- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn /
1021-1022

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vollon, Antoine - Vollsjö - Wollstonecraft, Mary - Volm - Wolmar - Wolmer - Volmerslaget - Wolmirstedt - Volnay - Volney, Constantin François Chassebeoeuf de - Volo - Volocher - Voloffer - Vologda

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1021 Vollsjö-Vologda 1022 museet, som af ven eger Hajsfiskar$ 1886, och Hamnen i Antwerpen), Karnevalsscen, Efter balen, Ett hörn af ateljén. Nationalmuseum i Stockholm eger Spansk gitarrspelare (odaterad). V. blef led. af Institutet 1898. - Hans son Alexis V. är porträtt- och genremålare. G-s N. Voilsjö. socken i Malmöhus län. Färs härad. 2,019 har. 1,622 inv. (1919). Annex till Fren-ninge, Lunds stift. Färs kontrakt. Wollstonecraft [røi^lstonkräft], Mary. Se Godwin 2. Volm, landtbr. Se Höbärgning. Wolmar (lett. Wo'lmaere), stad i republiken Lettland (Latwija), på högra stranden af livländska Aa, 103 km. n. ö. om Kiga. Omkr. 5,500 inv. W. anlades som ordensborg 1283 af livländske ordensmästaren Wilhelm von Schauenburg, och en liten stad uppstod, som sedan omgafs med mur och vall. Borgen var på 1600-talet enligt en samtidas utsago "ett ringa hus och icke värdt kallas slott". W. intogs af svenskarna i slutet af 1600, och där försvarade sig öfverste K. Karlsson Gyllenhielm och Jakob De la Gardie sedan början af sept. 1601 öfver två månader mot en öfverlägsen polsk styrka och gåfvo sig 10 dec. efter tre stormningar, först då ammunition och lifsmedel tagit slut och af den 200 man starka besättningen endast 80 voro tjänstbara. De båda befälhafvarna gjordes till fångar. Af besättningen hade endast 10 stupat för fienden, men 150 dukat under för sjukdom. Fienderna, hvilkas antal slutligen steg till omkr. 8,000 man, förlorade 400. (Jfr "Berättelse om Wolmars eröfring. 1601", i "Hist. tidskr." 1886.) W. återtogs först 1621, och 1622 skänkte Gustaf II Adolf staden till Axel Oxenstierna. 1635 förstärktes W. med rundlar och faussebray; trots storartade "desseiner" af Örnehufwudh och v. Schwengeln byggdes föga. 1654 sattes dock W. i försvarsstånd, men togs af polackerna 25 okt. 1657. Det återtogs likväl af svenskarna redan 3 aug. 1658. 1663 ansågs W. "omistligt", men 1682 beslöts dess raserande. 1689 afbrann staden nästan h. o. h., eröfrades af ryssarna 1702 och måste 1877 antaga rysk stadsordning. Under Världskriget besattes W. af tyskarna 22 febr. 1918, och sedan det i freden återlämnats till ryssarna och därpå kommit i bolsjevikernas händer, togs det från dem af letterna 26 maj 1919. (A. N-d. L. W:son M.) Wolmer [wu^mo], viscount. Se Palmer 2, sp. 1357. Volmerslaget. Se Valdemar, sp. 386. Wolmirstedt [va7!-], stad i preussiska reg.-omr. Magdeburg (Sachsen), vid Elbes biflod Ohre, 14 km. n. om staden Magdeburg. 4,315 inv. (1905). Garf-veri och bryggeri, sockerfabrik. A. N-d. Volnay [våln?]. Se Bourgogne-viner. Volney [våln?], Constantin Francois Chasseboeuf, grefve de V., fransk skriftställare och forskningsresande, f. 3 febr. 1757 i Craon, dep. Maine-et-Loire, d. 25 april 1820 i Paris, tillhörde en burgen ofrälse familj, idkade i Paris juridiska, medicinska och historiska studier, uppträdde som skriftställare, uppmuntrades af Holbach och andra materialistiska tänkare samt företog 1782-86, i syfte att lägga en vetenskaplig grundval för kronologien för att på denna väg gendrifva bibelns traditioner, en färd i Orienten. Sedan han lärt sig arabiska i ett kloster på Libanon, lefde han bland arabstammar, genomströf-vade Syrien och Egypten samt delgaf sina ytterst noggranna iakttagelser i Voyage en Syrie et en Égypte (2 bd, 1787; flera uppl.). I sin skrift Considérations sur la guerre des turcs et de la Russie (1788) påyrkade han, att Frankrike borde bemäktiga sig Egypten. Led. af tredje ståndet vid 1789 års ständerförsamling och sedan af konstituerande nationalförsamlingen, tog V. första initiativet i frågan om kyrkogodsens indragning. V. slog sig 1792 för en tid ned på Corsica och införde där odlingen af sockerrör och indigo. Hans opposition mot skräckväldets män bragte honom i fängelse 1793, men han undgick giljotinen och lösgafs efter Robespierres fall (juli 1794). Han var därefter ett år lärare i historia vid den ny-upprättade Ecole normale, men emigrerade 1795, trött vid revolutionens hopplösa vändning, till Nord-Amerika. Där misstänktes han för att vara fransk spion och verka för Louisianas íörvärfvande åt Frankrike. Återkommen till Frankrike 1798, gjordes han af Bonaparte 1799 till senator och upphöjdes i grefligt stånd 1808. 1814 utnämndes V. till pär af Frankrike. Af Franska institutet blef V. led. vid dess stiftande, 1795. Han donerade ett pris att af Institutet årligen bortges för något arbete om österländska språk. - V:s ryktbaraste arbete var Les ruines, ou meditations sur les revolutions des empires (1791; senaste uppl. 1904; "Ruinerna eller reflectioner öfver rikshvälfningarne", 18CO), i hvilket han satte kulturutvecklingen i den materialistiska tidsfilosofiens belysning och bl. a. ville ådagalägga, att alla religioner vore skapelser af fruktan och prästlist. Bland V:s öfriga arbeten märkas La loi naturelle, ou catéchisme du citoyen fran$ais (1793; "Den naturliga lagen", 1831), ett försök till en materialistisk sedelära, Tableau du clìmat et du sol des Pltats-unis d''Amérique (2 bd, 1803; ny uppl. 1822), Recherches nouvelles sur Vhistoire ancienne (3 bd, 1814; ny uppl. 1822) samt Simpli-fication des langues orientales (1795) och L'alpha-bet européen appliqué aux langues asiatiques (1818; jfr U n i v ers a l a H ab e t, sp. 1093). V:s Oeuvres complètes utgåfvos i 8 bd 1820 -26 (ny uppl. 1837), hans Oeuvres choisies i 6 bd 1827 (ny uppl. 1846). Jfr L. Séché, "V." (1899). (V.s-g.) Volo. Se Vol o s. Volocher. Se Val ak er. Voloffer, negerstam. Se D j o l o f f e r. Vologda [va'-]. 1. Guvernement i nordöstra Ryssland, näst Archangelsk det största i europeiska Ryssland, 402,733 kvkm., sträcker sig omkr. 1,300 km. i nordöstlig riktning från guv. Novgorods gräns till Uralbergen. Södra gränsen följer hufvudsakligen den nordryska landtryggen, i ö. äfven kallad Uvallyhöjden, eg. blott den af floderosionen utpreparerade vattendelaren mellan Kaspiska hafvets och Ishafvets floder (262 m. ö. h.). I ö. utgöres gränsen af Uralbergen, som här ega sina högsta toppar (Töll Pos Is, 1,688 m.); från hufvudkedjan utgrena sig mot n. v. Timanbergen, en veckad kedja liksom Ural själf, 80 km. bred, men af erosionen nästan utjämnad, så att de högsta punkterna ej nå högre än 260 m. ö. h.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 3 18:40:56 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcl/0543.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free