106B Vondràk-Wood 1064 färd) van mijn dochterken (1633), Uitvaart van Maria van den Vondel (1668) och främst Dionys V os (1633), Y:s tröstedikt till G. Vossius öfver hans under förberedelserna till en resa till Sverige af-lidne son. I sin Blijde inkomste van Koninginne Christina te Rome besjunger skalden Kristinas tron-afsägelse och hennes mottagande i Kom af påfven Alexander VII i dec. 1655. sedan han tidigare (1647) på uppdrag af svenske agenten Michiel Le Bion, firat henne i en svagare dikt och till lön fått en gyllene kedja. Dikterna öfver Olden-barnevelt, Geuzevesper (omkr. 1630) och Het stock-ske van Joan van Oldenbarnevelt (något tidigare eller först omkr. 1658), stå på gränsen till Y:s satirer ("hekelgedichten"): Rommelpot van't hane-kot (1627, mot de kalvinistiske predikanterna). Roskam (Éyktborsten) och Harpoen (båda 1630), Decretum horribile (1630, mot predestinationsläran) m. fl., medan andra, såsom Geboortklock van Willem van Nassau (1626), Verovering van Grol (1627), Inwydinge van't stadhuis (1655), fira nationella tilldragelser af betydelse. Y. är den ende af Hollands renässansskalder, som nått någonting liknande världsrykte. Hans inflytande utom Holland spåras främst i den tyska 1600-talslitteraturen, hans förhållande till Milton är omtvistligt. Y:s verk ha tidtals varit föremål för skarp kritik, bl. a. af Jonckbloet, under det att han af andra jämställts med Shakspere, Cor-neille och Racine. Genom rikedomen af sitt snille i förening med sin själsadel och oförvitliga karaktär framstår Y. i sina landsmäns ögon som en af världslitteraturens upphöjdaste gestalter. Y:s lif har skildrats af hans samtida G. Brandt ("Le-ven van Joost van den V.", 1682). En staty öfver skalden restes 1867 i Amsterdam, en min-nestafla uppsattes 1881 på hans födelsehus i Köln. Hans samlade verk. med utförlig biografi, utgåfvos 1855-69 af J. van Lennep (förkortad kritisk uppl. af J. H. W. Unger 1888-93 och H. C. Differee, 2 dir, 1910; populär edition i modern ortografi af Yan Yloten samt af C. R. De Klerk och L. Simons, "Yondels spelen", i "Neder-landsche bibliotheek"). Bibliogr. af Unger (1888). Y:s dramer ha i våra dagar på nytt bragts på scenen af Rooyaards. Litt.: "Nieuw biogr. woordenboek" (1918), Kalff, "Geschiedenis der nederlandsche letter-kunde". Te Winkel, "Ontwikkelingsgang der ne-derl. letterkunde", P. Leendertz, "Het leven van Y." (1910), J. Te Winkel, "Y. als treurspeldich-ter" (1882), N. Beets, "De reizangen in Y:s treur-spelen" (1876), A. Verwey, "Een inleiding tot Y." (1893), P. Stachel, "Seneca und das deut-sche renaissancedrama" (1907). Jfr art. Holländska litteraturen. Hj.P-r. Vo'rídràk, Yáclav, tjechisk filolog, f. 1859, professor 1903 i slavisk filologi vid Wiens universitet, har bl. a. författat Zur kritik der altslove-nischen denkmale (1886), Die spuren der alt-kirchenslavischen evangelienübersetzung in der alfböhmischen literatur (1893), Frisingské pa-mátky (1896), Vergleichende slavische grammatik (1906, 1908) och Kirchenslavische chrestomathie (1910). A-d J. Wood [ö>urd], Anthony à, engelsk antikvarisk forskare och historiker, f. 17 dec. 1632 i Oxford, d. där 28 nov. 1695, studerade från 1647 vid Merton college i Oxford och författade en i lat. of v. utg. Historia et antiquitates universitatis Oxoniensis (2 bd, 1674; W:s af honom själf reviderade engelska originaltext utgafs 1786-96 af J. Gutch) och en historia om staden Oxford, utg. 1773 af sir J. Peshall i en ytterst dålig edition, sedermera i en kritisk uppl. för Oxford historical society af A. Clark under titeln Survey of the anti-quities of the city of Oxford (3 bd, 1889-99). W. utarbetade ock ett stort biografiskt lexikon öfver biskopar och författare, som studerat vid Oxfords universitet 1500-1690. Detta verk, Athenæ Oxonienses (2 folioband, 1691-92), utsatte honom för obehag på grund af däri förekommande skarpa omdömen, och för förtal mot afiidne lordkansleren Clarendon åtalades han 1693 af dennes son och ådömdes då böter m. m. W:s bibliotek och efterlämnade manuskript förvaras nu i Bodleian library i Oxford. Hans ytterst minutiösa dagboksanteckningar för 1657-95 ha flera gånger utgetts, bäst af A. Clark i "The lif e and timès of Anthony W., antiquary, of Oxford, 1632-1695, described by himself" (5 bd, 1891-1900). V. S-g. Wood [öm;d], engelsk adelssläkt. 1. Sir M a 11 h e w W., politiker, f. 2 juni 1768 i Tiverton i Devonshire, d. 25 sept. 1843 nära Gloucester, var son till en handtverkare och vann förmögenhet som droghandlande i London samt var lordmayor 1815-17 och från 1817 till sin död en bland Londons representanter i underhuset. W. var drottning Karolina varmt hängifven, och hon bodde det kritiska året 1820 i hans hus. W. var en tid ekonomisk förtroendeman åt hertigen af Kent, och dennes dotter, drottning Viktoria, skyndade vid sin tronbestigning att visa honom sin tacksamhet genom att upphöja honom till baronet, 1837. 2. William P a ge W., baron Hather-1 e y, den föregåendes son, jurist, f. 29 nov. 1801 i London, d. där 10 juli 1881, besökte 1820 Italien för att där insamla för drottning Karolina förmånliga vittnesmål emot de mot henne framställda anklagelserna, blef 1827 advokat och fick mycket stor praktik, valdes 1847 till led. af underhuset och gjorde sig där bemärkt som högkyrklig avancerad liberal. Han erhöll 1851 knightvärdighet och var solicitor general i Russells ministär (till 1852) samt utsågs 1853 till vice-chancellor (domare i Court of chancery). Febr. 1868 blef han lord justice of appeal och dec. s. å. lordkansler i Glad-stones första ministär samt upphöjd till peer som baron Hatherley. Han tog under den närmaste tiden liflig andel i de heta debatterna om irländska statskyrkans afskaffande, men afgick till följd af svag syn 1872. W. var som domare högt aktad; han var varmt religiös och undervisade 1836-77 regelbundet i sin församlings söndagsskola. Jfr Stephen, "Memoir of lord Hatherley". 3. Sir Henry Evelyn W., den föregåendes brorson, fältmarskalk, f. 9 febr. 1838 i Braintree, grefsk. Essex, d. l dec. 1919 i London, tjänade som sjökapten på flottan under Krimkriget, men inträdde därefter (1855) som löjtnant vid ett dragonregemente och utmärkte sig i indiska kriget 1858 och för kraftigt förföljande af de upproriske under åren 1859-60. Han blef 1862 major vid ett höglandsregemente, men