1233 Wüllner-Wyndham 1234 Littrow i Wien och utnämndes 1839 till direktor vid marinobservatoriet och professor vid marinakademien i Yenezia. 1848 förflyttades han till Trieste som direktor i därvarande marinakademi, blef 1850 korvettkapten och 1852 fregattkapten samt förde 1857-59 befälet på "Novara" under dess världsomsegling, hvars stora vetenskapliga resultat förskaffade W. europeiskt rykte. Han befordrades 1860 till fästningskommendant och hamnamiral i Pola och 1861 till konteramiral samt kallades kort därefter till Wien att i riksrådet representera marinöfverkommendanten. 1863 hamnamiral i Venezia, sändes han 1864 under kriget med Danmark med en flottafdelning till Nordsjön. Efter krigets slut försatt i disponibilitet. kallades han 1865 till handelsminister, men afgick redan 1867 och blef då lifstidsmedlem af herrehuset. Som minister verkade han i frihandelns intresse och utverkade ett handelsfördrag med England. Wüllner. 1. Franz W., tysk musiker, f. 1832 i Münster, d. 1902 i Braunfels, elev af K. Arnold och A. Schindler m. fl. Efter konsertresor till Bruxelles, Köln, Bremen, Hannover och Leipzig, hvarunder han med bifall uppträdde som pianist (särskildt som Beethovenspelare), blef han 1856 konser-vatorielärare i München, 1858 stadsmusikdirektor i Aachen, 1861 k. musikdirektor samt 1864 återkallad till München som dirigent för "hofkapellet" (en kyrkokör) och blef 1867 af ven ledare af k. musikskolans körsång. Vid H. v. Bülows af-gång, 1869. blef han dirigent för hofoperan och akademikonserterna samt konservatorieinspektor i München och bragte s. å. Wagners "Rheingold" samt följande år "Die walküre" till första uppförande. Han fick 1875 professors titel, och Münchens universitet kallade honom till filos. hedersdoktor. 1877 blef han Eietz' efterträdare som hof-kapellmästare och konservatoriedirektor i Dresden, h varifrån han dock omotiveradt aflägsnades 1882. Han dirigerade musikfesten i Aachen s. å. och filharmoniska konserterna i Berlin 1883-84. hvarpå han efterträdde Hiller såsom chef för konservatoriet och Gürzenichkonserterna i Köln samt dirigerade flera nederrenska musikfester. WT. berömdes framför allt som förtjänt musikpedagog och utmärkt dirigent. Bland hans kompositioner märkas kantaten Heinrich der Finkler, mässor, motetter, kammarmusik, körer, visor och pianostycken, äfvensom re-citativ till Webers "Oberon". - 2. Ludwig W., den föregåendes son, konsertsångare och skådespelare, f. 1858 i Münster, studerade germanska språk vid flera universitet, blef filos. doktor och var 1884 -87 docent vid akademien i Münster, men slog sig därefter på musikstudier vid konservatoriet i Köln och vardt anförare för en kyrkokör där. 1889 -95 verkade han som skådespelare (i hjälte- och karaktärsroller) vid "Meiningarnas" berömda trupp, utbildade därefter med seg energi sin sång- röst och företog från 1896 framgångsrika turnéer som romanssångare (i Sverige 1907, 1908, 1909 och 1912). Hans baryton saknar egentlig välklang, men är upparbetad till stor böjlighet, eger betydligt omfång både åt djupet och åt höjden och lyder villigt alla hans intentioner. Genom sin i sällsynt grad intelligenta, själfulla och djupkänsliga föredragskonst når han högst fängslande verkningar. Språkbehandlingen är mästerlig och grundläggande för hans sång, uttrycket alltid äkta och ofta starkt gripande, förmågan att gestalta en stämning eller en dramatisk episod snart sagdt makalös. I synnerhet som tolkare af folkvisor samt Schubert (hela serier), Brahms, Löwe och H. Wolf har han utmärkt sig. W. har äfven uppträdt på operascenen, särskildt som Tannhäuser, och låtit höra sig som violinist. Han blef 1908 led. af Mus. akad. i Stockholm. 1. A. L.* 2. E. F-t. Wüllner, Adolf, tysk fysiker, f. 13 juni 1835 i Düsseldorf, d. 6 okt. 1908 i Aachen, studerade i Bonn, München och Berlin, blef privatdocent i Marburg 1858, professor i Bonn 1867 och vid tekniska högskolan i Aachen 1869. W. var en framstående experimentalfysiker och utförde många värdefulla undersökningar, af hvilka de rörande gasspektra i Geisslerrör särskildt torde förtjäna framhållas. Hans Lehrbuch der experimentalfysik (1862-65) har utgått i många uppl. T. E. A. Wülzburg [vylts-]. Se Weissenburg. Wynants [ve7j-]. Se W i j n a n t s. Wyndham [ß^ndøm], gammal engelsk släkt från Norfolk. Dess äldste mera framträdande medlem, sir John W., blef riddare 1487 och afrättades för delaktighet i Edmond de la Poles sammansvärjning 1502. Han var mag till John Howard, hertig af Norfolk, och hans sonson Thomas W., f. omkr. 1510, d. 1553, företog 1551 och 1552 två äfventyrliga expeditioner till Marokko. En gren af släkten stafvar familjenamnet W i n d h a m (se d. o.). 1. Sir William W., politiker, f. 1687, d. 17 juni 1740 i Wales, blef underhusled. 1710, secre-tary ät war i Bolingbrokes toryministär 1712 samt skattkammarkansler nov. s. å. På denna glänsande ämbetsmannakarriär gjorde drottning Annas död plötsligt slut 1714. W. var invecklad i jakobitiska stämplingar mot huset Hannovers tronföljd och häktades sept. 1715, men frigafs utan rättegång. Sedermera var han den landsflyktige Bolingbrokes redskap i England och samverkade efter dennes återkomst till hemlandet (1723) med honom för att störta Walpole, men den jakobitiska prägel, som de gett torypartiet. förlamade verkan af dess parlamentsopposition. 2. Sir Charles W., sedan 1750 2:e earl af Egremo.nt, den föregåendes son, politiker, f. 19 aug. 1710, d. 21 aug. 1763, blef baronet vid faderns död 1740, var underhusled, från 1734 och