-3, 1900 -02), Die e-laute im reime der anglo-norman-dischen dichter des XII. jahrhunderts (i "Zeit-schrift fíir französische sprache und litteratur" 1912), texteditioner såsom La plainte d'amour (1-2, 1905-07), Nicolas Bozon, Deux poèmes (1919) samt regelbundna kritiska öfversikter af arbeten rörande anglonormandiskt språk och litteratur i Vollmöllers "Jahresbericht über die íort-schritte der romanischen philologie" fr. o. m. 1892. Inom den samromanska och franska historiska grammatiken märkes främst det stora arbetet Die realen tempora der vergangenheit im französi-schen und den übrigen romanischen sprachen (i "Französische studien", 1888-89), vidare Quo-modo in den romanischen sprachen (i "Abhand-lungen A. Tobler dargebracht", 1905), Quomodo i de romanska språken (i "Studier i modern språkvetenskap", utg. af Nyfilologiska sällskapet i Stockholm 1920), Franz, ie fur lat. a (i "Zeit-schrift fur romanische philologie", 1882), L'a-muissement de Vr finale en francais (i "Romania", 1899). Ät stilistiken har V. egnat flera värdefulla undersökningar, såsom Om den moderna