Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vojt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wolcott-Yolenti non fìt injuria
984
läkare i Truro, England. Indragen i de politiska
partistriderna, flyttade han 1781 till London,
upphörde med sin medicinska praktik och leíde därefter
på en årsränta, för hvilken han sålt förlagsrätten
till sina bitande paskiller. W. tog gärna konung
Georg III.s besynnerligheter till mål för sin
kvickhet (bl. a. i The apple-dumplìngs of a king
och The Lousiad, 1785), så att ministrarna sökte,
ehuru förgäfves, muta den närgångne skribenten för
att bringa honom till tystnad. Dessutom gycklade
han med de lärde, med ministrarna, hof-poeterna
och de akademiske målarna (Lyric odes to the royal
academicians m. m.). W:s stil var späckad med lyckadt
burleska uttryck, men våldsam i personliga anfall,
karikerande och ända till oanständighet groí. Hans
skrifter, utg. 1796 i 4 bd, upplefde flera uppl.
Wolcott [íuå^ket], nordamerikansk Nya-Englandssläkt,
från hvilken många i det offentliga lifvet bemärkta
män framgått. Stamfadern Henry W., f. 1578, d. 1655,
en puritansk engelsk godsegare, utvandrade 1630
och slog sig 1635 ned i Windsor, Connecticut. Hans
sonson Roger W., f. 4 j an. 1679 i Windsor, d. 17
maj 1767 i East Windsor, blef 1741 öfverdomare och
vice-guvernör i Connecticut, deltog som generalmajor
och general Pepperells närmaste man i belägringen
af Louis-bourg 1745 och var guvernör i Connecticut
1750- 54. Hans son Oliver W., f. 26 nov. 1726 i
Windsor, d. l dec. 1797 i Litchfield, Connecticut,
var led. af kontinentalkongressen 1775-76, 1778 och
1780-84, deltog 1776 i oafhängighetsförkla-ringens
utfärdande, var 1786-96 vice-guvernör och därpå till
sin död guvernör i Connecticut. Hans son Oliver
W., f. 11 jan. 1760 i Litchfield, d. l juni 1833
i New York, efterträdde 1795 Alexander Hamilton
som finansminister, afgick 1800 från denna post
på grund af illvilligt förtal från republikanska
partiet, blef sedan affärsman i New York och
var 1812-14 direktör för den aí honom grundlagda
"Bank of North America". Han grundade 1815 en stor
yllefabrik i Wolcottville invid Litchfield och var
1817-27 guvernör i Connecticut. Hans brorsons son
Roger W., f. 13 juli 1847 i Boston, d. 21 dec. 1901,
var advokat och framstående kommunalman i Boston,
1892-96 viceguvernör och 1896-1900 guvernör i
Massachusetts. E d w a r d O l i v e r W., f. 26
mars 1848 i Long-meadows, Massachusetts, d. 1905,
blef 1871 advokat i Colorado och 1878 statssenator
där samt var 1889-1901 senator på Colorado. Som
silfver-grufegare kämpade W. energiskt för fri
silfver-myntning, men stödde dock vid presidentvalet
1896 republikanen Mc Kinley mot den demokratiske
bimetallisten Bryan. Han sändes 1897 af Mc Kinley för
att sondera engelska, franska och tyska regeringarna
i silfverfrågan. Jfr S. Wolcott, "Memorial of
Henry W. ... and of some of his descendants"
(1881), och W. Lawrence, "Roger W." (1902).
V.S-g.
Volda, härad och pastorat kring Voldsfjorden och
dess armar s. om Aalesund, Norge. 520,5« kvkm. med
5,000 inv. (1918). Omväxlande natur. Jordbruks-
och fiskedistrikt. K. G. G.
Woldemar. pseudonym. Se Holm, Yiggo Y.
Volders [få’ld9rs], Jean, belgisk politiker, f. 1855
i Bruxelles, d. 1896 i Schaerbeek, var son
till en snickare och blef först skollärare,
sedan banktjänsteman, 1882 tidningsman och 1884
huf-vudredaktör för den från borgerlig radikalism
till socialism öfvergångna tidningen "National
beige". V. verkade energiskt för bildandet af
arbetarföreningar och skapade 1885 på en kongress i
Bruxelles det belgiska arbetarpartiet. På en kongress
i Antwerpen s. å. antog partiet ett af V. föreslaget
socialistiskt program, och han blef huf-vudredaktör
för partiorganet "Le peuple". Han ledde 1893 partiets
framgångsrika påtryckning för författningsrevision och
rösträttsreform. V. organiserade af ven de första ma
j demonstrationerna i Belgien för åttatimmarsdagen
samt intog en framskjuten plats på internationella
socialistkongresserna i Bruxelles 1891 och Zürich
1893. Året därpå drabbades han af allmän paralysi
och måste interneras på ett sinnessjukhus.
V. S-g.
Voldfossen. Se Raundalen.
Voldgift, da. o. no., skiljedom.
Wold-Torne, O l u f, norsk målare, f. 7 nov. 1867
i Soon, d. 19 mars 1919 i Kristiania, var i flera
år elev af Zahrtmann i Köpenhamn och 1893 af Roll i
Paris, dit han sedan flera gånger återkom. Inflytande
af Zahrtmann är lika genomgående i hans tidigare
verk som påverkan af franska impressionister och
af Cézanne i de följande. Han förblef likväl i hög
grad personlig, uppgick intensivt i sitt sträfsamma
sökande och kämpade hårdnackadt med sitt ibland
motsträfviga material. I målningen var färgen
för honom huf-vudsaken, och denna färg var stark,
fyllig och ljuskraftig. Han målade porträtt, figurer
i interiör, naket, landskap, djur (Unghästen på
fjället, utst. 1914) och med förkärlek blommor och
stilleben. W:s utveckling gick från realism fram
till en koloristisk dekorativ stil. Han utvecklade
en frodig ornamental fantasi med utgångspunkt i
Bindesböll, på detta område af ven påverkad af
G. Munthe och E. Werenskiold. Hans kartonger till
väfnåder ha en stor, enkel form, praktfull hållning
och utsökt vacker färgverkan (Julpsalm, utförd i
gobelängväfnad, på jubileumsutställningen i Kristiania
1914). Han gjorde förträffliga ritningar af ven till
glasfönster, broderier, bokband, fajans-föremål,
dekorativa friser m. m. och hade stort inflytande
på den norska textila konstens utveckling. W. är
representerad i norska Nationalgal-leriet, i Göteborgs
museum (Det gamla badhuset) och i Stockholms
Nationalmuseum (Syrener). Sedan 1912 var han
öfverlärare vid Haandverks- og kunst-industriskolen
i Kristiania. G-g N.
Volernte Deo (förkort. V. D.), lat., "om Gud vill".
Vole^ti non f it injuria, lat., man gör ej orätt mot
den, med hvars samtycke man handlar. Inom straffrätten
plägar uttrycket användas för att beteckna de fall,
då en eljest straffbelagd handling blir rättsenlig
på grund af förefintligt samtycke hos bäraren af det
intresse, mot hvilket gärningen riktar sig, resp. (i
vissa fall) dennes representant. Förefintligheten
af ett dylikt samtycke har dock ej alltid denna
verkan. Därför kräfves, att samtycket ej grundar sig
på misstag, svek eller tvång, att ej jämväl tredje
mans rättsligt skyddade intressen genom gärningen
kränkas samt att intresset ej är af den vikt, att
dess bärare måste anses
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
