- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn /
979-980

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vokalharmoni - Vokalis - Vokalisation l. Vokalisering - Vokalisera - Vokalisk - Vokalism - Vokalmusik - Vokation - Vokativ - Woking - Vokontier - Voksenkollen - Vol. - Wolafältet - Vola manus - Volang - Volapük

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

turk. ajagym (med bakre, slaviskt i, skrifvet y) ”min fot”, evim ”mitt hus” (palatal vokalharmoni), jolum ”min väg” (labial vokalharmoni), gülüm ”min ros” (palatal och labial vokalharmoni) af ajak, ev, jol, gül. Man har tidigare i den progressiva vokalassimilationen eller vokalharmonien velat se ett för de ural-altaiska språken (se d. o.) särskildt karakteristiskt kännemärke, hvilket skulle vara ett för dem gemensamt arf från forna tider och t. o. m. ett uttryck för de resp. folkens tankevärld och för den lösa hopfogningen, ”agglutineringen” (se Agglutination), af dessa språks ord, hvilken genom vokalharmonien skulle i någon mån afhjälpas. I själfva verket torde vokalharmonien i åtminstone de finsk-ugriska språken vara af jämförelsevis sent datum och icke tillhöra deras gemensamma urspråk; den förekommer blott, i en eller annan gestalt, i finskan, ungerskan och några mordvinska, tjeremissiska och voguliska dialekter, men saknas t. ex. alldeles i lapskan, hvars vokalism dock kan studeras betydligt bättre än de flesta andra besläktade språkens, och äfven i finskan ser man jämte sådana ”högvokaliska” former som t. ex. elävät ”de lefva”, elämässä ”i lifvet”, eläköön ”må han lefva” sådana urgamla ”lågvokaliska” former som elatus ”uppehälle”, elo ”lif, spannmål” etc. Frågan om släktskapen mellan de uraliska språken (se d. o.) och de altaiska (se d. o.) är dessutom ännu öppen. Det ser snarare ut, som om ett visst fall af regressiv vokalassimilation skulle vara uråldrigt i de finsk-ugriska språken: norsklapska ællet ”lefva”, diettet ”veta”, boattet ”komma”, buollet ”brinna”, 1 pers. sing. pret. ellim, dittim, bottim, bullim o. d. K. B. W. Vokalis. Se Vokalisera. Vokalisation 1. Vokalisering (se Vokalisera), vokalernas beteckningssätt i hebreisk skrift; vokalernas uttal i sång; utförande af vokaliser. Vokalisera, mus., uttala vokaler i sång; utföra sångöfningar på idel vokaler, utan text. Sådan sångöfning kallas vokalis (fr. vocalise). A. L.* Vokalisk (se Vokal), själfljudande. -- Vokaliskt tveljud, språkv. Se Diftong. Vokalism. gramm., läran om vokalerna i ett visst språk eller en språkgrupp; ett språks vokalsystem; ett ords samtliga vokaler. Ad. N-n. Vokalmusik (af lat. vocalis, som har röst, sjungande) kallas all musik, som är komponerad för människoröster (med eller utan ackompanjemang), till skillnad från instrumentalmusik. Vokation (lat. vocatio), kallelse (till ett kyrkligt ämbete). Vokativ (lat. casus vocatìvus, af vocare, tillropa), språkv. Se Kasus, sp. 1239. Woking [wáù^kin], stad i engelska grefsk. Surrey, s. v. om London, vid floden Wey, 12 km. ofvanför dess mynning i Thames. 21,782 inv. (1911). Mälteri och papperstillverkning. I närheten Brookwook cemetery med krematorium; i den svenska kyrkogården är D. K. Solander (se denne) begrafven. A. N-d. Vokontier, keltiskt fornfolk mellan Isère, Rhône, Durance och Kottiska alperna. Deras land, som gränsade till allobrogernas, räknades under hela kejsartiden till Gallia narbonensis och var en civitas foederata ("bundsförvant" till Rom). Hufvudstaden Vasio l. Civitas Vasionensis (nu Vaison) var en af Narbonensiska Galliens förnämsta samhällen, men kunde ej i längden bibehålla sin ställning. J. C. Voksenkollen, skogsås strax n. om Kristiania. På den branta västra sluttningen låg ett 1899 uppfördt första klassens skogssanatorium, som nedbrann i mars 1919 och ännu ej är återuppbyggdt. På V. ligger en mängd privata villor, sanatorier och sporthyddor, hvaribland kan nämnas "kongevillaen", skänkt till norske konungen af norska medborgare. På "kollens" högsta punkt har afsatts en tomt till ett statsobservatorium. Rundtorn Voksenkollens västra och norra sluttningar slingrar sig den elektriska järnvägen "Tryvandsbanen". Praktfull utsikt. K. G. G. Vol., förkortning för lat. volumen (fr. volume), volym. Wolafältet. Se Warschau, sp. 724. Vola manus, lat., flathanden. Se Hand, sp. 1296. Volang (fr. volant, af voler, flyga). Se Falbolan. Volapük [vålapy'k], d. v. s. "världsspråket", ett af den badensiske pastorn Johann Martin Schleyer (f. 1831, d. 1912) konstrueradt språk, som denne 1879 och de följande åren offentliggjorde och försökte få antaget till internationellt begagnande. Vokalerna i volapük äro a, ä, e, i, o, ö, u, ü, hvilka alla uttalas "som motsvarande tyska", men "alltid äro långa". Af konsonanterna uppges b, d, f, g, h, k, l, m, n, p, r, s, t, x och z ha samma ljudvärde "som i tyskan"; däremot är c = dsch, j = sch, q = ch, v = w, y = j. Dubbelskrifning (och långt ljud) af konsonant förekommer ej. Hufvudbetoningen faller alltid på ordets sista stafvelse. Substantivet har samma fyra kasus som tyskan, saknar kasusändelse i nominativ (som utom sina vanliga funktioner äfven har den att följa efter proposition) samt har i genitiv -a, i dativ -e, i ackusativ -i och i pluralis -s (tillagat efter kasusändelsen). Adjektivet, som bildas genom suffixet -ik, är oböjligt till genus, numerus och kasus, men kompareras genom ändelserna -um och -un. Substantivpronomina böjas som substantiven. Artikel saknas. Verbet bildar finita former genom suffigering af personalpronomina, tempora för förfluten och tillkommande tid (imperf., perf., pluskvamperf., fut., fut. exakt.) genom prefixen (augmenten) ä-, e-, i-, o-, u-. Genom ett efter augmentet inskjutet -t- åstadkommes "durativ", betecknande handlingens fortvaro. Af aktiv form bildas passiv genom prefix (pa- eller p-}, af indikativ öfriga modus (konjunktiv, konditionalis och imperativ) genom suffix. Ordbildningen försiggår hufvudsakligen därigenom, att stammarna (= substantiven i nom. sing., vissa partiklar o. s. v.) lånas från ett eller annat af de stora kulturspråken. Någon gång blir uttalet alldeles eller i det närmaste oförändradt, t. ex. ji (uttaladt "sji", af eng. she), smok (eng. smoke), no (= nej; eng. no), mit (eng. meat), kek (eng. cake), si (= ja!; it. och fr. si), e (= och; jfr it. e och fr. et), fe (= visserligen; jfr it. fe), son (ty. sohn), veg (ty. weg), lob (ty.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 3 18:40:56 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcl/0522.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free