ehuru minderårig, 1434 sin fader och öfvertog redan vid 15 års ålder själf regeringen. Det blef dock i själfva verket magnaterna (särskildt de lillpolske), som kommo att styra landet. Kort därefter (1440) utsågs V. till konung äfven i Ungern, hufvudsakligast genom bedrifvande af den berömde Johan Hunyadi, som med Ungerns makt ville förena Polens i den stora striden mot turkarna, kristenhetens fiender. V. hade emellertid svårt att göra sig erkänd i sitt nya rike, emedan en del af de ungerske magnaterna höll fast vid den förre konungen kejsar Albrekt II:s änka Elisabet och hennes späde son Ladislaus. Han kröntes likväl till konung i Buda 1440. Under de följande åren upptogs hans tid mest af krig med turkarna, och i striden med dem stupade han vid Varna 10 nov. 1444 (däraf V:s tillnamn Warnenczyk).

-- 4. V. IV (VII) Sigismund, äldste son till svenskpolske konungen Sigismund (III) och Anna af Österrike, f. 9 juni 1595 i Krakau, d. 10 maj (g. st.) 1648 i Merecz. Då på riksdagen i Stockholm i juli 1599 ständerna afsatte Sigismund, förklarade de sig samtidigt beredda att erkänna den 4-årige V. som konung, om Sigismund inom ett år sände gossen till Sverige att uppfostras och inom sex månader förklarat, huruvida han var sinnad att göra det. Då Sigismund, såsom väntadt var, icke hade lust därtill, kom Sveriges krona aldrig på V:s hufvud, men titeln Sveriges arfkonung upptog han likväl efter faderns död. Under den förvirring, hvari Ryssland befann sig till följd af de s. k. falske Dimitriernas uppträdande, förmådde en polsk här under Zolkiewski Moskvas bojarer att i aug. 1610 erkänna V. som ärftlig tsar; men då Sigismund 1612 var på väg att låta kröna sin son i Moskva, nådde honom underrättelsen, att polackerna måst öfverlämna staden i ryssarnas händer, hvarför han vände om, och då 1617 en polsk här, som V. åtföljde, gjorde ett nytt försök att nå fram till tsarstaden, misslyckades också detta. 13 nov. 1632 valdes V. till konung. V. berömmes för tapperhet, som han ådagalade i fält emot såväl turkar och ryssar som svenskar. I sin religiösa uppfattning visade han sig mindre bigott än fadern och ansågs länge försonligt stämd mot dissidenterna. Hans goda af sikter motarbetades af polska adeln. Ati han genom fördraget i Stuhmsdorf (1635) återvann från svenskarna de preussiska hamnarna, som Sigismund 1629 nödgats af träda, ansågs med rätta som en stor framgång för V. Han var gift 1) sedan 1637 med sin kusin ärkehertiginnan Cecilia Renata af Österrike (f. 1611, d. 1644), moder till 3 barn af hvilka två dogo unga och ett var dödfödt och 2) sedan 1645 med prinsessan Maria Lovisa a Gonzaga-Nevers (f. 1611, d. 1667), som 1649 gifte om sig med V:s halfbroder Johan Kasimir. Jfr Polen, sp. 1209--10. 1--4. Hjr. (H. A--t.) Vladislav (ung. Ldszló, lat. Ladislaus}, konungar af Ungern. De ungerske konungarna V. af inhemsk släkt benämnas alltid Ladislaus (László) och ha sin oafbrutna nummerföljd, medan konungarna af den jagellonska (polska) ätten benämnas Wladyslaw (Ulászló) och ha sin egen ordnings-siffra. -- 1. Ladislaus I den helige, konung Béla I.s son, d. 30 juli 1095, efterträdde 1077 sin broder Geza på tronen samt var en kraftig och för kristendomens befästande nitisk härskare. Han kanoniserades 27 juni 1192. -- 2.Ladislaus II, konung Béla II:s son, regerade sept. 1161--febr. 1162. -- 3. Ladislaus III, konung Emriks son, regerade dec. 1204--maj 1205. -- 4. Ladislaus IV kumanen (Kun László}, Stefan V:s son, regerade 1272--90. -- 5. Wladyslaw (I), af jagellonska huset, konung af Polen (som sådan W. III), valdes 1440 till Ungerns konung och stupade 1444 under kamp mot turkarna vid Varna. Se Vladislav, polska konungar 3. -- 6. Ladislaus V postumus, konung af Böhmen och Ungern, son till konung Albrekt af Habsburg och kejsar Sigmunds dotter Elisabet, f. 1440, efter faderns död, d. (antagligen förgiftad) 1457, blef Böhmens konung 1440. Han blef konung i Ungern efter V. 5:s död, men uppfostrades hos kejsar Fredrik III, medan regeringsmakten utöfvades af Johan Hunyadi. V. begaf sig 1452 till Ungern och regerade under ständiga strider med turkarna (se Ungern, sp. 1036). -- 7. Wladyslaw (II), konung af Böhmen och Ungern, den föregåendes systerson, f. 1456, d. 13 mars 1516, tillhörde jagellonska huset och var son till polske konungen Kasimir IV. Han blef 27 maj 1471 konung Podiebrads efterträdare på Böhmens tron. Han nödgades 1479 åt Ungerns segerrike konung Mattias Corvinus af träda Mähren, Schlesien och Lausitz, ja inrymma honom successionen i Böhmen. Då Mattias 1490 afled, valdes W. af Ungerns magnater till konung af Ungern. W. förmäldes 1501 med Beatrice af Este och efterlämnade sonen Ludvig, som efterträdde honom på Böhmens och Ungerns troner, och dottern Anna, gift med ärkehertig Ferdinand af Österrike, som efter Ludvigs död (1526) blef de båda ländernas konung. Se vidare Böhmen, sp. 879, Polen, sp. 1204, och Ungern, sp. 1037. 1-7. (L-ts.) Wladislawa. landsträcka. Se Kujavien. Wladislawow, stad. Se Wlocíawek. Vladivostok [-vastå'k; "Styr Östern"], befäst hamnstad i förra ryska Sibiriska kustprovinsen och förut Rysslands förnämsta flottstation vid Stilla hafvet, ligger på en i Peter den stores vik af Japanska hafvet utskjutande halfö vid en liten vik, som ryssarna kallat Gyllene hornet (Zolotoj rog) och som skyddas af framför liggande öar (se fìg.), af hvilka den största är Kozakovitj. Det smala sundet mellan denna ö och halfön kallas Östra Bosporen och har ett djup af 12--20 m., medan Gyllene hornet har 5--12 m. djup. Ehuru beläget ungefär på samma breddgrad som Marseille, har V. en årstemperatur af knappast +4°, och ehuru hela viken aldrig tillfryser, bildas dock vid stränderna is, som håller fartygen bundna en eller annan månad. God tillgång på skeppsvirke finnes i trakten. Peter den stores vik undersöktes först 1852 af