1067 Woodburys fotometer-Woodville 1068 kalium, jod och kvicksilfver (1905). Han har undersökt den anomala dispersionen, absorptionen. och de magneto-optiska förhållandena hos dessa gaser. Af stor vikt för spektralanalysen äro också hans undersökningar ang. främmande gasers, sär-skildt heliums och andra ädelgasers. försvagande inverkan på resonans-spektra (af jod och kvicksilfver). Äfven katodstrålars och det yttersta ultraviolettas (Schumann-strålars) förmåga att uppväcka fluorescens hos natriumånga och andra gaser har af honom studerats. Under de senaste åren (sedan 1916) har W. också arbetat med kondensa-tion och reflexion af gasmolekyler. 1912 fotograferade han månen i ultraviolett ljus och trodde sig möjligen kunna sluta sig till närvaro af svafvel i Aristarchus' krater. W:s arbeten äro mestadels tryckta i "Philosophical magazine", men af ven i "Astrophysical journal" och andra tidskrifter. W. har samlat sina optiska arbeten dels i en föreläsningsserie, hållen vid Clark-universitetets 20-års-jubileum 1909 (tr. i New York 1912) samt i G-uthrie Lecture 1914 inför Physical society i London (tr. i dess "Proceedings", bd 26, 1914). W. har dessutom utgett Physical optics (1905; i fransk of v. "Optique physique" i 2 dir, 1913-14). S. A-s. Woodburys fotom?ter J>urdbris-]. Se Foto-meter, sp. 1013. Woodburytryck Ou'dbri-] 1. Fotoglypt?, ett efter sin uppfinnare, engelske ingenjören Walter Bentley Woodbury (f. 1834, d. 1885), uppkalladt fotografiskt reproduktionsförfarande, som utföres på följande sätt. En genom pigmentprocessen erhållen gelatinrelief (jfr P i g-menttryck) afformas i mjukt bly med tillhjälp af en hydraulisk press. Den sålunda erhållna fördjupade tryckformen utfyllas med en varm gelatinlösning, hvari är inblandadt ett färgämne, och öfver densamma lägges ett blad papper, hvarefter det hela utsattes för lindrigt tryck under en plan skifva, så att all öfverflödig färg pressas ut åt kanterna och därigenom aflägsnas. Sedan gelatinet stelnat, afdrages papperet, på hvilket nu en färg-gelatinbild af tryckformens fördjupade partier finnes. Ehuru woodbury trycket ger synnerligen vackra resultat, har det på grund af sitt omständliga utföringssätt fått ringa praktisk användning. J- Htzg. Woodford [w^dfod], stad i engelska grefsk. Essex, nordöstlig förstad till London. 14*/2 km. från Liverpool-street-stationen. 18,496 inv. (1911). W. är beläget i vacker omgifning vid utkanten af Epping-skogen och besökes mycket af hufvud-stadsbor om söndagarna. A- N-d. Wood green [wu;d gr?;n], stad i engelska grefsk. Middlesex, nordlig förstad till London, 8 km. n. om King's Gross-stationen. 49.369 inv. (1911). Ej långt mot v. ligger Muswell hill med Alexandrapalatset, färdigbyggdt 1873, omedelbart förstördt genom eldsvåda och återupp-fördt 1875. A. N-d. Woodhouselee [£uu/d-haìisl?/]. Se Tytler 2. Woodlark |>u'dl?k], ö. Se Mujua. Woodoil [ctfu'dSì'1], eng., bot. farm. Se D i-pterocarpus. Woodruff [Wdraf]. W. Se Mormoner, sp. 1126. Woodsia [wuMsia], R. B., Hällebräken, bot., benämnes ett släkte af lågväxta ormbunkar af fam. Polypodiaceœ, med tjock, tätt månggrenig och fjäl-lig rotstock, som uppbär tuflikt sammansittande, kortskaftade, smalt aflånga, enkelt pardelade stam-blad, alla likformiga, med nedanför midten ledadt skaft. Stambladen äro ludna och på baksidan vanligen snart brunaktiga. Sporangierna äro samlade i radvis ordnade sori, hvilka mycket snart sammanflyta och äro omgifna af ett skålformigt, slutligen i hårlikt fransade flikar djupt deladt och länge kvarsittande indusium. Den allmännaste af de 3 svenska arterna är den i bergspringor växande W. ìlvensis, som har stambladets skifva oftast 2-3 gånger längre än det brunröda skaftet. O. T. S. (G. L-m.) Woods metall [«wuds] 1. Woods legering. Se Legering, sp. 40, samt Newtons metall, Roses legering och Y i s m u t. Woodstock [wu'dståk], stad i engelska greísk. Oxford, vid Glyme. ett litet tillflöde till Thames, 13 km. n. v. om staden Oxford. 1,594 inv. (1911). Staden har sedan århundraden tillbaka varit berömd för sin handsktillverkning. - Det gamla herresätet W... beläget vid byn Old W. v. om staden, var tidigt ett kungligt residens, bebodt redan af Alfred den store. Edvard, "Svarte prinsen", föddes där, och prinsessan Elisabet hölls där ett år (maj 1554-maj 1555) fången af sin halfsyster Maria, och det är ryktbart som gömställe för Henrik II:s älskarinna Rosamond Clifford ("Fair Rosamond"). Som erkänsla för segern vid Blenheim (Höchstädt) skänkte drottning Anna och parlamentet W. 1704 åt hertigen af Marlborough och hans efterkommande, hvarefter det fick namnet Blenheim house. Slottet, som byggdes på statens bekostnad, efter ritning af John Vanbrugh. är omgifvet af en stor, af Brown anlagd park. Det berömda biblioteket, samladt af hertigens af Marlborough mag, Charles Spencer, såldes 1881, taf-velsamlingen 1886. A. N-d. Woodstock [am'dståk], T. of. Se Glou-cester 3. Woodward [couMwad], Henry, engelsk pale-ontolog, f. 29 nov. 1832 i Norwich. var 1880- 1901 anställd som föreståndare (keeper) för geologiska af delningen i British museum och har offentliggjort ett stort antal grundläggande pale-ontologiska arbeten, däribland A monograpli of british fossil Crustacea belonging to the order of Merostomata (1866-78) och Carboniferous trilo-bites (1883-84). L-e. Woodward [Wdorød], Arthur Smith, engelsk paleontolog, f. 23 ma] 1864 i Macclesfield vid Manchester, är föreståndare (keeper) för geologiska af delningen i British museum. W. har vunnit ryktbarhet för många och värdefulla bidrag till kännedomen om fossila lägre ryggradsdjur, såsom Catalogue o] fossil fishes in the British museum (4 dir, 1889-1901), Outline.s of vertebrate palœon-tology (1898) och Fossil fishes of the english chalk (1902-11). Han var 1914-16 president i Geo-logical society och blef 1919 president i Linnean society. L-e. Woodville [tuu'dvil], engelsk adelssläkt. 1. Kichard W.. l:e earl Rivers, svärfader till konung Edvard IV, afrättad 12 aug. 1469 i Kenilworth, var son till en krigare i hertigens