1161 Wreschnia-Vreta kloster 1162 Hälla (framdeles Bettna), Strängnäs stift, Nyköpings västra kontrakt. Wreschnia (officiellt Wrzesnia; ty. Wreschen), stad i Polen (Posen), vid Warthes biflod fr. h. Wrzesnia, 24 km. s. om Gnesen. 7,013 inv. (1905), till största delen polacker. Sockerfabrik; tillverkning af skor och landtbruksredskap. A. N-d. Vrestörne, bot., namn på Rosa rugosa, en från nordöstra Asien härstammande ros med stora mörkt rosenröda blommor, som allmänt odlas i trädgårdar och parker i flera former och bastarder, t. ex. Conrad Ferdinand Meyer med fyllda silfverrosa blommor. Vrestörnet används på grund af sin härdighet och emedan den skjuter endast ytterst få rotskott som underlag vid förädling af stamrosor. Frukterna äro användbara i hushållet (se N y p o n). G. L-m. Vretaholm, egendom i Grenna landsförsamling, Jönköpings län, 1,5 km. n. om Grenna, vid Vätterns östra strand, omfattar med underlydande 85/s mtl med 460.000 kr. tax. värde (1918). Corps-de-logiset. en tvåvåningsbyggnad af reveteradt trä i antikiserande stil från 1840-talet, är vackert beläget vid foten af den s. k. Grennaplatån och Vätterns östra strand och omges af stor ekpark. - Vreta omtalas redan 1333, och en del af egendomen tillhörde P. Brahe d. ä. I början af 1700-talet kom det till släkten Hamilton och sedan genom gifte till generallöjtnant J. F. Boy (f. 1786, d. 1861). Nuv egare är A. Larssons stärbhus. E. A-t Vreta kloster. 1. Cistercienskloster, som låg i Gullbergs härad i Östergötland, ej långt från Roxen och vid pass 10 km. från Linköping samt anlades enligt gamla anteckningar 1162 af konung Karl Sverkersson. Enligt annan uppgift kom klostret till stånd redan under konung Inge den yngres tid och skulle då ha varit bebodt af benediktinnunnor, som, i sådant fall, fått under Karl Sverkerssons tid lämna rum för cisterciensnunnor, i hvilkas besittning klostret sedermera fortfor att vara. Ännu 1445 rådde egendomliga tvifvel om besittningen, då abboten i Allhelgonaklostret vid Lund anmodades af abboten i Alvastra att utforska, huruvida klostret tillhörde benediktinorden eller ej, men han vågade ej fälla dom i denna sak. Nunnornas antal var 32. Klostret var ett af de förnämsta i Sverige, omhuldades af regenterna och underhölls genom talrika gåfvor och testamenten. Det var i besittning af en mängd gårdar, hvilkas antal torde ha uppgått till ett par hundra. Konung Valdemar fritog (1250) dem från all kunglig tunga och gaf klostret rätt att af gårdarna uppbära utskylderna. Marsken Torgils Knutsson förbjöd (1295) alla dem, inom hvilkas områden klostrets gods voro belägna, att af dessa utkräfva någon skatt, och konung Birger utfärdade året därpå skyddsbref för klostret med löfte att icke utkräfva några gärder, om ej landets välfärd någon gång skulle nödga honom därtill. Konung Magnus frikallade (1329) klostret och dess gods från alla andra skatter än sådana, till hvilka andra kyrkogods voro förpliktade; han och hans drottning Blanche testamenterade penningar till V., och då 1341 en markgäld påbjöds, blefvo dess gårdar på Öland därifrån fritagna. Skyddsbref och stadfästelse på privilegierna utfärdades vidare af konung Erik (1357), konung Håkan (1363), som befriade klostrets underlydande från skyldighet att med dagsverken bidraga till hans byggnadsföretag vid kungsgårdarna Svaneholm och Vadstena, konung Albrekt (1368), konung Erik (1415 och 1421), Sveriges höfvitsman Engelbrekt Engelbrektsson (1435), med förbud för alla fogdar att ofreda klostrets landbor, konung Kristofer (1442), konung Karl Knutsson (1448), konung Hans (1498) samt riksföreståndarna Sten Sture den äldre (1503) och den yngre (1519). Äfven den andliga makten gaf klostret sitt skydd. Sedan klostret i början af 1200-talet nedbrunnit, utlofvade (1248) påflige legaten Vilhelm af Sabina aflat åt dem, som på något sätt bidrogo till dess återuppbyggande, och samma löfte förnyades sedermera af kardinal Guido (1266). 1289 invigdes den nybyggda kyrkan af biskop Bengt i närvaro af konung Magnus Ladulås och hans drottning. Aflats- och skyddsbref utfärdades af biskoparna Brynjulf i Skara (1289), Lars i Linköping (1293) och Nils i Linköping (1383). Klosterbyggnaderna voro till största delen uppförda af kalksten, hämtad från klostrets eget brott, hvilket var af det värde att, då domkapitlet i Linköping (1306) begagnade sig däraf, detta icke fick ske utan särskildt erkännande, att klostret därtill gett sin tillåtelse. Byggnaderna härjades dock af vådeld. Utom hvad ofvan berättats, klagade man 1434, att klostret råkat i stor fattigdom genom där timad eldsvåda; klostret fick då hjälp af många enskilda välgörare. Bland dem, som under tidens lopp skänkt betydande gåfvor till V., må nämnas lagmannen Svantepolk Knutsson, som upplät flera gårdar på Öland och i Kind, då hans två döttrar Katarina och Ingrid insattes (1256) i klostret. Bägge blefvo abbedissor, den senare efter, såsom det synes, egendomliga öden (se Algotssönerna). Bland klostrets välgörare märkas vidare: Birger Jarls broder Elof, den heliga Birgittas moder, fru Ingeborg, hertigarna Erik och Valdemar, den senares änka hertiginnan Ingeborg, riddaren Ulf Håkanssons hustru Katarina Brynjulfsdotter, som anslog afkastningen af en gård till en årlig festmåltid i klostret, m. fl. Några konungar sägas ha blifvit begrafna i klosterkyrkan (se nedan sp. 1164--65). Efter att 1523 ha utfärdat skyddsbref för V. utkräfde konung Gustaf 1529 af detsamma 400 danska mark, lika mycket som från Vadstena. 1533 förlänade han klostret till Axel Eriksson (Bielke), men då han 1536 förmälde sig med Margareta (Leijonhufvud), erhöll hennes moder, fru Ebba, besittningsrätten till V. Ännu under konung Erik XIV:s tid underhöllos några nunnor där. Den ännu kvarstående klosterkyrkan hör till landets märkligare byggnadsverk. Den är h. o. h. byggd af kalksten. Dess yttre förråder en lång byggnadshistoria med många om- och tillbyggnader. Största delen härstammar från det cistenciensiska klostrets tid, vissa delar äro dock äldre, medan tornet och ätten Douglas' grafkor äro tillkomna under nyare tid. -- Innan konung Karl Sverkersson 1162 instiftade nunneklostret i Vreta (af det ofvan nämnda benediktinska klostret finnas inga som helst lämningar), fanns en kyrka där. Det var en treskeppig basilika med tvärskepp och kor samt tre absider. Hvalf saknades troligen. I stället hade kyrkan platt trätak eller