Voigtland-Voit 970 huset, tvärskeppet och tornen, till dess den sista korsblomman uppsattes 14 aug. 1880. då det 1248 grundlagda templet var fullbordadt. V. restaurerade flera medeltidskyrkor, bl. a. den romanska kyrkan i Zinzig nära Koblenz (1863). (G-g N.) Voigtland. Se V o g 11 a n d. Voigtsberg [fägts-]. Se O e l s n i t z och K h e i n-s t e i n. Yoigts-Rhetz [í?gts-rets], KonstantinBern-hard von, preussisk general, f. 16 juli 1809 i Braunschweig, d. 13 april 1877 i Wiesbaden, trädde 1827 i tjänst vid 9:e infanteriregementet och blef 1858 generalmajor samt 1863 generallöjtnant. Efter mångsidig användning, sedan mars 1866, som militärfullmäktig i Frankfurt a. M., tjänstgjorde V. i 1866 års krig som generalstabschef vid l:a armén (prins Fredrik Karl), i hvilken egenskap han uppgjorde dispositionerna för arméns deltagande i slaget vid Königgrätz, samt var därefter generalguvernör i Hannover och efter den preussiska förvaltningens organisation kommenderande general (armékårchef) där. I 1870-71 års krig deltog han som chef för 10:e armékåren, hvilken utmärkte sig i slaget vid Vionville-Mars la Tour, under Metz' inneslutning, i fälttåget vid Loire (slaget vid Beaune-la-Rolande. 28 nov. 1870) m. m. Efter kriget bibehöll han befälet öfver kåren till 1873, då han tog afsked. - En yngre broder till honom. William von V., f. 1813, d. 1902, deltog som generalmajor och chef för en infanteribrigad i slagen vid Weissen-burg, Wörth och Sedan (1870), var sept. 1870- mars 1871 kommendant i Versailles och blef 1873 befälhafvare för 20 :e fördelningen (Hannover) samt 1874 generallöjtnant. Han erhöll 1883 afsked som general af infanteriet. (H- J-dt.) Voikka [vå'j-], fabriksanläggning vid forsen V. i Kymmene älf, Finland. Fallet är 693 m. långt och 6,64 m. högt samt har 26,400 hkr. Fabriken, som nu innefattar Nordens största pappersbruk, anlades 1897 af bergsrådet Rudolf Elving och omfattade därjämte träsliperi. 1901 tillkom sulfitcellulosatillverkning, 1902 såg, 1907 och 1908 2 elektricitetsverk. En normalspårig järnväg på 5 km. förbinder orten med Savolaksbanan. 1904 sammanslogs V. med Kymmene och Kuusankoski (5 km. åt s. ö.) fabriker, hvilka tillsammans bildade Kymmene aktiebolag med Elving som ordf. i direktionen (till 1908). V. samhälle har öfver 5,000 inv. och 3 folkskolor. Se vidare Kymmene 5. T. C. Voilà tout [vωala' tō], fr., "se där allt", det är hela saken. Voile [vωa'l], fr., hattflor (äfven voilette) ; ett lätt tyg af hårdt tvinnadt garn. Voima-affären. Se G'e r h a r d, N. N., sp. 1028. Vojna Dega. Se Abessinien, sp. 42. Voíonmaa [vå'jånma], Kaarle Väinö (hette urspr. W a 11 i n), finsk universitetslärare, historiker, f. 12 febr. 1869 i Jyväskylä, blef student 1886, filos. kandidat 1890, licentiat 1893, doktor 1894, docent i nordisk historia vid Helsingfors' universitet 1903 och e. o. professor i samma ämne 1918. V. var senator och chef för kommunikationsexpeditionen i Tokois koalitionsregering 1917 och representerade där socialisterna; han inträdde 1919 i riksdagen. V. har utgett bl. a. Tampereen hi- storia (Tammerfors' historia, I-III, 1903-10), Suomalaisia keskiajan tutkimuksia (Forskningar rörande Finlands medeltid, 1912), af hvilket arbete den del, som rör Åland, utkommit i omarbetad svensk uppl. under titeln Studier i Ålands medeltidshistoria (i Finska fornminnesfören.s tidskr., XXV), äfvensom Suomen Karjalaisen heimon historia (Den karelska stammens i Finland historia, 1915). M. G. S. Voiron [vωarå'], stad i franska dep. Isère, vid Isères biflod fr. h. Morge, 23 km. n. v. om Grenoble. 12,083 inv. (1906). Järn-och stålverk; tillverkning af linnevaror och papper. Omkr. 10 km. n. ö. om V. ligger klostret La grande chartreuse med berömd likörberedning. A. N-d. Vois [fäs], Arie de, holländsk målare, f. omkr. 1630 i Leiden, d. där 1680, var lärjunge af Nic. Knupfer och Abraham van den Tempel samt utbildade sig under Dou och Frans van Mieris. Under sin första tid påminner han om skolan i Utrecht, som Knupfer tillhörde, såsom i Badande kvinnor (1666) och Vackra herdinnan (i Dresden) samt i Venus och Adonis (1678, i Berlin). Han målade mest rökande och drickande krigare och bönder, i Leiden-skolans maner, utförda med känsligt uttryck och fin färg. Af denna art äro En lustig spelman (i Amsterdams Eijksmuseum), En man med vinglas och tobakspipa (1678, i Kassel) jämte liknande bilder i Dresden och München. Äfven porträtt förekomma, t. ex. En jägare (i Haag), En dam (i Amsterdam) samt några i Louvre. C. E. N.* Voit [fåjt]. 1. August von V., tysk arkitekt, f. 1801 i Wassertrüdingen, d. 1870 i München, studerade i München för Gärtner och vidare på resor i Italien och Frankrike. Han vände sig med förkärlek till den romanska konsten och fann rikligt tillfälle att använda denna vid kyrkobyggnader i Ehenbajern, likasom äfven vid restaureringen af borgen Hambach i samma trakt (1846 o. f.). 1841 blef han professor vid akad. i München och utgaf vid samma tid afbildnin-garna till Kuglers "Denkmäler der kunst". 1846 fick han sig anför-trodt att bygga JVeue pinakothek i München, en byggnad, som visserligen har väl belysta salar, men som saknar arkitektonisk karaktär. I München byggde han 1854 äfven det stora Glaspalatset - med järn och glas som material -, oftast användt som konstutställningsbyggnad. - 2. Karl von V., den föregåendes son, fysiolog, f. 31 okt. 1831 i Amberg (Bajern), d. 31 jan. 1908 i München, blef student 1848, studerade i München, Würz-burg och Göttingen, blef 1854 med. doktor i München, 1856 docent, 1860 e. o. och 1863 ord. professor i fysiologi vid universitetet där. Redan tidigt ställde V. som sin lifsuppgift att utreda de lagar, enligt hvilka näringen och ämnesomsättningen ega rum hos djuren och människan, och genom sina med utomordentlig energi genomförda undersök-