1185 Vristulfven-Wrubeí 1186 mycket gammal djurtyp. Såväl i Europas som Nord-Amerikas eocenlager äro nämligen flera former anträffade, hvilkas nära släktskap med Tar-sius är höjd of ver allt tvifvel; se N e c r o l e-m u r, som öfverensstämmer med våra dagars Tarsius, bl. a. i ett så egenartadt och extremt drag som vristens byggnad (se of van). Ur fig. 3 och 4 framgår likheten i kraniets byggnad mellan Tarsius Fig. 4. Hufviulskål af Tetoniux homunciilus (fossil). och den eocena Tetonius homunculus (fìg. 4). Den sistnämnda, som är nära befryndad med det samtida släktet Anaptomorphus, har vunnit en viss ryktbarhet, enär den på grund af vissa egenskaper i tandsystemets och kraniets byggnad antagits kunna vara' utgångspunkten för människan och de högre aporna; denna uppfattning, som dock ej stödes ai några ofvertygande bevis, har fått sitt uttryck i artbenämningen homunculus (den lilla människan). L-e- Vristulfven, sjö på gränsen mellan Kinne och Vadsbo härad i Skaraborgs län, n. om Billingen. V., som har en areal af omkr. 8 kvkm., befinner sig på en höjd öfver hafvet af omkr. 110 m. och afrinner genom Svartån till Vänern strax n. om Kinnekulle. Ett par km. n. om V. ligga Lugnås kyrka och kvarnstensbruk. J. v. E. Wroblewski. Zygmunt F l or en ty von, polsk fysiker, f. 28 okt. 1845 i Grodno, d. 19 april 1888 i Krakau till följd af ett olycksfall med en exploderande lampa i laboratoriet, studerade 1862 i Kiev, var förvisad till Sibirien 1863-69, studerade sedan i Berlin, Heidelberg och München, där han blef filos. doktor och assistent 1874, assistent 1875 och privatdocent i Strassburg 1876, arbetade därefter som resestipendiat i Paris (École normale), London, Oxford och Cambridge samt utnämndes 1882 till ord. professor i fysik i Krakau. Till en början (1876-83) sysselsatte sig W. huf-vudsakligen med gasers absorption, löslighet och diffusion i vätskor, men öfvergick sistnämnda år till studiet af gasers kondensation till vätskor, inom hvilket område han utförde grundläggande arbeten. 1883 framställde han jämte K. Olszewski (se d. o.) flytande koloxid, syre och kväfve, och 1884 lyckades han kondensera sump gas och väte i flytande form. Han undersökte dessa vätskors egenskaper äfvensom koppars elektriska ledningsförmåga vid låga temperaturer 1883-86. Han framställde också kväfve, kolsvafla och alkohol i fast form (1883). Hans sista arbete behandlade vätgasens sammantryckbarhet (1888). W:s afh. äro till största delen offentliggjorda på polska språket i Krakauakademiens handlingar och dessutom på tyska i Wiedemanns "Annalen" ochExners "Kepertorium" samt på franska i "Comptes rendus de l'Académie des sciences''. Jfr Pietets försök. S. A-s. Wroclaw [vrå'tswav], en polsk namnform på Breslau. Wrohski, Joseph Marie Ho en e-W., polsk filosof, matematiker, f. 1778 i prov. Posen, d. 1853 i Paris, studerade i Tyskland särskildt Kants filosofi samt lefde 1800-10 i Marseille och sedermera i Paris. Genom sitt filosofiska system, ("absolut filosofi" eller "messianism"), som han ansåg vara en fortsatt utbildning af Kants, ville han reformera hela det mänskliga vetandet. Hans mest betydande matematiska insats var upptäckten af den s. k. Wronskiska determinan-t e n, som spelar en stor roll, särskildt inom teorien för lineära differentialekvationer. Den bildas af ett visst antal, t. ex. n, funktioner och de första (n-1} derivatorna af dessa. Denna deter-minants identiska försvinnande är det nödvändiga och tillräckliga villkoret, för att en eller flera lineära relationer med konstanta koefficienter mellan nämnda funktioner skola bestå. Hans viktigaste filos. verk äro Philosophie de la technique algorìtmique (2 bd, 1815-17) och Messianisme ou réforme absolue et par conséquent finale du savoir humaìn (3 bd, 1847-48). Biogr. af Dickstein (1896). Vrsovice [värsåvi'tse], ty. Wrschowitz, bömisk by, sydöstlig förort till Prag. Omkr. 30,000 inv. Betydande industri. Vrtra [vri-], sanskr. (osäker grundbet.), relig. och myt., namn på ett demoniskt troll, tänkt under formen af en orm eller drake (därför också benämnd eller identifierad med A h i, eg. "orm"), som föreställdes hålla vattnet och vattnen fångna eller innestängda och därigenom föranledde torka, hetta och missväxt. Det är mot V., som Indra (se d. o.) kämpar och utvecklar sin hjältekraft i en strid, som slutar med V:s besegrande och krossande, en hjältedat, som den äldre vediska litteraturen ("Rig-veda" o. s. v.) icke tröttnar att besjunga och prisa. Y. räknas till D?nav?s (demoner), men anges - i synnerhet i yngre källor - som son af Tvashtar (se d. o.), som skapade honom i vrede öfver, att Indra dödat hans son. V.-myten är säkerligen urarisk, hvilket bevisas af namnets förekomst å eransk botten, särskildt i det mytologiska namn Vdrdti-rayna (eg. till bet. "Vara#ra-dödaren", där Vordftra etymologiskt är identiskt med Vrtra), som är lika med sanskr. Vrtrahan, Vrtraghna, "Vrtra-dödaren", ett af Indras allra mest specifika epitet. Det är icke omöjligt, att V .-f öreställningarna bottna i indoeuropeisk tid. Jfr Johansson, "Uber die alt-indische göttin Dhisan? und verwandtes" (1917), och f. ö. Muir, "Original sanskrit texts", IV (1873), Oldenberg, "Religion des Veda" (2:a uppl. 1917), och Macdonell, "Vedic mythology" (i Bühlers "Grundriss der indo-arischen philolo-gie" III, l. A) och där anförd litt. K. F. J. Wrubel, Mikael, rysk målare, í. 1856, d. 1910, tillhörde Moskvaskolan, studerade måleri, skulptur och arkitektur, genomgick konstakademien, fick beställning på att restaurera fresker i kyrkan S:t Cyrillus i Kiev och målade i Italien i gammal stil Kristus, Maria, S:t Cyrillus och S:t 32 b. 38