1181 Wrightska mätaren-Wriothesley 1182 med motor utrustad tvådäckad flygmaskin. 17 dec. 1903 lyckades Orville W. första gången flyga med motordrifven maskin och lär därvid ha till-ryggalagt 260 m. i luften vid gång mot vinden på en tid af 59 sek. Efter ytterligare förbättringar nåddes 1905 en flygdistans af 38,9 km. på 38 m. 3 sek. Då emellertid flygningarna ej skedde offentligt, betvifiades de uppgifna resultaten i Europa. I aug. 1908 började Wilbur W. på kapplöpningsbanan vid Hunaudières nära Le Mans offentliga uppvisningar med sitt vid Bollées automobiliabrik utförda aeroplan och verkställde en mängd mycket djärfva och uppmärksammade uppstigningar samt utbildade ett stort antal elever. Han gjorde bl. a. i sept. 1908 en flygning med passagerare på l tim. 4 min. samt eröfrade Michelinpriset för en flygdistans om 123 km. 200 m. De Wrightska flygmaskinerna ha därefter alltmer fullkomnats och kunna anses som förebilden för flertalet senare framkomna typer. Särskildt betydelsefull är den af bröderna W. införda konstruktionen för skef-ning af vingarna, hvarigenom möjliggöres ökad stabiliseringsförmåga och styrbarhet. Äfven utarbetades af dem en mycket god motortyp. De Wrightska aeroplanen tillverkas i Amerika i en af uppfinnarna grundad fabrik i Dayton, Ohio. I Tyskland utnyttjas deras patent af firman Flug-maschine Wright. Bägge bröderna kallades 1909 till hedersdoktorer dels af Earlham college, Indiana, dels af tekniska högskolan i München och erhöllo 1910 franska vet. akad:s guldmedalj. Äfven många andra utmärkelser ha kommit dem till del. Orville W. är sedan 1917 comman-der major i Förenta staternas army's aviation corps. Fmn. Wrightska mätaren [ráYtska]. Se Elektricitetsmätare, sp. 212-213 och fig. 9. Vrigstad. socken i Jönköpings län. Västra härad. 12,034 har. 1,373 inv. (1920). Y. bildar med Svennarum och Nydala ett pastorat i Växjö stift, Västra härads kontrakt. Socknens forna kyrka, som byggdes under 1100-talets senare hälft och refs 1865, var prydd med högst märkliga väggmålningar från medeltidens början. Åtskilliga af dessa blefvo 1865 aftecknade på bekostnad af Vitt. hist. o. ant. akad. Se "Svenska konstminnen från medeltiden och renässansen, aitecknade och bearbetade på föranstaltande af Sv. fornminnesföreningen" (h. 4-5, 1887-88). - Inom socknen ligger V. vattenkuranstalt, anlagd 1913, omkr. 200 m. ö. h., i en skogrik trakt, med kneippkur samt sol- och sjöbad. Vrigstadsån. Se Lagan, sp. 818. Vrijburg, stad. Se Vryburg. Vrind. gudinna dyrkad i Sverige. Se R i n d. Vrionis. Se O m e r V r i o n i s. Wriothesley [rå^sli], engelsk adelssläkt, inom hvilken hufvudmannen 1547-1667 bar titeln earl af Southampton. 1. Sir T h om as W., l:e earl af Southampton, ämbetsman, f. 21 dec. 1505, d. 30 juli 1550 i London, vann som ämbetsman Henrik VIIIis gunst, gynnades af Th. Cromwell och fick vid klostergodsens indragning rikliga förläningar i Hampshire. Han blef 1540 statssekreterare och erhöll s. å. knightvärdighet, blef 1544 lordkansler och upphöjdes då till baron W. samt blef 1547 earl af Southampton. W. var under Henrik VIII:s sista regeringsår det förnämsta redskapet för konungens reaktionära politik och gjorde sig särskildt beryktad genom förföljelser mot protestanterna. Han utstöttes kort efter konungens död ur rådet, mars 1547, men återinkallades året därpå och samverkade därpå med Warwick för att störta protektorn Somerset 1549. Sin egen forna maktställning återfick han aldrig. 2. Henry W., 3:e earl af Southampton, den föregåendes sonson, hofman, Shaksperes beskyddare, f. 6 okt. 1573 på släktgodset Cowdray house, d. 10 nov. 1624 i Bergen-op-Zoom, ärfde earlvärdigheten 1581, kom 1590 till hofvet, gynnades af Essex och stod till följd af sin skönhet och belefvenhet högt i drottning Elisabets gunst. Den unge ädlingen blef genast en frikostig och ifrigt hyllad skaldernas beskyddare. Shakspere har tillegnat honom dikterna "Venus and Adonis" (1593) och "Lucrece" (1594), och bland Shaksperetolkarna har teorien om, att Southampton af ven hyllats i de mera personligt färgade af Shaksperes sonetter, vunnit stark anslutning (se Shakspere, sp. 268; A. Acheson, "Shakespeare and the rival poet", 1903; S. Lee, "A life of William Shakespeare", senaste uppl. 1915; H. Schück, "Shakspere och hans tid", 2 bd, 1916; motskälen ha samlats bl. a. af S. Butler i "Shakspeare's sonnets reconsidered", 1897). Southampton deltog i Essex' expeditioner till Cádiz 1596 och till Azorerna 1597, gifte sig 1598 i hemlighet med Elizabeth Vernon och ådrog sig därigenom drottningens onåd. Han var djupt invecklad i Essex' sammansvärjning 1601, dömdes till döden, men benådades med lifstids fängelse och frigafs först efter Jakob I:s tronbestigning 1603. Han blef därefter ifrig främ-jare af kolonisationsföretag, särskildt i Virginia (där Hampton roads uppkallats efter honom), och understödde 1610 Hudsons expedition för att finna nordvästpassagen. Vid hofvet motarbetade han Buckingham, när denne 1621 gick den spanska politikens ärenden. 1624 for han med ett regemente frivilliga till Nederländerna för att deltaga i striden mot Spanien, men såväl han som hans medföljande äldste son, lord W., dukade där inom kort under för en febersjukdom. 3. Thomas W., 4:e earl af Southampton, den föregåendes son, politiker, f. 1607, d. 16 maj 1667 i London, uppträdde 1640 i öfver-huset mot Karl I:s absolutistiska politik, men ogillade oppositionens hätskhet mot Strafford och slöt sig 1641 till konungen, till hvars lojalaste och måttfullaste rådgifvare han sedan hörde. Han användes efter inbördeskrigets utbrott ofta i förhandlingar om försoning mellan konung och parlament. Efter Karl I:s afrättning (1649) lefde han i tillbakadragenhet på sina gods, blef efter restaurationen 1660 riksskattmästare, var förtrogen vän