fälttågen efter 1807 och utnämndes 1816 till general, men tog afsked från krigstjänsten 1819 och kom i liflig beröring med Pestel. Han deltog i militärrevolten 14 dec. 1825, häktades och dömdes till förvisning på lifstid till Sibirien. Efter Alexander II:s tronbestigning fick han amnesti, men stod fortfarande under polisuppsikt. Synnerligen intressanta äro V:s memoarer, Zapiski (utg. 1901 af hans son S. Michail; ty. öfv. 1905). -- 4. Maria Nikolajevna Volkonskaja, furstinna, den föregåendes hustru, dotter till general Rajevskij, f. 1805, d. 1863, följde frivilligt sin make till Sibirien 1826, där hon vistades 29 år. Hennes memoarer, Zapiski (utg. af hennes son Sergej, 1904; ty. öfv. 1906), vittna om en ovanligt ädel karaktär, som varmhjärtadt besjöngs af Nekrasov. 1--4. ^{A--d J.} Volkov [vå'lkåff], flod. Se Volchov. Volkov [vå'lkåff], Fedor Grigorjevitj, rysk teaterledare, f. 1729, d. 1763, son till en köpman i Kostroma, anses som den ryska teaterns egentlige skapare. Hans intresse för teatern grundlades genom besök på italienska operan i Petersburg och ryska amatörföreställningar. Den första teatern inrättades i Jaroslav 1750, där en komedi af Dmitrij Rostovskij och operan "Titus' barmhärtighet" af Metastasio uppfördes. V. med sin trupp kallades 1752 till Petersburg af kejsarinnan Elisabet och fick spela för hofvet. Lokalen blef kadettkårens sal, men flyttades sedan till furst Golovins hus på Vasiljevska holmen. Direktör för teaterföretaget blef skådespelsförfattaren Sumarokov. V. uppträdde äfven som teaterförfattare, ehuru inga handskrifter finnas kvar efter honom. Som skådespelare var han framstående. 1759 kallades han till Moskva för att äfven där upprätta en offentlig teater. ^{A--d J.} Volksverein für das katholische Deutschland [fål'ksferajn-], tysk katolsk förening för social upplysning, främjande af kristliga socialreformer och bekämpande af sociala omstörtningar, grundlades 1890 på initiativ af L. Windthorst (se denne) och vann snart mycket stor anslutning. Medlemsantalet var 652,645 1910, och antalet lokalafdelningar öfversteg 5,000. Föreningens centralstyrelse förlades 1908 från Mainz till München-Gladbach. Föreningen utger ett flertal tidskrifter: "Efeuranken" (för ungdom, sedan 1890), "Soziale kultur" (sedan 1905), "Kranz" (för unga kvinnor, sedan 1907), "Jung land" (för manlig bondeungdom, sedan 1908), "Frauenwirtschaft" (sedan 1910) m. fl. Dessutom underhåller föreningen social upplysningsbyrå och socialvetenskapligt bibliotek i München-Gladbach, anordnar sedan 1892 årligen vandrande praktiskt sociala lärokurser, understödjer juridiska upplysningsbyråer och arbetarsekretariat samt sprider apologetiska och kristligt sociala folkskrifter. -- Efter den tyska föreningens mönster ha liknande organisationer upprättats i Österrike (Katholischer volksbund), Schweiz, Holland (Katholieke sociale actie), England (Catholic social guild), Italien (Unione popolare fra i cattolici d'Italia), Spanien (Acción social popular), Argentina (Liga social Argentina) m. fl. länder. ^{V. S--g.} Voll, härad och socken under Eids pastorat, på sydsidan af inre Romsdalsfjorden, Norge. 260,81 kvkm. med 980 inv. (1918). Storslagen natur. Måndalstind i s. v. 1,800 m. Jordbruksdistrikt. ^{K. G. G.} Wollaston [wu'ləstən]. 1. William W., engelsk moralfilosof, f. 1659 i Strafford, d. 1724 i London, var en tid lärare vid en skola i Birmingham och lefde fr. o. m. 1688 som privatman i London. W. är närmast påverkad af Clarke. God är enligt hans åsikt hvarje handling, som använder tingen i enlighet med deras natur. Sanningen är uppfattningen af denna natur, och den är därför sedlighetens norm och på samma gång lyckans grund. W. utgaf The religion of nature (1722; 8:e uppl. 1750). 2. William Hyde W., den föregåendes sonsons son, engelsk fysiker, f. 16 aug. 1766, d. 22 dec. 1828 i London, blef 1793 med. doktor, men nedlade sin praktik redan 1800 och lefde sedan som privatman, egnande sig åt fysikaliska och kemiska studier. W. var led. af Royal society (1793) och sv. Vet. akad. (1813). W. är känd bl. a. för sina undersökningar öfver ljusets dubbelbrytning och af spektrum. I solspektrum iakttog han redan tolf år tidigare än Fraunhofer de efter denne benämnda mörka linjerna. W. trodde dem emellertid vara beroende af och växla med det brytande mediet och fäste vid upptäckten icke vidare betydelse, utan anförde den blott i förbigående i A method of examining refractive and dispersive powers by prismatic reflection (1802). Han sysselsatte sig äfven med fotometri och bestämde såväl solens och månens som enstaka fixstjärnors ljusstyrka i jämförelse med jordiska ljuskällor. Han uppfann metoden att göra platina smidbar, upptäckte grundämnena palladium och rodium (1803) samt konstruerade den efter honom uppkallade reflexionsgoniometern (1809; se Goniometer och Kristallografi, sp. 1332) och kryoforen (1813). 1. ^S--e. 2. (^{T. E. A.}) Wollastonit (Tafelspat, Taffelspat), miner., ett till pyroxengruppen hörande bisilikat af kalk, sällan kristalliseradt, men då i tafvelformiga eller prismatiska kristaller, hörande till det monoklina systemet. Wollastoniten förekommer dock vanligast i korniga, stråliga eller trådiga aggregat af hvita, ljusgula eller rödletta färgnyanser. Hårdhet 4,5--5; eg. vikt = 2,8--2,9. Wollastoniten har glasglans och på genomgångsytorna pärlemorglans samt smälter med svårighet för blåsrör, löses af syror under gelébildning och fosforescerar vid gnidning eller upphettning. Den förekommer dels i lager af urkalk på flera ställen inom Sverige, dels i eruptivbergarter och lava från Vesuvius, Santorin och Banatet. Mineralet är af fransmannen Haüy uppkalladt efter engelske fysikern Wollaston (se denne), och namnet tafelspat har det fått af sin benägenhet att kristallisera och afsöndra sig i tafvelformiga partier. ^{Ant. Sj.} Wollastonmedaljen [wu'ləstən-], en guldmedalj, som årligen, sedan 1831 (med undantag af åren 1832--34) utdelas af Geological society of London såsom dess största utmärkelse för framstående geologisk forskning. Endast en svensk har hittills hedrats med medaljen (professorn frih. G. De Geer, 1920). Kostnaden för medaljen bestrides af räntorna af en af fysikern William