1167 Wretman-Vridningsrörelse 1168 hetsifrårnas och de frireligiöses ledare. Allmänna svenska nykterhetsförbundet, som hade sin första konferens 1889, tillkom väsentligen på tillskyndan af W. Han var led. af Vet. o. vitt. samh. i Göteborg (1872). Wretman, svensk släkt, härstammande från Jäders bruk invid Arboga, där Hans Jöransson mot slutet af 1600-talet var hammaregare och handlande. Hans son Johan Hansson, d. 1735, antog namnet W., blef 1702 borgare i Stockholm samt var vid 1726-27 års riksdag led. af borgarståndet och af sekreta utskottet. Denne Johan W:s sonsons sonson Waldemar W., f. 23 sept. 1820, d. 17 sept. 1891 i Stockholm, blef 1838 student i Uppsala och ingick efter 1841 aflagd juridisk examen i Nedre justitierevisionen och Svea hofrätt. I hofrätten blef han 1846 fiskal och 1849 assessor, blef därpå 1856 revisionssekreterare och 1860 justitieråd, var sedan 1884 Högsta domstolens äldsta ledamot och ordf. samt tog afsked 6 aug. 1891. Som domare åtnjöt han anseende för klarhet, skarpsinne och stilistisk skicklighet. Han var därjämte framstående kommunalman, 1863-67 led. af Stockholms stadsfullmäktige och anlitad i många offentliga och enskilda uppdrag. Hans son Johan W., f. 24 okt. 1852 i Stockholm, blef student i Uppsala 1870, juris kandidat 1876, vice häradshöfding 1879, protokollsnotarie vid Stockholms rådhusrätt och stadsnotarie 1886 och var 1895-1918 rådman i Stockholm. Han har utgett en lefnadsskildring öfver sin fader, Waldemar W. En märkesman Hand svenska domare under 1800-talet (1916), och en förtjänstfull Kort handbok i svensk släktforskning (s. å.). V. S-g. Vretos (Bretos), Andreas Papadopu-los, ny-grekisk lärd, f. 1800 på Ithaka, d. 1870 i Aten, blef bibliotekarie vid Korfus universitet, utgaf från 1830 i Grekland en konservativ tidning på grekiska och franska, anställdes som grekisk konsul i Varna 1849 och i Venezia 1854, trädde 1855 i rysk tjänst och återvände 1858 till Grekland. Bland hans många skrifter märkas Mémoires biographiques et historiques sur le president Jean Capo d'Istria (2 bd, 1837-38), Epitom? tes historias Georgiou tou Kastriotu (2 bd, 1842), Neoellenik? filologia (2 bd, 1854-57), utgörande en i litteraturhistoriskt hänseende grundläggande förteckning öfver alla af greker på grekiska ut-gifna arbeten från Konstantinopels eröfring till 1832, med anmärkningar och biografiska notiser, samt La Bulgarie ancienne et möderne (1856). (J.CJ.) Vretskatt, kam. Se Jordskyld. Wrexham [re^som], den angelsaxiska krönikans Wrightesham, stad i engelska grefsk. Denbigh (Wales), 18 km. s. s. v. om Chester. 18,377 inv. (1911). W. har en kyrka, S:t Giles's church, från 1300- och 1400-talen, med ett i egendomlig stil i början af 1500-talet uppfördt torn (kalladt "ett af Wales' sju underverk"), rikt prydt med statyer af helgon i nischer mellan de pelare, som uppbära de olika våningarna. I närheten brytas stenkol, järn och bly. Omkr. 6 km. mot s. ö. ligger byn B angör, romarnas Bovium, där Englands äldsta kloster grundlades omkr. 180. A. N-d. Vricka (frekvent. af vrida], sjöv., genom skefva vändningar (vridningar) i vattnet med bladet af en åra sätta en farkost i rörelse (se vidare Rodd). Van- ligast sker detta med en åra, hvilande på aktern; men på t. ex. japanska båtar, hvilka framdrifvas uteslutande med vrickning, användas flera åror, hvilka ligga i klykor på utstående armar i båtens sidor. Stora båtar med omkr. 5 åror på hvarje sida kunna på detta sätt framdrifvas i stormigt väder mot ganska hög sjö. B. N.* Vrickning, med. Se L u x a tion. Vridaren, anat. SeEpistropheus. Vridblommiga, bot., namn på ser. Contortæ. Vridborrmaskin, bergsv. Se Borrmaskiner, sp. 1226. Vridcylinder, mek. Se Lås, sp. 159. Vridkpta, anat. Se Epistropheus och Kota. Vridningselasticitet, jys. Se Torsionselasti-citet. Vridningsf jäder, maskinb. Se F j ä d e r, sp. 486. Vridningsförmåga (Rotationsförmåga), jys. Vissa ämnen ega förmåga att vrida polarisationsplanet hos polariseradt ljus. En liknande vridning kan uppkomma, af ven då polariseradt ljus reflekteras mot ytan af en magnet. Se vidare Polarisation, sp. 1179, och S a c k a r i-metri. T. E. A. Vridningshållfasthet, tekn. Se Hållfasthet, sp. 55. Vridningsmoment, mel., jys. Se Hållfasthet, sp. 55, och Moment, sp. 882. Vridningspåkänning, tekn. Se Hållfasthet, sp. 55-56. Vridningsrörelse, vanligen kallad Rotation (se d. o. 3, sp. 982). Med en kropps vridnings-rörelse förstås alltså dess förflyttning - vridning - omkring en fix axel. Och då vid hvarje slag af förflyttning de verkliga rörelserna alltid förekomma parvis, så är detta ock förhållandet i nu föreliggande fall (se R ö r e l s e). - De parvis Fig. 1. Fig. 2. förekommande samtidiga vridningsrörelsörna kunna grafiskt åskådliggöras medelst en anordning sådan som den aí fig. l och fig. 2 i vertikal- och horisontal-