1179 Wright 1180 till 7 års straffarbete. Omedelbart efter domens afkunnande tog han sig af daga genom gift. V. S-g. Wright [ráYt], J o se p h, engelsk språkforskare, f. 1855, professor i jämförande íìlologi vid Oxfords universitet sedan 1891., kan räknas som den, hvil-ken infört studiet af de kontinental-germanska fornspråken i Oxford. Han har utgett läro- och läseböcker i gotiska, forn- och medelhögtyska, äfvensom en värdefull Old english grammar (1908, 2:a uppl. 1914) och Comparative grammar of the greek language (1912). Men hans betydelsefullaste verksamhet ligger inom de lefvande engelska dialekternas område, framför allt som utgifvare af det stora English dialect dictionary (6 vol. af tills. 5,030 dubbelspaltiga sidor i stor 4:o, 1896- 1905). Efter sexton års förberedande arbeten, till hvilka professor W. Skeat (se d. o.) i Oxford tagit initiativet och vid hvilka en stor mängd intresserade personer medverkat, öfvertog W. 1889 uppdraget att utarbeta och utge ordboken. Han fann snart, att det insamlade materialet icke var tillräckligt, utan kräfde både utvidgning och kontroll. Ånyo utsändes cirkulär i tusental, och antalet frivilliga medhjälpare och medhjälparinnor steg till mer än sexhundra. Lokalkommittéer bildades i olika delar af landet, och i nästan hvartenda grefskap lyckades man vinna lämpliga personer till att besvara frågor - mer än tiotusen sådana ha utskickats af redaktionen - och komplettera samlingarna. Ordbokens grundval bilda de åttio af English dialect society publicerade dialekt-glossaren; men utom dessa ha mer än 3,000 tryckta böcker: dialektordböcker samt böcker och skrifter af olika slag (fr. o. m. sista fjärdedelen af 1600-talet) helt eller delvis aífattade på folkmål eller innehållande flera eller färre dialektord, lästs och excerperats; härtill komma omkr. 340 otryckta ordsamlingar, som tillsändts redaktionen och inkorporerats i ordboken. Prins Lucien Bonapartes stora samlingar ställdes också till redaktionens förfogande. Dialektarkivet innehåller inemot 2 mill. ordlappar. Ingen möda har sparats för att erhålla noggranna upplysningar om spel och lekar, seder och bruk. skrock o. d., som äro eller inom nyare tid varit gängse bland folket i olika landsändar. Inom nio år förelåg hela det stora verket färdigtryckt, ett prof på utomordentlig organisationsförmåga och arbetsenergi hos ledaren och hans stab af kvinnliga assistenter, bland hvilka främst stod hans hustru. 6:e bandet afslutas af W. med en kortfattad English dialect grammar, hufvudsakligen ljudlära, baserad både på de under arbetets fortgång vunna resultaten och på de dialektgrammati-kor af vetenskapligt värde, som tidigare utgetts: James Murrays (se d. o.) "Dialect of the southern counties of Scotland" (1873), F. Elworthys "Dialect of. West Somerset" (1877), Alex. Ellis' Part V af hans "Early english pronunciation" (1889), Jos. Wrights "Dialect of Windmill" (Nort-humberland; 1892), J. Kjederqvists "Dialect of Pewsey" (Wiltshire; 1902). "English dialect grammar" finns äfven separat, tryckt i vanligt bokformat 8:0. Att ett material, samladt och upptecknadt till stor del af dialektamatörer utan vetenskaplig skolning, icke kan äfven med omsorgsfull behandling bearbetas till en ordbok, som i hvarje hänseende tillfredsställer den moderna dialektforskningens fordringar, är tydligt. Men detta förringar icke i någon mån W:s förtjänst. Det är ett storverk han utfört, ett storverk af så mycket högre vikt och värde, som det gjordes så godt som i sista stunden, då det ännu var möjligt att utföra. I England, liksom i andra västeuropeiska länder, äro de äkta folkdialekterna i utdöende, dels redan försvunna, särskildt i bygderna kring de många stora städerna och industricentra, dels under den ökade samfärdselns inflytande störda och förvanskade genom inblandning af främmande dialektelement och skriitspråksformer. Den engelska språkvetenskapen och kulturhistorien såväl som den germanska språkforskningen i allmänhet stå därför i stor tacksamhetsskuld till W. Hela det väldiga verket är tryckt och utgifvet på hans egen risk; hans egen förmögenhet offrades i första rummet, 1899 beviljade regeringen ett litet årligt statsbidrag (200 pd st.!), subskribenternas antal uppgick enligt den i 6:e bandet tryckta förteckningen till omkr. 1,000. W:s "English dialect dictionary" omfattar såväl England som Irland, Skottland, He-briderna, Orkney- och Shetlandsöarna. Det står f. n. ensamt i sitt slag på den dialektala lexiko-grafiens område. Intet annat land i världen har att uppvisa en närmelssvis så omfångs- och innehållsrik ordbok öfver hela landets alla folkmål i af sluta dt skick. A. E. Wright [ráYt]. 1. SirAlmroth Edward W., engelsk naturvetenskapsman, f. 1861, son till exegeten teol. doktor Ch. H. H. W. (f. 1836, d. 1909) och dotterson till öfverdirektören íör svenska mynt- och kontrollverken N. V. Almroth (se d. o.), är professor i experimentell patologi vid Londons universitet och har tidigare varit universitetslärare i Cambridge och Sydney, 1892-1902 professor i patologi vid brittiska arméns medicinskola i Hetley och 1898-1900 medlem af indiska pestkommissionen. Han var under Världskriget (1914-19) hälsovårdskonsulent vid brittiska armén i Frankrike och erhöll knightvärdighet 1906. \V:s studier ha särskildt gällt serumterapi och därmed besläktade ämnen. Hans under Världskriget tillämpade sårbehandlingsmetoder ha rönt stort erkännande. Utom en mängd vetenskapliga af h. har W. utgett en stridsskrift mot kvinnorösträtten, The unexpurgated case against woman suffrage (1913). - 2. Charles Theodore Hagberg W., den föregåendes broder, engelsk biblioteksman, f. 17 nov. 1862 i Yorkshire, blef efter vidsträckta studieresor i östra Europa 1890 biträdande bibliotekarie vid Irlands nationalbibliotek i Dublin och är sedan 1893 bibliotekarie vid London library, som under hans ledning grundligt omorganiserats och nu är rikets främsta folkbibliotek. W. har författat en mängd tidskriftsartiklar, särskildt om ryska ämnen. 1-2. V. S-g. Wright [ráYt], Wilbur, f. 16 april 1867 i Henry county, Indiana, d. 30 maj 1912 i Dayton, Ohio, och hans broder Or ville W., f. 19 aug. 1871 i Dayton, Ohio, amerikanska flygtekniker och konstruktörer af den första flygmaskin af systemet "tyngre än luften", hvarmed verkli» flygning åstadkoms. Byggande på och fullföljande de af Lilienthal gjorda försöken (jfr Flygmaskin, sp. 671), konstruerade bröderna W. först en glidflygmaskin och sedan en