- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn /
863-864

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vitaminer - Witan - Witasek, Stephan - Vitasta - Vitberg, Aleksandr Lavrentjevitj - Witbooi, Hendrik - Witch hazel - Vite

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

863 Witan-Vite 864 hydrat och ej heller till mineralämnena. Om dessa ämnens kemiska natur är ännu intet med säkerhet kändt. Termen vitamin, som infördes af Casimir Funk 1911, är såtillvida oriktig, som den hän-tyder på en kropp af viss kemisk struktur. Den har emellertid fördelen af att vara kort, hvilket ej kan sägas exempelvis om benämningen accesso-riska näringsämnen, som föreslagits af Hofmeister, och har på grund däraf blifvit så populär, att den åtminstone ej under den närmaste framtiden torde komma att försvinna ur näfingsläran. De ifrågavarande ämnena kännetecknas närmast genom vissa sjukdomstillstånd, som stå i samband med deras frånvaro i födan, rubbningar, som man kallat avitaminos 1. insufficienssjukdomar. Några exempel på dylika må anföras. Holländske läkaren Eijkman i Batavia på Java fann 1897 att, om man utfodrar höns med poleradt ris, d. v. s. med våra vanliga risgryn, så insjukna djuren med samma symtom som vid beriberi (se d. o.) hos människor. Ger man djuren riskli, tillfriskna de. Det är tydligt, att skalen på riskornen, särskildt den s. k. silíverhinnan, hvilka aflägsnas vid poleringen, innehålla något för kroppen nödvändigt ämne. Vid närmare efterforskning fann man, att den inom fängelser, sjukhus, äívensom hos den infödda arbetarbefolkningen å Indiska arkipelagen vanliga beriberisjukdomen faktiskt står i samband med ensidig utspisning af poleradt ris, en uppfattning, som emellertid först under det senaste årtiondet trängt igenom och ledt till sjukdomens bekämpande. - 1907 fann norrmannen A. Holst, att en utfodring, som hos höns framkallar beriberi, hos marsvin medför skörbjugg. Yid uppfödning af späda barn med steriliserad mjölk har man iakttagit en form aí skörbjugg, den s. k. Barlows sjukdom, som går tillbaka, då barnen få okokt mjölk. Af gammalt ha åtskilliga födoämnen, såsom potatis, färska grönsaker, fruktsafter, färskt kött, haft anseende som medel mot skörbjugg. Genom utfodringsförsök på djur har man nu funnit, att denna egenskap kan gå förlorad vid de ifrågavarande ämnenas konservering genom upphettning öfver 100°, intorkning o. s. v. Torkade grönsaker äro faktiskt värdelösa som medel mot skörbjugg. Uppenbarligen tåla "vitaminerna" ej vid dessa processer. Slutligen må anföras omfattande försök af amerikanska forskare, Mc Collum, Osborne och Mendel, som ha visat, att tillväxten af unga djur (råttor) förutsätter närvaron af vissa "vitaminer" i födan. Dylika ämnen finnas i smörfett, fisklefver-tran, ägg, kött, grodden af vanliga sädesslag, grönsaker, men saknas i olivolja och annat växtfett, i ister och finnas endast obetydligt i talg. Såsom redan anförts, känner man ej dessa ämnens kemiska natur. Man har indelat dem i olika grupper, såsom a n t i-neuritiska, som äro verksamma mot vissa beriberisymtom, antiskorbutiska, som äro verksamma mot skörbjugg, antirakitiska, som synas påverka engelska sjukan o. s. v. En annan indelning är: vattenlösliga och f et t lösliga. Det är klart, att man försökt framställa preparat, innehållande dessa ämnen i koncentrerad och verksam form. Vanlig jäst och kli ha varit de mest använda råämnena. Då emellertid "vitaminer" synas förekomma i de flesta af våra vanliga födoämnen, torde knappast något behof af dylika preparat föreligga. Då födoämnes-valet aí någon anledning är inskränkt, t. ex. vid blockad, på expeditioner till sjöss och till arktiska trakter, måste naturligtvis vitaminbehofvet beaktas. Födoämnen, som undergått torkning eller upphettning, såsom fallet är med vissa konserver, och sådana, som erfarenheten visat vara vitaminfattiga, såsom poleradt ris, växfett m. m., böra ej få intaga alltför stort rum på matsedeln. Man har betecknat en del födoämnen som "denature-rade" därför, att de t. ex. genom upphettning förlorat sin vitaminhalt. Denna beteckning är missvisande så tillvida, som dessa födoämnen fortfarande ega förmåga att täcka kroppens behof aí brännmaterial (kalorier). Det torde äfven böra påpekas, att en tillförsel aí vitaminer utöíver behof vet, så vidt man känner, ej medför någon nytta. J. E. J-n. Witan [ön'ten], angls. Tmt., "de vise". Se Witenagemot. Witasek, Stephan, österrikisk psykolog, f. 1870, professor i Graz, är Meinongs lärjunge och har skrifvit bl. a. Grundzüge der allgemeìnen ästhe-tik (1904) och Grundlinien der psychologìe (1908). Jfr Rummet, sp. 1153. S-e. Vitast?, ind. geogr., en af de 5 floderna i Pan-j?bi, motsvarande Hydaspes eller Bidaspes hos grekiska förf. och den nuv. Jhelum, som före utloppet i Indus förenar sig med Chenab. K. F. J. Vitberg, Aleksandr Lavrentjevitj, rysk målare och arkitekt af svensk börd, f. 1787, d. 1855, fick första priset vid täflingen om byggandet af Frälsarens kyrka i Moskva. Grundlöst misstänkt för försnillning vid kyrkobyggandet, förvisades han till Yjatka och gjorde där bekantskap med A. Herzen (se dennes "Byloje i dumy", öfv. i A. Jensens "Rysk litteratur", 1912), som mycket sympatiskt skildrat denne swedenborgianske mystiker och filantrop. Han dog i stor fattigdom. - Hans son, Fedor Aleksandrovitj V., f. 1846, är känd som flitig litteraturhistoriker och bibliograf. A-d J. Witbooi, H en d rik, höfding för "nama-bastar-derna" och andra hottentotter i Tyska Syd-Väst-Afrika, d. 3 nov. 1905, underkastade sig i sept. 1894 tyskt välde och bistod sedan tyskarna i deras strider mot de upproriska hereróstammarna, khawa-och bondelzwaart-hottentotterna, men bröt okt. 1904 med tyskarna. Han led i striden mot dem svåra förluster och öfverlämnade kort före sin död höfdingvärdigheten åt sin son Samuel Isaac, som kort efter faderns död underkastade sig tyskarna. Se vidare Tyska Sydväst-Afrika, sp. 609-610. V. S-g. Witch hazel |>i'tj héVzl], eng., bot. Se H a-m a m e l i s (med fig.). Vite. jur., betecknar enligt svensk rättsterminologi en förmögenhetsförlust, som förelägges någon för det fall, att han försummar fullgöra något, som åligger honom, eller företar sig något, som är honom förbjudet. De företeelser, hvilka denna benämning tillkommer, äro till sin rättsliga beskaffenhet ganska olika. Inom civilrätten förekomma aftal om viten (" konventionalstraff") ej sällan som tillägg till andra aftal, i synnerhet leverans- och entreprenadaftal. I allmänhet kan ett sådant tilläggsaítal med laglig verkan ega rum.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 3 18:40:56 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcl/0464.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free