1187 Vrulia-Vrängsälfven 1188 Atanasius. Han lefde sedan i Moskva och blef slutligen sinnessvag och blind. Han var en fantasifull, originell och genialisk målare. Som hans mest betydande verk räknas de af publiken hånade skisserna för Vladimirskatedralen i Kiev. Bland öf-riga verk omtalas Demonen, Pan, Kupava (kvinna med fågelvingar, rysk sagofigur). G-g N. Vrulia. Se Rhodos, sp. 127. Vryburg 1. Vrijburg [fre7]-], stad. Se Potchefstroom och Stellaland. Vryheid [fre7]-]. Se Nieuwe republiek. Wrzesnia. stad. Se Wreschnia. Vrå, socken i Kronobergs län, Sunnerbo härad. 14,226 har. 1,043 inv. (1920). Annex till Oden-sjö, Växjö stift, Sunnerbo kontrakt. Vråksläktet, Buteo, zool., hör till fam. hökartade fåglar, Falconidæ, och ordn. roffåglar, Falconiformes, inom fåglarnas klass. Hufvudet är stort, kroppen undersätsig och kort. Näbben är liten och svag, öfverkäksfliken knappt märkbar. Trakten mellan näbb och öga är täckt med borsthår. Vingarna äro långa och breda, stjärten afrundad, föga längre än vingarna. Vråkarnas kroppsbyggnad gör, att de ej ega samma vighet och styrka som flertalet öfriga roffåglar. De flyga ej med den snabbhet och liflighet som dessa; ej heller förmå de fånga något rof i flykten. De lefva sålunda ock af svagare, mera värnlösa djur, såsom sorkar, ödlor, grodor, insekter, sniglar, maskar o. d. Därigenom bli de öfvervägande nyttiga djur. De bygga sitt näste i träd eller på bergspetsar. De två till den skandinaviska faunan hörande arterna äro flyttfåglar. -- Ormvråken l. musvråken, B. vulgaris (se fig.), har kroppsfärgen växlande, mörkbrun, under än med hvita eller gula tvärfläckar, än hvit med mörka fläckar. Tarserna äro bara, plåtbeklädda. Kroppslängden är 52 cm. Ormvråken förekommer i större delen af Europa och mellersta Asien samt, under flyttningstiden, uti Indien och Nord-Afrika. I Sveriges södra och mellersta landskap hör den till de allmännaste roffåglarna, medan den i de nordligaste är mera sällsynt. Om sommaren vistas den i skogar, som gränsa till ängar och fält. Äggen, 3--4 till antalet, äro hvitaktiga, med grön anstrykning och lefverbruna fläckar. I sydligaste Skåne, särskildt i trakten kring Skanör och Falsterbo, fångas vid tiden för höstflyttningarna en stor mängd af dessa fåglar, som lämna en ganska välsmakande stek. -- Fjällvråken l. fjösbenta vråken, B. lagopus, skiljer sig från den föregående arten företrädesvis därigenom, att benen äro fjäderklädda ända till tårna. Stjärten är från roten till öfver midten hvit. Kroppsfärgen är växlande, rostgul, med mörkbruna, längsgående fläckar och streck. Trakten mellan ögon och näbb är beklädd med svarta hår. Vingpennorna af första ordningen äro från spetsen öfver midten svartaktiga. Kroppslängd 59 cm. Fjällvråken förekommer i Sibirien, norra Ryssland och allmänt i norra Skandinaviens fjälltrakter, medan den i Sveriges mellersta och södra delar visar sig endast under flyttningarna höst och vår. Sitt bo bygger den vanligen på afsatser af höga klippor, mindre ofta i träd. -- Om den till samma familj hörande s. k. "bivråken" se Vesphöksläktet. L-e. Vrälaporna (Tjutaporna, Bölaporna), Mycetes 1. Alouata, zool. Se P rim a tes, sp. 256. Vrångamossen. Se Linderödsåsen. Vrängoed, jur., omtalas i § 9 af 14 kap. Rätte-gångsb. Denna ed eger hofrätt (ej underrätt) i tvistemål pålägga endera parten eller bägge eller fullmäktig för part. I eden betygar den, som går eden, att han ej vet eller förstår annat, än att han har en rättvis sak, att han ej drifver den af arghet och illvilja samt att han ej skall bruka osanning eller list, söka förhala saken eller dölja något, som tjänar till en rätt upplysning däri, utan ge allt redligen till känna. Vill eller kan parten ej gå denna ed, har han tappat saken. Vrångoeden, som har sin rot i romersk-kanonisk rätt och infördes i svensk rätt genom 1615 års rättegångsprocess, finner sedan länge ej någon användning. Stadgandena därom kunna betecknas som fullständigt antikverade. E. K. Vrångsholmen. egendom i Tanums socken, Göteborgs och Bohus län, omfattar 22,21 har åker, 148 har berg och skog samt stort fiskevatten. Sedan 1910 ligger på V. en räddningsinstitutet i Göteborg tillhörig anstalt för kristlig vård och uppfostran af vanartiga gossar från Göteborgs stad. Den mottar 30 elever, hviika utbildas i jordbruk, träslöjd och trädgårdsskötsel, och underhålles genom årsafgifter från institutets medlemmar, donationer samt bidrag från staten och Göteborgs stad. 1917 var V:s fastighetsvärde 107,929 kr. och årskostnaden pr elev s. å. 709 kr. E. A-t. Vrångstrupen (den "vrånga", d. v. s. orätta, strupen). Se Struphufvud, sp. 379. Jfr Hosta, sp. 1151. Vrångsälfven (no. Vrangselven], en från sjön Aklangen, nära Kongsvinger, i Norge, kommande flod, som passerar in på svenskt område i närheten af Eda glasbruk, fortsätter genom sjön Hugn (88 m. ö. h.), i Kola socken i Värmland, mottar ett större tillflöde fr. h., från den stora sjön Ränken (88 m.), under namnet Noreälfven utfaller i sjön Flagan (74 m.), nordvästra delen af Ny-sockensjön, och är en af Byälfvens källfloder. Vid starkt högvatten i Glommen är stor fara, att denna stora älfs vattenmassa genom V. skall ta