27 sept. 1659 intogs staden af de kejserlige under R. Starhemberg. Svenskarna återfingo ön i 1660 års fred. 1675 intogs den af brandenburgarna, som måste återlämna den i freden 1679. 1713 hade preussarna under förevändning af sekvester bemäktigat sig ön, men i början af 1715 tvingade Karl XII dem att åter utrymma densamma. Ön gick dock snart åter förlorad och afträddes i freden i Stockholm 20 jan. 1720 till Preussen. I okt. 1757 togs ön i besittning af svenskarna, men återtogs af preussarna 26 nov. s. å. I sept. 1759 intogo svenskarna än en gång W., som dock snart åter utrymdes. 10 april 1807 togs staden af svenskarna, men i april s. å. inrymdes ön åt fransmännen. A. N-d. L. W:son M. Vollmar [få7!!-], Georg von, tysk socialist och politiker, f. 1850 i München, uppfostrades i ett kloster, deltog som officer i Bajerns krig med Preussen 1866 och var därefter frivillig i den påfliga armén. Under 1870-71 års krig var han en af de högre ledarna af järnbaneväsendet, men sårades svårt vid Blois och blef därigenom invalid. Sedermera egnade han sig åt filosofiska, ekonomiska och politiska studier, hvilka ingåfvo honom en socialistisk uppfattning. 1877 öfvertog han ledningen af "Dresdener volkszeitung", dömdes redan 1878 till ett års fängelse och utvisades ur Dresden. Han begaf sig för studier till Zürich och Paris, men återvände hem, då han 1881 invaldes i tyska riksdagen, som han med undantag för åren 1887-90 tillhörde ända till aug. 1918. 1883-89 var han medlem äfven af sachsiska landtdagen. Sistnämnda år flyttade han åter till Bajern och invaldes 1893 i dess landtdag som ombud för München. Han lämnade denna post samtidigt med sitt riksdagsmandat. V., som i yngre dagar var en entusiastisk förkämpe för den marxistiska socialismen och tillhörde dess skarpaste teoretiska förfäktare, kom redan tidigt in på mera realpolitiska banor, påverkad af den s. k. possibilismen, som ifrade för att lägga kampen för idealen på mera realistiska grundvalar och till en början inrikta sig på nära liggande uppnåeliga mål. Härigenom kom han att få utkämpa många heta duster med den mera ortodoxe Bebel. V. lyckades emellertid med sin klara intelligens och sin lugna bevisföring förläna sina idéer vidsträckt spridning och står som en af revi-sionismens (se d. o.) banbrytare i Tyskland. Sär-skildt i sitt hemland Bajern nådde han mycket stort inflytande och vann äfven utanför det egna partiet stora sympatier. Sedan 1918 har han lefvat fjärran från det politiska lifvet, därtill tvingad af sjukdom. L-ts. Vollmoeller [fåaimöller]. Karl Gustav, tysk författare, f. 7 maj 1878 i Stuttgart, filos. doktor, har anslutit sig till de af Stefan George och Hugo von Hofmannsthal gifna förebilderna i lyrik och dramatik. Af hans verk kunna nämnas de melodiska, men icke originella diktsamlingarna Partival, Die jrühen gärten (1903) och Das buch der land-schaften (1904), det lyriska kärleks- och skräckdramat Catharina, gräfin von Armagnac, und ihre beiden liebhaber (1903), sorgespelet Assns. Fitne und Sumurud (1904), enaktaren Giulia (1905), lustspelet Der deutsche graf (1906), alla tre starkt erinrande om Hofmannsthal, sagospelet Wieland (1910), ett försök att komma ifrån förebilderna, i hvilket han flyttade Volundssagan till London i våra dagar, Das mirakel (1912, uppf. i Stockholm 1917 af Reinhardt), efter medeltida förebild, och "en gammaldags komedi", Onkelchen hat geträumt (1918), efter en novell af Dostojevski. ß-n B. Vollmöller [få'11-J, Karl, tysk romanist, f. 16 okt. 1848 i Ilsfeld, Württemberg, blef efter en längre studievistelse i Spanien, på hvars litteratur hans intresse sedermera särskildt varit riktadt, docent i Göttingen och 1878 e. o. professor i Erlan-gen samt var ord. professor i Göttingen 1881-91, hvarefter han, bosatt i Dresden, varit sysselsatt med vetenskapligt skriftställarskap. Bland V:s skrifter må nämnas Münchener brut (tills, med Konrad Hofmann, 1877), Poema del Cid (1879), Octavian (1883), Spanische funde I-III (1890), Beiträge zur litteratur der cancioneros und ro-manceros. I Der cancionero von Modena (1897). V. har förvärfvat stort anseende genom tidskrifterna "Romanische forschungen" (fr. 1884, 38 bd 1919), innehållande en stor mängd afh. och text-editioner, särskildt från de spanska och rätiska områdena, och "Kritischer jahresbericht über die fortschritte der romanischen philologie" (fr. 1890), hvilka varit af utomordentlig betydelse för den romanska forskningen. Han har ock utgett "Samm-lung íranzösischer neudrücke" (9 bd, 1881-89). 1902 bildade V. i Dresden Die gesellschaft fur ro-manische literatur, hvars ordf. han fortfarande är och som under hans ledning utgett en värdefull serie romanska texter (41 bd, 1918). Några af Y:s skrifter äro äfven egnade hans stora familjedomäner, bland dem Ein alter familiensitz (1911). H. Kj-n. Wollny, Martin Ewald, tysk agronom, f. 20 mars 1846 i Berlin, d. 8 Jan. 1901 i München, förvaltade 1868-69 godset Gross-Wanzleben vid Halle, blef 1870 filos. doktor i Leipzig, 1871 lärare vid landtbruksakademien i Proskau, 1872 e. o. professor i landtbruk vid tekniska högskolan i München och 1880 ord. professor där. Genom en •mängd undersökningar öfver jordens fysikaliska egenskaper, offentliggjorda i den af honom utgifna tidskr. "Forschungen auf dem gebiete der agri-kulturphysik" (20 bd, 1878-98), bidrog han kraftigt till utvecklingen af agrikulturfysiken. Han författade dessutom Saat und pflege der landwirt-schaftlichen kulturpflanzen (1885), Kultur der getreidearten (1887; 2:a uppl. 1891) och Die zersetzungen der organischen substanzen und humusbildung (1897; utg. i fransk of v. af E. Henry, 1902). H. J. Dft. Vollon [vålla7], Antoine, fransk målare, f. 1833 i Lyon, d. 1900 i Paris, utbildade sig först vid akademien i sin födelsestad, var sedan elev af Kibot i Paris. Han blef sin tids främste stillebensmålare (hafsfisk, frukt, blommor, vildt, gamla vapen och konstsaker, allt måladt med öfverlägsen friskhet och saftig kolorit). Han visade sig f. ö. högst mångsidig, målade köksinteriörer och kvinnor vid sin sömnad, ateljéscener, stora figurtaflor som Femme du Pollet, en bondkvinna med sin korg på ryggen, skildrad med bred, snart sagdt monumental, pensel (1876), äfven karaktärsporträtt, landskap, franska stadsbilder och holländska kanalutsikter. Bland hans representativa taflor äro Köksinteriör (1865), Kuriosa (1884, i Luxembourg-