1045 Voltampère-Voltcoulomb 1046 afskiljes af en viss ström under t sekunder, kan denna ströms styrka (i) beräknas: m 1 = t . K Då den utfällda mängden är proportionell mot elektricitetsmängden, anger den sålunda beräknade strömstyrkan medelströmstyrkan under den tid försöket varat. Ehuru teoretiskt taget en mångfald olika elektrolytiska processer skulle kunna användas för ifrågavarande ändamål, är dock endast ett fåtal sådana praktiskt användbart, emedan diverse felkällor, hufvudsakligen af rent kemisk art, uppträda, hvarigenom resultaten bli osäkra. De mest använda Voltas bägarapparat, fys. Se Galvaniskt element, sp. 664. Voltas fundamentalförsök, fys. Se Galva-nisk elektricitet, sp. 656. Voltas kontaktsteori, fys. Se E l e k t r o k e-miska teorien, sp. 354, Galvanisk elektricitet, sp. 657, och Spännings-kedja, sp. 850. Fig. 1. Silfvervoltamcter. Fig. 2. Kopparvoltameter. Fig. 3. Knallgasvoltameter. voltametrarna äro silfver-, koppar- och knallgas-voltametrarna. Vid silfvervoltametern, som är den noggrannaste, används som anod en silfverstaf (A, fig. 1), nedsänkt i en platinadegel (B), innehållande en lösning af silfvernitrat. Pla-tinadegeln, hvilken tjänstgör som katod, väges före och efter elektrolysen, hvarigenom den utfällda silfvermängden bestämmes. Silfrets elektrokemiska ekvivalent är I,ii8 mg., hvilket värde ligger till grunden för den internationella amperen (se d. o.). I kopparvoltametern elektrolyseras ett kopparsalt, vanligen kopparsulfat, mellan koppar-elektroder. Fig. 2 visar en utföringsform af en kopparvoltameter, där den ena elektroden ut-göres af en kopparplatta, som är upphängd mellan två andra sinsemellan förbundna kopparplattor, som bilda den andra elektroden. Vid knall-gasvoltametern (fig. 3) uppsamlas den vid elektrolys af utspädd svafvelsyra mellan platinaelektroder bildade knallgasen i ett graderadt rör. Vid enklare knallgasvoltameter användas ofta nickelelektroder och som elektrolyt en lösning af natron-lut. Den aflästa gasvolymen innehåller förutom knallgas af ven vattenånga, och afläsningen måste korrigeras med hänsyn därtill. Dessutom måste den aflästa volymen omräknas till 0° temperatur och 760 mm. tryck. - Med voltameter bör icke förväxlas voltmeter (se därom Elektriska m ä t i n s t r u m e n_t, sp. 291). T. E. A. Voltampère [-apar], fys. Se Arbetsförmåga. Voltaskop [-skåp; af namnet Volta, se d. o., och skopëì'n, se], vanligen Polreagenspap-p e r, fy s., kallas ett med en lämplig lösning indränkt papper, som används för bestämning af polerna vid en elektricitetskälla eller för att påvisa tillvaron af mycket svaga strömmar. Ett ofta an-vändt polreagenspapper är filtrerpapper. indränkt med en lösning af salpeter, tillsatt med något fenolftalein. Sedan papperet fått torka, kan det bevaras huru länge som helst, utan att dess användbarhet minskas. Då papperet skall användas, fuktas det något, och poltrådarna från elektricitetskällan bringas i beröring med detsamma. Papperet färgas då rödt vid den tråd, som står i förbindelse med negativa polen. Ett med stärkelseklister och jodkalium-lösning indränkt stycke filtrerpapper insattes i strömbanan; jod afskiljes då vid den positiva elektroden och färgar stärkelsen blå. T. E. A. Voltas ljusbåge, fys., detsamma som elektrisk ljusbåge (se d. o.). Voltas pistol, fys. Se Elektriska pistolen. Voltas spänningslag, Voltas spänningsserie. Se Galvanisk elektricitet, sp. 657. Voltas stapel, fys. Se Galvaniskt element, sp. 663, och Volta, A. Voítcoulomb [-kola7], fys., det mekaniska arbete, som utvecklas, när elektricitetsmängden l coulomb föres från en punkt till en annan^ mellan hvilka