- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn /
1011-1012

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wolgast - Volga-tatarer - Wolgemut - Volger, Otto Georg Heinrich - Volgsjön - Volhynien - Volière - Voljsk - Volk, Leonard - Volk. - Volkelt, Johannes - Volkens, Georg - Volkensjtejn, Ljudmila Aleksandrovna - Wolkenstein - Wolker, Elias - Volker - Volkmann, 1. Alfred Wilhelm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dock W. af de kejserlige, men återtogs af svenskarna 1638. Efter 5 dagars belägring eröfrades det af "store kurfursten" 10 nov. 1675, och svenskarnas försök 1676 att återtaga det afslogs. 1713 intogs, plundrades och brändes W. af ryssarna, hvarefter det under förevändning af sekvester öfvertogs af preussarna, hvilka dock 12 febr. 1715 bortkördes af svenskarna; men 27 mars brändes det för andra gången af de framryckande ryssarna. -- Svensk besittning genom Westfaliska freden (1648), ingick staden 1654--89 i drottning Kristinas underhållsländer. 1815 kom den jämte det återstående svenska Pommern till Preussen. A. N--d. L. W:son M. Volga-tatarer. Se Ryssland, sp. 1394, och Tatarer, sp. 515. Wolgemut. Se Wohlgemuth. Volger [få'l-], Otto Georg Heinrich, tysk-schweizisk geolog och mineralog, f. 30 jan. 1822 i Lüneburg, d. 18 okt. 1897, blef 1851 professor i naturalhistoria vid kantonskolan i Zürich och var samtidigt privatdocent vid universitetet. 1856--60 arbetade han vid den geologiska afdelningen af Senckenbergska museet i Frankfurt a. M. Han grundlade 1859 föreningen Freies deutsches hochstift, som egnade sig åt vetenskap, litteratur och konst, eller bildning i allmänhet; denna förening inköpte och restaurerade Goethes födelsehem i Frankfurt a. M., Goethehaus. V. utöfvade ett ganska vidsträckt författarskap i geologi och mineralogi, delvis populära arbeten. K. A. G. Volgsjön, en 22 kvkm. stor sjö i Vilhelmina socken, Västerbottens län, genomfluten af Ångermanälfven, har en största längdutsträckning i n. v.--s. ö. med omkr. 12 km. och en största bredd af 3 km.; höjden ö. h. är 333 m. Djupet är troligen ringa, omkr. 10--20 m. Längs sjöns östra strand löper Inlandsbanan. Där är Vilhelmina stora kyrkplats belägen vid Vojmåns utlopp i sjön. J. V. E. Volhynien. Se Volynien. Volière [våliär], fr. (af voler, flyga), fågelhus; stor fågelbur. Voljsk. Se Volsk. Volk [vå'lk], Leonard, amerikansk skulptör, f. 1828 i Wellstown (New York), d. 1895, utbildade sig som autodidakt, bl. a. i Italien. Sedan slog han sig ned i Chicago, där han utförde monument öfver statsmannen Douglas, statyer af Lincoln och Douglas i Illinois' state-house samt krigarminnesvårdar flerstädes. -- Hans son, Douglas V., målare, f. 1856, studerade i Paris och Rom, har gjort sig känd genom historiska genretaflor, interiörer och porträtt. G--g N. Volk., vid växtnamn förkortning för tyske botanisten G. Volkens. Volkelt [få'l-], Johannes, tysk filosof och estetiker, f. 1848 i Lipnik i Galizien, sedan 1894 professor i Leipzig, har utgått från Hegel, rönt inflytande af Schopenhauer och E. v. Hartmann, men tillhör i det hela den nykantiska riktningen och har utvecklat en kritisk metafysik. Inom estetiken utgår V. från en psykologisk analys af de för den moderna människan gällande "estetiska normerna" och för undersökningen slutligen öfver till en skönhetens metafysik. V:s hufvudarbeten äro Erfahrung und denken (1886), System der ästhetik (3 bd, 1905--14) och Die quellen der menschlichen gewissheit (1906). S--e. Volkens [få'l-], Georg, tysk botanist, f. 13 juli 1855 i Berlin, d. där 10 jan. 1917, blef filos. doktor i Berlin 1882, inriktade tidigt sina undersökningar på växternas förhållande till ståndort och klimat med afseende på den inre byggnaden, skref däröfver Ueber liquide wasserausscheidung an den blättern höherer pflanzen (1882) och Zur kenntnis der beziehungen zwischen standort und anatomischem bau der vegetationsorgane (1884) m. m., hvarpå han för att studera växter i extrema lefnadsvillkor reste till Egypten, där han fick material till Die flora der ägyptisch-arabischen wüste, auf grundlage anatomisch-physiologischer forschungen dargestellt (1887). I liknande syfte reste han (jämte geologen K. Lent) till Kilima-ndjaro 1892--94, hvaröfver han utom smärre arbeten skref Der Kilimandscharo (1897). Utom dessa ekologiska och anatomiska arbeten idkade V. systematiska undersökningar, allt mer med dragning åt kolonialväxterna. Han blef docent vid Berlinuniversitetet i växtfysiologi 1887, anställdes vid botaniska museet 1889, erhöll 1895 professors titel, deltog i stiftandet af tyska kolonialföreningen och blef kustos för den kolonial-botaniska centralbyrån vid museet 1898. I denna befattning for han 1899--1900 till de af Tyskland nyförvärfvade Karolinerna och Marianerna och 1901--02 till Java. Af V:s omfattande författarskap må ytterligare framhållas Ueber pflanzen mit lackierten blättern (1890), Die vegetation der Karolinen (1901), Die flora der Marshall-inseln (1903), Die nutzpflanzen Togos (1909--10) och Laubfall und lauberneuerung in den tropen (1912). C. Lmn. Volkensjtejn, Ljudmila Aleksandrovna, rysk revolutionskvinna, f. 1857, d. 1906, var anklagad i den stora processen 1884 (Figner) och dömdes till fängelse i Schlüsselburg, hvarifrån hon fördes till ön Sachalin, sedan till Vladivostok. Där dödades hon under en revolt bland fångarna. Om den långa fängelsetiden utgaf hon skriften 13 ljet v Šlisselburgskoj krëposti. A--d J. Wolkenstein [vå'lkenstajn]. Se Oswald von Wolkenstein. Wolker, Elias. Se Walcker. Volker (lat. volcæ), keltisk stam, som urspr. bodde på sedermera germanskt område, n. om Main och Sudeterna; de undanträngdes därifrån omkr. 300 f. Kr. och funnos 281 på den grekiska halfön. De öfvergingo sedan till Mindre Asien; man spårar dem därefter vid öfre Save, i södra Frankrike och på Cæsars tid äfven vid Schwarzwald. I Frankrike delade sig volkerna i två grenar: volcæ arecomici med hufvudstaden Nemausus (Nîmes) och volcæ tectosages (hufvudstad: Narbo, nu Narbonne). Till de senare hörde äfven tolosaterna (kring Toulouse). J. C. Volkmann [få'lk-]. 1. Alfred Wilhelm V., tysk fysiolog, f. 1800 i Leipzig, d. 1877 i Halle, blef 1826 med. doktor, 1828 docent och 1834 e. o. professor vid universitetet i sin födelsestad, kallades 1837 till professor i Dorpat samt blef 1843 professor i fysiologi i Halle. V. var en framstående och flitig forskare. Förutom en mängd smärre arbeten utgaf han Anatomia animalium (2 bd, 1831--33), Beiträge zur physiologie des gesichtssinnes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 3 18:40:56 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcl/0538.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free