- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn /
1165-1166

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vreta kloster - Vretblad, Viktor Patrik - Vreten - Wretlind, Erik Vilhelm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ragnvald Knaphöfdes kor), troligen för konung Inge d. y. och hans drottning Ulfhild (möjligen äfven för konung Magnus Nilsson), öfver dessa kungliga personer finnas nämligen på olika ställen i kyrkan grafmonument, som konung Johan III låtit uppsätta. Gräfningar i det nämnda kapellet ha gjort antagligt, att alla dessa kungliga personer begrafts där. Ragnvald Knaphöfde och Sune Syk, som äfven ha liknande monument i kyrkan, synas däremot ej ha fått sitt hviloställe där. (Se C. M. Fürst, "När de döda vittna", 1920, och N. Beckman, "Konungagravar och medeltidshistoria", i "Fornvännen", 1921.) Klosterbyggnaderna, som bildade en hel murinhägnad komplex, föllo under 1600-talets lopp till största delen i ruiner. Själfva klosterhuset har nu sedan 1916 utgräfts; den förnämsta delen ansluter sig till kyrkans norra korsarm. Där ha påträffats murrester till öfver manshöjd af det i nordlig riktning utspringande klosterhuset. Det rum, som ligger närmast kyrkan, var under medeltiden sakristia. I öfre våningen har klostrets sofsal gått fram ända till koret, dit man kunde komma ned genom en ännu i korväggen synlig dörr. Denna del har nu uppförts till sin gamla höjd. I bottenvåningen har inrymts transformatorn till kyrkans elektriska värmeledning; i öfre våningen ha två rum inredts, till hvilka man kommer på den delvis rekonstruerade, men delvis ännu bibehållna trappa, utför hvilken nunnorna gingo till sina nattliga mässor; ett af rummen är kyrkans nya sakristia. I öfrigt finnas i denna länga lämningarna af den forna kapitelsalen, parlatoriet m. m. Väster om denna länga och omedelbart intill kyrkans nordmur ligger klostergården med sin brunn. Rundt gården löper korsgången. I n.v. ligger det gamla refektoriet. Murarna kvarstå i allmänhet till 1/2 m. höjd. Utgräfningen omfattar det väsentliga af själfva klosterbyggnaden. Nordöst om denna låg den gamla klosterträdgården, nu klockarboställets mark.Prästgårdens trädgård ligger helt inom det forna klosterområdet. Af de byggnader, som legat här, finnes ännu kvar ett stort spannmålsmagasin byggdt af kalksten samt täckt med fyra stora korshvalf. Se H. Brilioth, "Vreta. Klosterminnen" (1892), O. Vågman, "Vreta kloster. Historik jämte vägledning vid besök" (1904), och S. Curman i "En bok om Östergötland" (1915). 2. Socken i Östergötlands län, Gullbergs härad. 5,732 har. 2,783 inv. (1920). Vreta kloster bildar med Stjärnorp ett pastorat i Linköpings stift, Gullbergs och Bobergs kontrakt. 1. C. S-e. E. Lbg. Vretblad, Viktor Patrik, organist, tonsättare, musikskriftställare, f. 5 april 1876 i Svartnäs, Dalarna, blef student 1895 och var 1895--1900 elev vid konservatoriet i Stockholm, där han redan 1896 tog organist-, kyrkosångar-och musiklärarexamina. Med statens tonsättarsti-pendium reste han 1901 till Tyskland. V. blef 1900 organist vid fransk-reformerta församlingens kyrka i Stockholm och är sedan 1907 organist vid Oskars kyrka, där han jämte kantor O. T. Sandberg (se denne) alltifrån 1909 förtjänstfullt anordnat motettaftnar med historiska program. Han har dessutom gett orgelkonserter och uppträdt som pianist. V:.s icke särdeles många utg. kompositioner (piano- och orgelstycken, solosånger, körverk med orgel o. a.) visa honom som melodiker, gärna påverkad af svensk folkton, och intresserad har-moniker. Välgjordt är ock hans arrangemang Ur Wagners operor. Ett värdefullt bidrag till svensk musikforskning utgör V:s i 2 bd 1914 utg. arbete om J. H. Roman (se denne, sp. 699), och ett näraliggande ämne har han behandlat i Konsertlifvet i Stockholm under 1700-talet (1918). Som musikkritiker har P. medverkat i flera olika huivud-stadstidningar. Vid sidan af sina musikvärf har han egnat sig åt tjänstemannabanan. E. o. post-expeditör 1900, blef han 1917 förste postexpeditör hos Generalpoststyrelsen, är dessutom sedan 1915 kamrerare i Dramat, och mus. artisternas pensionsförening samt sedan 1919 sekreterare i föreningen Svenska tonsättare. - Hans hustru (sedan 1908) Ingrid Karin V., född Bodman, violinist, f. 1883 i Stockholm, elev af Book, Zet-terqvist och Marteau, sköter l.a altfiol i Stockholms konsertförenings orkester. E. F--t. Vreten, egendom i Edåsa socken, Skaraborgs län, omfattar 4 3/8 mtl jordbruksfastighet med 431,400 kr. tax. värde (1918). Till egendomen höra tegelbruk, mejeri, kvarn och ångsåg. Corps-de-logiset är ett envånings stenhus med högt brutet tak och två fristående flyglar. V., som förut lydt under Kaflås, blef på 1870-talet själfständig egendom inom grefliga ätten Posse. Nuv. egare är grefve N. F. Posses stärbhus. E. A--t. Wretlind, Erik Vilhelm, läkare, skriftställare, riksdagsman och nykterhetsfrämjare, f. 17 dec. 1838 i Nyköping, d. 31 juli 1905 i Stockholm, blef student i Uppsala 1857, promoverades till med. doktor 1867, öppnade s. å. i Göteborg ett mediko-gymnastiskt institut och var 1879- 91 öfverläkare vid Djursätra brunn. Han deltog i uppsättandet af "Göteborgs veckoblad" (1874) och arbetade flitigt i dess redaktion. Styrelsemedlem i Göteborgs evangelisk-lutherska missionsförening från 1869, var han 1875-87 dennas ordf. Genom hans initiativ tillkom den s. k. Betlehemskyrkan i Göteborg (invigd 1881). 1887 flyttade W. till Stockholm. Han redigerade 1882-97 läkartidskr. "Eira" (se d. o.) och utgaf därjämte sedan 1886 halfmånadsskriften "Hälsovännen" (se d. o.) samt sedan 1888 månadsskriften "Jordemodern" (se d. o.). Bland W.s i bokform utgifna skrifter märkas Om rörelsekuren eller kinesitherapien (1874), Mannens slägtlif (1890; 7:e uppl. 1905) och Kvinnans slägtlif (1891; 6:e uppl. 1914). Af hans i medicinska tidskrifter införda uppsatser må nämnas Undersökningar rörande Stockholms mortalitet (i "Nordiskt medicinskt archiv", 1866), belönt med Sv. läkaresällskapets halfsekelmedalj i silfver. I riksdagens Andra kammare, hvarest han var ombud för Göteborgs stad 1885-87 och 1888-90, gjorde han sig bemärkt som en bland

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 3 18:40:56 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcl/0615.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free