Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wohlau ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
971
Voiture-Vojevod
972
ningar åt detta håll blef han den egentlige
grundläggaren af den moderna näringsfysiologien. Först
genom hans arbeten om de vägar, på hvilka kväfvet
som en produkt af ägghvitesönderdelningen i kroppen
af ges från denna, och hans i sammanhang därmed
stående, delvis i förening med Bischoff utförda
forskningar om kväf ve jämvikten och lagarna för
ägghviteom-sättningen blef ett exakt studium af
näringsläran öfver huf-vud möjligt. Hans tills,
med Pettenkofer anställda långa försöks-serier öfver
den totala ämnesomsättningen vid tillförsel af olika
slag af näringsämnen och af olika mängder af dessa
bilda utgångspunkten för de många arbeten, genom
hvilka nämnda grundfrågor sedan dess belysts. Af stor
betydelse voro också V:s rön ang. ämnesomsättningen
vid muskelarbetet. I af seende på den rationella
anordningen af utspisningen i offentliga anstalter
gjorde V. mycket betydelsefulla inlägg; hans
normalkostsats (se Födoämnen, sp. 333) har utgjort
den bas. på hvilken de flesta andra kostsatser
i väsentlig grad stödt sig. Härvid inlade V. en
alldeles särskild förtjänst genom att skarpt betona
nödvändigheten af, att födan icke allenast skall
vara kvantitativt tillräcklig, utan ock ega en sådan
beskaffenhet, att den tilltalar vår matlust och
gör, att vi med nöje förtära den. Och med sällsynt
skarpblick framhöll han, att detta på det närmaste
sammanhängde med födans inflytande på afsöndringen
af matsmältningsvätskorna, en tanke, som långt
senare på det mest slående sätt bekräftades genom
Pavlovs (se denne) undersökningar. V. sammanfattade
resultaten af sina forskningar på näringslärans
område i Handbuch der physiologie des allgemeinen
stoffwechsels und der ernährung •(1881). De flesta
af hans originala arbeten äro offentliggjorda i den
af honom i förening med andra sedan 1865 utgifna
"Zeitschrift fur bio-logie". Därjämte utgaf han
Die gesetze der ernährung des fleischfr essers
(med Bischoff, 1860), Untersuchung der kost in
einigen ö†fentlìchen anstalten (1877) m. m. Då
Svenska läkaresällskapet 1902 första gången utdelade
Anders-Retzius-medaljen för vetenskapliga förtjänster
inom fysiologien, tillerkändes denna åt V. 1. (G-g
N.) 2. R- T-dt.
Voiture [vtoatyr], Vincent, fransk
författare, f. 1598 ’i Amiens. d. 1648 i Paris, var
af ringa börd, men lyckades förskaffa sig mäktiga
vänner och beundrare, hvilka införde honom i den
förnäma världen i Paris. Tack vare utmärkt uppfostran
i förening med ovanliga sällskapsgåfvor, ansågs han,
ända till sin död, som en oumbärlig gäst, hvarhelst
man fann nöje i litterära samtal och sysselsättningar,
framför allt i den "pretiösa" kretsen, som samlades
i det berömda Hotel de Rambouillet. Han fängslade
genom förbindligt väsen, fint umgängessätt, lekande
och underhållande konversation. Tidigt kom han sålunda
i beröring med Frankrikes mest betydande män,
bl. a. hertig Gaston af Orleans, som använde honom i
flera viktiga uppdrag och slutligen utnämnde honom
till introducteur des ambassadeurs vid sitt hof,
kardinalen af Richelieu, som gaf honom säte i den
af honom stiftade Franska akad., m. fl. Af ven af
konungen själf erhöll han särskilda ynnestbevis,
bl. a. en anställning som maítre d’hòtel vid det
k. hofvet. De skyldigheter, som umgänget i stora
världen alltmer ställde på honom, hindrade honom
tvifvelsutan att med allvar egna sig åt litterära
sysselsättningar. Utom några ofullbordade afhandlingar
efterlämnade han endast en samling bref, skrifna till
en mängd högt uppsatta personligheter, samt en samling
poesi, omfattande elegier, stanser, sonetter jämte
några chansoner och rondåer, i hvilka han visade
sig vara lycklig verssmidare. Emellertid är det
som prosaförfattare han haft betydelse för franska
språket, förnämligast genom sina af samtiden beundrade
Lettres. Dessa voro visserligen till innehållet ganska
betydelselösa, men genom den lätta och tilltalande
form, som utmärker dem, tjänade de som förebild för en
mönstergill brefstil. Efter V:s död offentliggjordes
hans (Euvres 1650. J- M-r.
Voiture de place [vwatyr da pla’s], fr. Se F i a-ker,
sp. 143.
Voix mixte [veoa’ m^kst], fr., mus. Se Falsett.
Wojcícki [våjtsi’tski], Kazimierz Wía-d y s l
a w, polsk publicist och författare, f. 1807,
d. 1879, utgaf samlingar af polska, ukrainska och
hvitryska ordspråk, folkvisor, folksagor m. m. Han
redigerade från 1850 tidskr. "Biblioteka war-szawska"
och från 1866 veckotidningen "Klosy" (Ax). Med
sina Stare gawedy i obrazy (Gamla småhistorier
och bilder; 1840) införde han det nya diktslaget
"gawenda", ett slags berättelser ur polska adelns
lif. W. utarbetade en i krestomati-form uppställd
historia öfver polska litteraturen (2: a uppl. 1861)
och en historia öfver den äldre polska teatern
(1840). Han utgaf åtskilliga historiska aktstycken
och memoarer, bl. a. Jan Kilinskis (1830) och
"Pamietniki do panowania Zygmunta III" (1876). ’
(A-d J.)
Wojejkov, A. I. Se W o e i k o v.
Vojevod (po. wojewoda, ry. vojevoda, tjech. vévoda;
af voj, krigare, och voditj, leda), hos slaverna en
urspr. militärisk titel, motsvarande det germanska
hertig. I det gamla Polen var wojewoda titeln på den
högsta värdigheten vid furstehofvet, comes palatinus,
med både militärisk och administrativ myndighet. När
Polen på 1100-talet sönderföll i furstendömen,
bildades s. k. vojevodskap (po. wojewodztwo),
under en vojevod, men när riket åter samlades, behölls
titeln som beteckning för den lokala myndigheten med
militärisk maktfullkomlighet och delvis domsrätt samt
medlemskap af den kungliga senaten. Vojevodernas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
