1051 Voltmeter-Volund 1052 docent vid universitetet i Berlin, 1868 ord. professor i konsthistoria vid polyteknikum i Karlsruhe, 1874 vid universitetet i Prag och 1878 i Strassburg. Hans förnämsta arbeten äro Hans Holbein der jüngere (1865). Holbein und seine zeit (1866-68; 2:a uppl. 1874-76), Baugeschichte Berlin's bis auf die gegenwart (1872). Geschichte der deutschen kunst im Elsass (1876), Aus vier jahrhunderten niederländisch-deutscher kunstgeschichte (1878) samt förberedde det stora verket Geschichte der malerei i samarbete med K. Woermann. som fortsatte och afslutade det. 1. (V. S-g.) 2. (G-g N.) Voltmeter, fys. Se Elektriska mätinstrument, sp. 291. -- Ordet "voltmeter" måste noga skiljas från voltameter (se d. o.). T. E. A. Volto santo [vå'ltå sa'ntå], it., "det heliga ansiktet", bild af den korsfäste Frälsaren. Se Lucca, sp. 1211. Uttrycket används äfven om veronikadukar (se Kristusbilder, sp. 1465). Voltri [vå'l-], stad i italienska prov. Genua, på Rivieran, omkr. 15 km. v. om staden Genua. 15,688 inv. (1911). Konservering af frukt; papperstillverkning. A. N-d. Voltumna, etruskisk gudinna, hvars helgedom (troligen vid Volsinii) tjänade till samlingsplats vid mötena från de etruskiska förbundssamhällena samt tillika för köpare och säljare vid de stora marknader, som åtföljdes af dessa möten. R. Tdh.* Volturno [vålto'rnå], lat. Vulturnus, Volturnius, flod i södra Italien, Kampaniens hufvudflod, upprinner i sydvästra delen af prov. Campobasso, på östsidan af La Metas kalkmassiv, flyter först mot s. in i prov. Caserta, därefter mot s. ö. till föreningen med sin vänstra biflod Calore, antar därefter västlig riktning förbi Capua och faller ut i Gaëtaviken nedanför Castel Volturno efter ett krokigt lopp af 157 km. längd. Vid V. vann Garibaldi med 20,000 man 1 okt. 1860 en seger öfver neapolitanernas dubbelt öfverlägsna styrka. Segern fullföljdes genom slaget vid Caserta 2 okt. A. N-d. Volturnum, fordom namn på Capua. Volturnus, flod. Se Volturno. Voltz [fålts], Friedrich Johann, tysk målare, f. 1817 i Nördlingen, d. 1886 i München, studerade först radering för sin fader. M i c h a e l V. (f. 1784, d. 1858), därefter måleri i München 1834-35 och i bajerska alpbygden. 1843 och 1845 vistades han i Italien och 1846 i Nederländerna. Han egnade sig åt det idylliska djurmåleriet, hvilket han öfvade med utmärkt karakteristik af djuren och kraftfull färg. Bland hans arbeten märkas De första storkarna (1859), Hemvändande hjord (1863, Nya pinakoteket, München) och Hvilande boskapshjord (Kölns museum). (G-g N.) Vo'ltzia Brongn., bot. paleont., ett hufvudsakligen inom trias-systemet förekommande barrträdssläkte med spiralställda, vanligen olikformiga blad, hvilka vid grenarnas öfre del äro långa, jämbreda och platta, medan de längre ned äro korta, fyrkantiga, skärformigt böjda. Hos några arter äro dock alla bladen korta och fyrkantiga. Hanblommorna bilda ovala hängen, och kottarna äro äggformade eller cylindriska, med i moget tillstånd utspärrade, vedartade kottefjäll, hvilka nedåt äro utdragna till ett skaft, medan den öfre delen är rundad, grundt 3-5-flikad och uppbärande omvända, enligt några författare ensamma, enligt andra 2-3, något vingade frön. V. anses vanligen vara besläktad med araukariacéerna. A. G. N. Volubilitēt (fr. volubilité, af lat. volubi'litas, snabbhet), munvighet, flytande tunga, godt munläder. Volucella, zool. Se Humlor, sp. 1291. Volume [-lȳm], fr., och Volūmen, lat. Se Volym. Voiumenomēter (äfven Stereometer), fys., apparat för bestämning af kroppars, särskildt pulverformiga kroppars, volym. I den form Regnault (1845) gett densamma består den i hufvudsak af ett U-formigt glasrör (se fig.), å hvars ena sida finnas två fasta märken. Den inre volymen, v, af det mellan dessa märken befintliga stycket af röret uppmätes noga. På samma sida kan vid rörets ända en glasballong fästas. Kvicksilfver ihälles, så att det når upp till det lägre märket, medan röret är öppet, och således ock når samma höjd på U-rörets andra sida. Nu fastsättes glasballongen, och kvicksilfver påhälles, tills det öfre märket uppnås. Då ballongen är sluten, måste därvid höjden i U-rörets andra skänkel vara ett stycke, h, högre än i den med ballongen försedda, hvarvid h enligt Mariottes lag bestämmes ur ekvationen (V + v) H = V (H + h), där H är barometerhöjden samt V volymen af ballongen och den del af röret, som befinner sig mellan denna och öfre märket. Då H och h observeras, kan därur V beräknas. Nu inlägges i ballongen den kropp, hvars volym, x, skall bestämmas, och samma operation verkställes på nytt. Är därvid den öfverskjutande höjden h1} erhålles (V + v-x) H = (V-x) (H + h1, d. v. s. _ Vh1 - vH X - ' h, E. O. S. Volumēter, fys. Se Areometer, sp. 1409. Volūmina, lat., plur. af volūmen. Se Volym. - Om Volumina Herculane'nsia se H e r c u l a n e u m, sp. 493. Voluminös. Se Volym. Volu'mnius, en etruskisk, till Rom inflyttad släkt, som delade sig i en patricisk och en plebejisk gren. Bland medlemmarna af den senare är den mest kände Lucius V. Flamma Violens, konsul 307 och 296 f. Kr., som det förra året öfvervann salentinerna, det senare samniterna. - V o 1 u m n i a hette Coriolanus' (se denne) maka. J- C- Volund (isl. Volundr, angls. Weland, ty. Welant, Wielant), nord. myt., en samgermansk sagohjälte, som utmärkte sig för sin stora skicklighet att smida allehanda konstmässiga ting. I eddasången Volundarkvida säges V. ha blifvit ofverfallen och lemlästad af den onde och girige Nidud, konung