1029 Volsinii-Volta 1030 ningsämbetsman, men också hänsynslös och vin-ningslysten. Hans vandel var ett dåligt föredöme för Henrik VIII. Jfr W. Busen, "Drei jahre englischer vermittlungspolitik 151&-1521" (1884), "Kardinal W. und die englisch-kaiserliche allianz 1522-1525" (1886) och "Der sturz des kardinals W." (i "Historisches taschenbuch", 1890), M. Creighton, "W." (1888), J. Gairdners biogran öfver W. i "Dictionary of national biography" (d. 62), och A. F. Pollard, "Henry VIII" (1902; ny uppl. 1905). Kj. (V. S-g.) Volsi;nii 1. Ve l si n a, en af de förnämsta medlemmarna af det etruskiska tolfstadsförbundet (se Etrusker), låg på ett tuffberg vid floderna Chianas och Paglias förening. Staden intogs och förstördes af romarna 264 f. Kr. Under romerska kejsartiden anlades 12 km. därifrån en ny stad V., nu Bolsena. Därifrån var den ryktbare Sejanus (se denne). På samma plats som det gamla V. ligger nu Or vi et o (se d. o.). En mängd graffynd och andra minnesmärken vittna om det ursprungliga V:s betydenhet. Jfr bl. a. Milani, "Museo topo-grafìco dell' Etruria" (1898), och Danielsson, "Corpus inseriptionum etruscarum", 2 (1907). J-C. Wólsinski [-Ji'n-], H., pseudonym. Se D u c-m a n. Volsk 1. V o l j s k. stad i ryska guv. Saratov, på högra stranden (bergsstranden) af Volga. omkr. 115 km. n. ö. om staden Saratov. V. var för ett århundrade sedan en liten by (Malikovo), men är nu en af de viktigaste städerna vid nedre Volga med liflig handel (export af spannmål, import af timmer). 36,134 inv. (1911). Staden ligger i en smal dal mellan kalkklippor - i närheten alabasterbrott - och omges af trädgårdar. Trädgårdsskötsel är ock en specialitet för de omgifvande folkrika byarna. A. N-d. Volsker (lat. volsci), italiskt fornfolk, härstammande antingen från umbrer eller osker, bodde i början i berglandet vid floden Liris (nu Garigliano) och dess biflod T rems (nu Sacco). Volskerlandet sträckte sig till Fucinosjön (se C e l a n o) och på andra sidan till Antium (se d. o.) samt till Velitræ (Velletri) vid foten af albanska berget mellan Pontinska träsket och Tyrrhenska hafvet utanför Terracina; därigenom kommo volskerna i beröring med etruskerna. Efter Korns grundläggning lågo volskerna i ständig fejd med det nya folket, ända till dess romarna genom anläggning af borgarkolo-nier i det volskiska landet mot slutet af 300-talet f. Kr. fingo de gamla fienderna fullständigt i sitt våld. Förnämsta städerna voro Antium och Tar-racina. Om deras språk, volskiska n, se Italiens fornspråk, sp. 1069. J-C. Volskiska. Se Italiens fornspråk, sp. 1069. Volsung (V ö l s u n g), en nordisk sagohjälte, som enligt Volsungasagan var konung öfver Huna-land, en väldig och segerrik krigare samt stamfader för de berömde volsungarna. Af hans barn blefvo ryktbarast dottern Signy (se denna, där ock hennes make S i g g e i r omtalas) och sonen Sigmund (se denne), fader till nordens mest frejdade sagohjälte, Sigurd Fafnesbane. Om V:s födelse, liksom om åtskilliga andra heroers, förtaljes, att hans moder icke kunde framföda hononl, hvadan han måste skäras ut ur hennes lif. Ad. N-n. Vo'smgasagan (Volsungasagan) tillhör den mytisk-heroiska sagogruppen inom fornisländ-ska litteraturen (se Isländska litteraturen, sp. 960) och behandlar väsentligen samma ämnen - d. v. s. volsungars och niflungars 1. gjukungars (se d. o.), men framför allt Sigurd Fafnesbanes lefnadsöden - som den äldre eddans hjältesånger, af hvilkas innehåll Volsungasagan ofta endast lämnar en parafraserad framställning på prosa. Vissa af delningar af sagan stöda sig dock på andra källor än eddasångerna och framställa händelserna delvis på ett annat sätt. Därigenom är den af stor betydelse för sagoforskningen, liksom den af ven är viktig därför, att den genom sin parafras af eddadikterna fyller lakunerna i eddans handskrifter. Den senare, något mindre, hälften handlar väsentligen om Ragnar Lodbrok och betraktas därför ofta som en särskild saga ("Ragnars saga LoÖbrókar"), ehuru rätta förhållandet är det, att "Volsungasagan" från början utgjort blott en -• visserligen vidlyftig - inledning till Ragnarssagan, med hvilken den så intimt sammanhänger, att det är omöjligt att säga, hvar gränsen dem emellan skulle gå. Denna inledning har tydligen tillkommit för att åt Ragnars afkomlingar häfda härstamning från den berömda Volsungaätten genom hans maka Aslög, en uppkonstruerad dotter till Sigurd Fafnesbane (jfr Ragnar Lodbrok, sp. 911 f.). Sagan är flera gånger utgifven; särskildt må nämnas S. Bugges uppl. 1865 och M. Olsens 1906-08. Jfr Nibelungenlied. Ad. N-n. Volt (fr. volíe, it. volta, af lat. voflvere, hvälfva), eg. vändning, svängning; kroppens helomhvälfning framåt eller bakåt under luftsprång; konstgrepp vid korts blandning, hvarigenom ett visst kort oför-märkt kommer att ligga på en viss plats i leken; rid/c. Se R i d b a n a. Volt (efter fysikern Volta; se denne), fys., den tekniska enheten (se Elektriska enheter) för spänningen eller potentialdifferensen (jfr Elektrisk potential), l volt är ^ af den elektrostatiska enheten för potentialdifferensen, som definieras som den potentialdifferens, som förefinnes mellan två punkter i ett elektriskt fält, när öfverflyttningen af en elektrostatisk enhetsmängd elektricitet från den ena till den andra punkten är förbunden med en energiutveckling af l erg (jfr Elektricitetsmängd). Vid kongresserna i Paris 1881 och 1884 samt i Berlin 1905 och London 1908 fastställdes värdena på de internationella (legala) enheterna för strömstyrka och motstånd (ampere och ohm). Härigenom blef det internationella värdet på l volt också fastslaget. Med tillhjälp af Ohmska lagen definieras den internationella volten som den spänningsskillnad, som måste förefinnas mellan ändpunkterna af en ledare, hvars motstånd är l internationell ohm, för att en genom densamma flytande ström skall få styrkan l internationell ampere. Ett Daniells element har en elektromotorisk kraft af l,09 volt, ett Clark-element I,oi34 volt vid 15° och ett kadmiumnormal-element (Weston) l.oiss volt vid 20°. T. E. A. Voíta [vårlta], it., mus.t vändning, gång. Prima v., se c ond a v. (förk. I.-ma, II:da). första, andra gången, beteckning på de takter omkring ett repris-tecken, hvilka vid reprisens omtagning skola öfver-hoppas eller spelas.