1043 Voltairestol-Voltameter 1044 lands statsförfattning sitt politiska ideal. Kyrkans underordnande under staten, mildring af strafflagarna, utjämning af skattebördorna och förbättring af folkundervisningen voro reformidéer, som i honom hade en outtröttlig förkämpe. Men framför allt var han en energisk förfäktare af toleransens grundsats emot allt förtryck af andliga och världsliga myndigheter, och i intet annat hänseende har han utöfvat ett så stort och nyttigt inflytande på sin tid och på eftervärlden. En lagbunden folkfrihet ville han sätta i st. f. suveränt godtycke, men snarare hade den upplysta despotismen hans sympatier, än han ville lämna statsmakten i den stora massans händer. - Som historie-skrifvare hade Y. epokgörande betydelse därigenom, att han är en af de förste verklige kulturhistorikerna. Som skald var V. väsentligen tendensförfattare och strängt bunden af den franska klassicitetens smakregler. Hans lyrik har högt uppskattats af en sådan kännare som Sainte-Beuve, och dess lediga versform har ofta ett osökt behag, som röjer mera än stilistisk virtuositet. Hans episka dikt "Henriaden" hänförde samtiden genom det ideal af religiös och borgerlig frihet, af humanitet och upplysning, som däri framställdes, men för vår tid är dikten onjutbar genom bristen på verkligt historisk uppfattning och genom sina torra allegorier. Inom dramat har V. äran att ha varit den förste, som riktade fransmännens uppmärksamhet på Shakspere. Men af ven rörande honom var han bunden aí sin tids och sitt lands fördomar och påstod, att Shakspere "saknade hvarje gnista af smak och var utan den ringaste kunskap om reglerna". Hans egna dramer hänförde samtiden genom den vältaliga värme, hvarmed han i dem förfäktade humanitetens ideal, men vi sakna i dem den personliga karaktärsteckningen och finna dem ofta retoriskt uppstyltade. Mest på sitt eget område var V. i de satiriska berättelserna 1'Ingénu (1767; "L'Ingénu eller naturens son", 1798) och Candide (1759), i sin art oöfverträffade mästerverk. I den förstnämnda låter V. en ung indian komma till Frankrike och där uppfostras och sedan med sitt sunda förstånd kritisera de franska förhållandena. I "Candide" är hjälten en opraktisk tysk drömmare, som värfvas till soldat och får vara med om ett krigs elände; han rymmer och lär känna de religiösa sekternas intolerans, får upplefva jordbäfningen i Lissabon, råkar ut för inkvisitionen, flyr of ver till Amerika o. s. v. Till sist köper sig Candide ett litet gods vid Svarta hafvet och slår sig ned där för att "odla sin trädgård". Någon djupare människoskildring möter man här icke; satiren är kvick och underhållande, men ingen verklig humor försonar med lifvets vedervärdigheter. Slutet är en föga djupsinnig resignation: äíven "att odla sin trädgård är ej mycket". Y:s karaktär var en blandning af stort och litet. Hans hänsynslösa hån och frivola skämt ha blifvit ett ordspråk, men hans varma medkänsla med alla svaga och förtryckta måste väcka beundran, liksom hans trofasthet och öfverseende emot sina vänner voro långt of ver det vanliga måttet. Måhända var han ej fri från fåfänga, och det ekonomiska vinstbegäret lockade honom stundom till mindre hed- rande handlingar. Men sin förmögenhet använde han med frikostig hjälpsamhet. Enligt tidens sed under det rådande andliga förtrycket förnekade han oblygt sina skrifter, då han hotades med förföljelser. Men hans entusiasm för frihet, rätt och billighet, för sanning och förnuft, adlade hans författarskap, och såsom de förföljdes energiske beskyddare har han förvärfvat en hedersplats i historien. - En god upplaga aí hans samlade verk i 52 bd utgafs af L. Moland 1878-85; en billighetsupplaga af Avenci 1860-70 i 8 bd; valda arbeten såsom en "edition du centenaire" i ett digert band 1878. Hans namnteckning meddelas å illustrationssida I till art. Autograf. - En öfversikt af Y.-bibliografien har G. Bengesco lämnat (1882). Bland nyare arbeten om Y. må nämnas J. Janin, "Le roi Y." (3:e uppl. 1861), Du Bois-Reymond, "Y. in seiner beziehung zur natur-wissenschaít" (1868), F. Strauss, "Y., sechs vor-träge" (1870; 3:e uppl. 1872), H. Lindgren, "Y. och hans strid mot fördomarna i religion och samhälle" (Yerdandis småskrifter 14, 1889; 2:a uppl. 1895), J. W. Ronimus, "Y. som Peter den stores historieskrifvare" (Yiborg, 1890), L. Crouslé, "La vie et les oeuvres de Y." (1899), Haise, "Y:s philosophie" (1906), och G. Brändes, "F. de Y." (2 bd, 1916-17). De flesta af Y.s of van nämnda dramatiska arbeten ha uppförts af ven i Stockholm. Hans "Karl XII:s historia" öfversattes till svenska 1785, och originalet har mycket nyttjats i svenska skolor vid undervisningen i franska språket. S-e. Voltairestol [vältar-], 1700-tals-möbel, hvilstol med två sidostöd för hufvudet och sidobräde för böcker, tobaksask o. d. Se fig. VoltaFsm, detsamma som galvanisk elektricitet (se d. o.). Voltakors. Se Hemliga medel. Voltameter (uppkallad efter fysikern A. Y o 11 a, se denne), fy s., en för uppmätning af elektrisk ström af sedd apparat, vid hvilken strömstyrkan bestämmes genom uppmätning af någon eller några af de sönderdelningsprodukter, som uppkomma, då strömmen får passera genom en elektrolyt. Enligt de Faradayska lagarna är den vid elektroderna utfällda eller upplösta substansmängden proportionell mot den elektricitetsmängd, som passerat genom elektrolyten. (Jfr Elektrolys.) Om E är den elektrokemiska ekvivalenten, d. v. s. den mängd af ämnet i fråga, som af skiljes af l coulomb (se d. o.) och m betyder den mängd af ämnet, som