1231 Vyg-Wüllerstorf-Urbair 1232 sohn, hvilken han sedan gjorde till sin uteslutande förebild. Efter en studieresa i Tyskland, Belgien och Frankrike hamnade han 1847 i Berlin, där han bildade en stråkkvartett, 1856 blef k. musikdirektor. 1874 professor och 1877 medlem af Akademie der künste, hvar jämte han från 1858 undervisade i Kullaks konservatorium, redigerade "Neue Berliner musikzeitung" (1874-75) samt skref ansedda kritiker i "Berliner fremdenblatt". W. komponerade 7 operor, af hvilka ingen lyckades hålla sig uppe någon tid. Större spridning vunno hans kantat Der wasserneck, en prisbelönt symfoni samt en del sånger. A. L.* Vyg, flod. Se Uikujoki. Vygozero, sjö. Se U i k u j ä r v i. Vyhóvskij, Ivan, ukrainsk hetman, d. 1659, tjänade först vid kansliet i Kiev, men blef för förskingring af böcker dömd till döden. Benådad genom vänners bemedling, blef han skrifvare vid det polska kosackkommissariatet, deltog under Po-tocki i slaget vid Zjeltyja Yodi och råkade i tatarisk fångenskap. Af hetmanen Chmielnicki utsågs han till generalsekreterare vid lillryska hären, och efter dennes död 1657 valdes V. af flertalet kosacker till hetman. Han trädde i hemlig förbindelse med kanen af Krim och konungen aí Polen 1658 och intog Poltava m. fl. städer. Hans broder Danilo belägrade Kiev, men blef slagen af Sjere-metiev. V. intog Mirgorod 1659, slog Trubetskoj vid Sosnovka och belägrade Hadjatj. Hans motståndare Jurij Chmielnicki tvang honom dock att utlämna hetmansklenoderna, och V. måste rädda sig genom flykt till Polen, där han utnämndes till senator och vojevod af Kiev. Under inbördeskriget mellan hetmanerna Teterja och Bruchovietskij blef V. ställd inför polsk krigsrätt och skjuten som landsförrädare. A-d J. Wyk, T h. Se W i j c k. Wykeham [iskorn], William of, engelsk biskop, statsman och läroverksstiftare, f. 1324 i Wickham, grefsk. Southampton, d. 1404 i Walt-ham, fick god uppfostran, tog tidigt tonsuren och anställdes 1347 som kaplan hos konung Edvard III, men tjänstgjorde hufvudsakligen som slottsintendent och arkitekt, i hvilken egenskap han medverkade vid utvidgandet af det berömda Windsor castle och byggde Queensborough castle (Kent). Under tiden vann han erfarenhet i statssaker och intogs omkr. 1360 i k. rådet. Ehuru ännu icke prästvigd, öfverhopades han af konungen med kyrkliga befattningar och hade ernått sådant inflytande, att Froissart ej långt efteråt kunde skrifva: "vid denna tid regerade i England en präst vid namn sir William af W., som stod så högt i gunst hos konungen, att allting uträttades genom honom". Han befordrades vidare till ärke-diakon i Northampton 1363, bevarare af pri vy seal 1364, storsigillbevarare (lordkansler) 1367 och biskop i Winchester s. å. Han måste lämna ifrån sig stora sigillet 1371, då kriget mot Frankrike gått olyckligt, och kom på spänd fot med konungens son Johan af Gaunt, hvilken 1376 fick honom dömd till höga böter; men efter Eikard II:s tronbestigning (1377) skedde en försoning, och W. blef ett stöd för lancasterska partiet. Ånyo storsigillbevarare 1389-91, sökte han göra riksstyrelsen mer konstitutionell och utarbetade regler för ärendenas behandling i k. rådet. Som biskop verkade W. nitiskt för upplysning, ordning och missbruks bekämpande, men var dock som rikets störste pluralist (hopande af kyrkliga ämbeten på en hand) representant för det gamla systemet. Äfven ledde han jämte biskop Courtenay af London (sedan ärkebiskop) det kyrklig-konservativa partiets kamp mot Wycliffe (rättegången 1377- 78). Lifligt intresserad för undervisningsväsendet, stiftade och donerade han New college i Oxford (på 1380-talet) samt den stora skolan i Winchester, hvilken firade det 500:e året af sin tillvaro 1893 och i hvilken flera af Englands berömda män erhållit uppfostran. - Jfr G. M. Trevelyan, "England in the age of Wycliffe" (4:e uppl. 1909), och J. H. Eamsay, "Genesis of Lancaster 1307-1399" (1913). (Hj.H-t.) Vykort (se Vy), en sorts till kortare skriftliga hälsningar t. ex. under resor eller välönskningar vid helger ("julkort" o. s. v.) använda brefkort med ena sidan upptagen af okolorerad eller färglagd bildlig framställning, såsom landskaps- eller stadsvyer, byggnadsverk, något berömdt konstverk, artistporträtt, skämtbilder, djur- och blomster-motiv e. d. i oöfverskådlig mångfald. Kedan på 1770-talet förekommo sporadiskt gratulationskort med kopparsticksbilder; senare blefvo de alster af stålstick, träsnitt, litografi, radering o. s. v., men fin^o ej postal utstyrsel och giltighet förrän efter 1870 (se Brefkort). Ljustryckets allmännare användning fr. o. m. 1890-talet medförde ett väldigt uppsving inom vykortsindustrien; därbredvid ha autotypi, fotogran, trefärgstryck m. m. åstadkommit goda resultat. Tillverkningen och postbe-fordringen af vykort äro numera i åtskilliga länder en rätt betydande ekonomisk faktor. Ur nationell och mellanfolklig synpunkt göra vykorten nytta, i det att deras bilder sprida kännedom om olika orter och länder. På brefkort med vyer plägar adresssidans vänstra hälft få användas till skriftliga meddelanden. Wykradt, riksfritt herrskap. Se Quadt, von, sp. 734. Wülker. Richard Paul, tysk anglist, f. 29 juli 1845 i Frankfurt am Main, d. 8 febr. 1910, studerade i Berlin och Leipzig, deltog med utmärkelse i fransk-tyska kriget 1870-71, vardt 1873 docent, 1875 e. o. och 1880 ordinarie professor i engelska språket och litteraturen. Af W:s många arbeten må nämnas Das evangelium Niko-demi in der abenländischen literatur (1872), über-sicht der neuangelsächsiscìien sprachdenkmähler (1873), Altenglisches lesebuch (2 bd, 1874-80), Kleinere angelsächsische dichtungen (1882), Bi-Uiothek der angelsächsischen poesie (3 bd, 1881 -98), Anglo-saxon and old english vocabularies (ny bearbetning af Wrights verk, 2 bd, 1894), Geschichte der englischen literatur von den altesten zeiten bis zur gegenwart (1896; ny uppl. i 2 bd 1907) och Bibliothek der angelsächsischen prosa (fr. o. m. II t. o. m. Yl, 1888-1907). W. uppsatte äfven tidskriften "Anglia" (1877), som är ett af anglistikens hufvudorgan. E-n B. Wüllerstorf-Urbair [-orbär], Bernhard von, friherre, österrikisk sjöofficer, f. 1816 i Trieste, d. 1883, ingick 1833 som sjökadett i österrikiska marinen, studerade efter 1837 astronomi under