grad beroende af temperaturen. Se Termomagnetiska fenomen. 1. ^{K. A. V--g. C. G. S.} 2. ^{T. E. A.} Vismutglans, miner., består af svafvelvismut, Bi₂ S₃, är isomorf med antimonglans och kristalliserar rombiskt i nållika, prismatiska kristaller, som efter längden äro starkt streckade. Den förekommer äfven i derba massor af bladig och strålig textur samt insprängd. Färgen är ljust blygrå till stålgrå, med mild metallglans. Eg. vikt = 6,5. Den är lättsmält och ger för blåsrör på kol gult beslag. Vismutglansen är sällsynt och har funnits i Sverige på flera ställen i mindre partier, såsom vid Riddarhyttan, Persberg, Bispberg, Nordmarken, Loos, Vena, Löfåsen och Norberg. I utlandet, där den förekommer vid Altenburg, Schneeberg i Sachsen samt i Böhmen, England, Nord-Amerika och Bolivia, ofta tills. med gedigen vismut, tillgodogöres den, då den förekommer i större kvantiteter, såsom vismutmalm. ^{Ant. Sj.} Vismuthvitt, Spanskt hvitt, Pärlhvitt, Hvitt smink (fr. Blanc de fard), kem. tekn., utgöres antingen af basiskt vismutnitrat eller af vismutoxiklorid. Det basiska vismutnitratet, BiO . NO₃, erhålles, om metallisk vismut (se d. o.) löses i salpetersyra, och lösningen, som innehåller mättadt (eller neutralt) vismutnitrat, Bi(NO₃)₃, utspädes med vatten. Vismutoxikloriden, BiOCl, erhålles på analogt sätt, om en lösning af vismutklorid, BiCl₃, utspädes med vatten. I bägge fallen fås vismuthvitt som en hvit, pärlglänsande, kristallinisk fällning. Det har på grund af sin vackert pärlhvita färg haft stor användning som smink, men då det är giftigt, bör denna användning undvikas. I likhet med blyhvitt lider vismuthvitt af olägenheten att mörkna vid inverkan af svafvelhaltiga gaser. ^{K. A. V--g.} Vismutlegeringar. Se Vismut 1. Vismutnitrat. Se Vismut 1. Vismutoxid. Se Vismut 1. Visnepolitik var i Danmark namnet på den af majoriteten (vänstern) i folketinget 1881 började och i synnerhet under 1883--86 fullföljda politiken, som gick ut på att framtvinga ministären Estrups afgång genom att systematiskt underlåta att behandla regeringens lagförslag. Benämningen kommer från ett yttrande af Kr. Berg, 6 dec. 1881 och vid senare tillfällen, att "alt visner i hænderne" för ministären; Berg var också den ifrigaste förfäktaren af visnepolitiken. ^{E. Ebg.} Visnes (Vigsnes), nedlagdt kopparverk på västra sidan af Karmöy, Norge, tillhörde ett franskt bolag. Kopparfyndigheten upptäcktes 1864, och verket sysselsatte omkr. 600 arbetare. V. var ett af landets största verk och har grufvor, som sänka sig 530 m. under hafvets yta. Under förra delen af 1880-talet uppfordrades ända till 43,000 ton malm om året. ^{K. G. G.} Wiṡniowiecki [viʃnjovje'tski], gammal polsk-litauisk adelssläkt, som utslocknade 1744 med Michał Serwacy, hetman af Litauen. Mest bemärkta af den furstliga linjen äro: 1. Dymitr W., zaporogisk kosackhetman, som 1557 öfvergick i moskovitiske tsarens tjänst, men 1561 återvände till Polen. Han företog 1563 ett äfventyrligt tåg till Moldau för att tillvälla sig furstemakten där, men blef slagen och fördes som fånge till Konstantinopel, där han afrättades. -- 2. Jeremjasz Michał W., furste, fältherre, f. 1612, d. 1651, vojevod af Rus, studerade vid Lembergs jesuitskola och företog en utländsk studieresa. Han öfvergick 1631 till katolicismen från ortodoxien, som hans fader Michał, kastellan af Kiev, lidelsefullt hade tillhört. Under kriget med Moskva 1623--34 vann han en lysande seger vid Putivl. Han hade ofantliga jordegendomar vid Dnjepr och upprättade på egen bekostnad en här af 12,000 man. 1637 kvävde han energiskt en stor bonderevolt och afslog tatarernas anfall. Han deltog med utmärkelse i fälttåget mot Chmielnitskij 1648 och vid försvaret af Zbaraż. Efter en ny seger öfver kosackerna vid Beresteczko 1651 dog han af feber i lägret vid Pawolocza. -- 3. Michał Korybut W., den föregåendes son, konung af Polen. Se Mikael, sp. 459. -- 4. Michał Serwacy W., hetman af Litauen och vojevod af Vilna, f. 1680, d. 1744, utnämndes 1702 till fälthetman, kämpade kraftigt mot Sapieha och förde på egen hand mot svenskarna ett misslyckadt fälttåg, hvarunder han föröfvade många grymheter och plundrade många skatter, som svenskarna sedan togo på hans gods i Pinsk 1706. Efter freden i Altranstädt öfvergick han på Stanislaus Leszczyńskis sida och råkade i rysk fångenskap. Han rymde därifrån till utlandet, men återkom 1716 och försonade sig med konungen. Efter August II:s död (1733) spelade han en framstående roll och traktade själf efter kronan. Efter August III:s val öfvergick han till ryssarna. Han författade några religiösa skrifter på latin och polska. 1--4. ^{A--d J.} Vişṇu. Se Vishṇu och Mytologi, sp. 155. Visnum. 1. Härad i Värmlands län, ingår i Östersysslets domsaga och fögderi, Ölme, Visnums och Väse härads tingslag samt omfattar socknarna Visnum, Visnums-Kil, Rudskoga, Södra Råda och del af Nysund. 51,639 har. 8,132 inv. (1919). -- 2. Kontrakt i Karlstads stift, omfattar dels de fem pastoraten Karlskoga med Karlsdals och Degerfors kapell; Bjurtjärn; Visnum och Visnums-Kil; Kristinehamns stad och Varnum; Rudskoga och Nysund; dels Södra Råda församling, annex till Amnehärad i Skara stift. 1,710 kvkm. 43,758 inv. (1919). -- 3. Socken i Värmlands län, Visnums härad. 19,091 har. 3,541 inv. (1919). V. bildar med Visnums-Kil ett pastorat i Karlstads stift, Visnums kontrakt. Visnums-Kil, socken i Värmlands län, Visnums härad. 9,758 har. 965 inv. (1919). Annex till Visnum, Karlstads stift, Visnums kontrakt. Wisocki-Hochmuth (skref sig v. Hochmuth), Ludvig, fortifikationsofficer, f. i Stockholm, antagl. på 1670-talet, tillhörde en i Sverige 1675 naturaliserad litauisk adlig ätt. Han begaf sig, efter slutade studier och sedan han lärt fortifikation, till Flandern och Brabant, förkofrade sig där i fortifikationsvetenskaperna under generalkvartermästarna Topp och Coehorn samt avancerade till ingenjör. 1700 återkallades han till Sverige och fick då medfölja holländska flottan till Öresund samt var sedan med om "descenten" på Själland s. å., efter hvilken han kartlade stranden från Humlebæk till Rung-