1253 Wyss-Wythe 1254 antikt "Lenora"-motiv. Till antiken återgick han 1904 med det elegiska dramat Achilleis, hvarpå följde A kr opolis 1905. Sin litterära berömmelse vann W. genom sina historisk-patriotiska dramer och hälft mystiska scenerier, i hvilka dock af ven den antika stiliseringen röjer sig. Enaktaren Warszawianka (1898) skildrar en kvinnas tragiska konflikt under resningen 1831. Lelewel (1899) är ett misslyckadt försök att på scenen återge den demagogiske idealistens kamp med den aristokratiska diplomatien (Gzartoryski). Ett ödesdrama i antik stil är det gripande Klatwa (Förbannelsen; 1899). om en bondkvinna, som åt lågorna offrar sina barn. frukter af en brottslig förbindelse med byprästen. Ståtliga äro de båda rapsodierna Boleslaw Smialy och Kazimierz Wielki (1900), som i majestätiska stanser fullfölja tankegången i Síowackis "Kung Ande" med mystiska anspelningar på Polens tragiska historia och dess renande genom lidandet. Kasimir den store tankes vid liköppningen 1899 stå upp ur grafven och uttala straffdomen öfver nutidens polacker. Fantastiskt är dramat Legion (1900). hvars handling är förlagd till Kom 1849, där Mickiewicz, bildande polska legioner, förekommer. De politiska illusionernas bedräglighet är på ett glänsande sätt åskådliggjord i W:s mest populära drama Wesele (Bröllopet; 1901, sv. of v. af slutakten i A. Jensens "Polska skalder", IV, 1906), fullt af satir och historiska anspelningar. Under en bröllopsnatt, då en polsk poet gifter sig med en polsk bondflicka och stämningen är högt uppskrufvad, te sig vålnader ur Polens historia, som elda till patriotisk samling. Men skuggspelet förflyktar lika spårlöst som det börjat, och det "gyllene horn", på hvars signaler man väntat, är oåterkalleligt förloradt. De polska resningarnas såpbubbla har brustit. I det storslagna, fantastiska dramat Wyzwolenie (Förlossning; 1903) fullföljes samma tankegång som i "Kazimierz Wielki", men rapsodiens hopplösa pessimism aflöses här af en andlig frigörelseprocess. Den från Mickiewicz' "Dziady" bekante rebellen Konrad, som i det af görande ögonblicket sviktar, står här upp på nytt till kamp mot den polska poesiens romantiska genius, som stirrat sig blind på de polske kungagrafvarna. Han fördömer den gamla diktkonsten, som blott lockade till suckar, och söker nya vägar, nya offer och dåd. Men han ser omkring sig blott lumpna aktörer, öfverges af alla och bidar förlossningens timme i hälft vansinne, tills folket själft skall befria sig. Med "Legion" och "Wesele" bildar "Wyzwoíenie" en storartad trilogi om den polska andens kamp med lif och död. Ett motstycke till "Warszawianka" är W:s sista drama, A7oe listopadowa (Novembernatten; 1904) med motiv från resningen 1830, då till och med marmorbilderna i Lazienkiparken vid Warschau lifvas af den nationella hänförelsen. Under de sista årens svåra sjukdom skref han de delvis fragmentariska enaktarna Sedziowie (domarena), Skalka, Powrót Odysa (Odysseus' återkomst) och Zygmunt August, fulla af sjuklig symbolism och återspeglande hans eget sönderslitna själstillstånd. Se Sinko, "W. och Krasinski" (1920). A-d J. Wyss, Johann Rudolf, schweizisk skriftställare, f. 1788 i Bern, d. 1830 som professor i filosofi och överbibliotekarie där, författade bl. a. Der schireizerische Robinson (1813; 5:e uppl. 1874; svensk of v. 1855), utgaf "Idyllen, legenden, volks-sagen und erzählungen aus der Schweiz" (3 bd, 1815-22) samt redigerade bl. a. "Die alpenrosen" (20 bd, 1811-30). Wüstenfeld [-felt], Heinrich Ferdinand, tysk arabist, f. 31 juli 1808 i Münden, d. 8 febr. 1899 i Hannover, studerade i Göttingen och Berlin teologi och orientaliska språk, blef docent i Göttingen 1832, universitetsbibliotekarie 1838 och e. o. professor 1842 samt var ord. professor där 1856 -89. Säkerligen den mest produktive af Tysklands arabister, inlade W. framför allt stora förtjänster genom att utge en mängd viktiga arabiska verk. Dit höra "Navavi, Liber concinnitatis nominum" (1832), "Dahabi, Liber classium virorum qui Korani et traditionum cognitione excelluerunt" (1833-34), "Ibn Challikani Vitæ illustrium virorum" (faskik. 1-13 jämte tillägg 1835-50), "Navavi, Biographical dictionary of illustrious men" (4 bd, 1842-47), "Macrizi's Geschichte der kopten" (1845), "el-Cazwìni's Kosmographie" (2 bd, 1848-49). "Ibn Coteiba's handbuch der geschichte" (1850), "Ibn Doreid's genealogisch-etymologisches handbuch" (1854, anastatiskt nytr. 1900), "Das leben Muhammed's nach Muh. Ibn Ishåk bearb. von Abd el-malik Ibn Hischåm" (3 dir, 1858-60. anast. nytr. med kapitelregister 1900), "Die chroniken der stadt Mekka" (I-IV, 1857-61), "Jacufs Geographisches wörterbuch" (6 bd, 1866-73), "Das geographische wörterbuch des Abu 30beid 'Abdallah ben 3Abd el-'Azìz el-Bekri" (2 bd, 1876-77). Dessutom utgaf W. själf flera på orientaliska källor h vilande bearbetningar af arabisk historia och geografi, bland hvilka märkas: Die academien der araber und ihre lehrer (1837), Geschichte der arabischen ärzte und natnrforscher (1840), Genealogische tabellen der arabischen stämme und jamilien (1852; register 1853; anast. nytr. 1899), Vergleichungstabellen der muhammedanischen und christlichen zeitrech-nung (1854, anast. nytr. 1903, forts, af E. Mahler 1887), Geschichte der stadt Medina (1860), Die statthalter von Ägypten (1875-76), Das heerwesen der muhammedaner (1880), Geschichte der Fatimi-den-chalifen (1881), Die geschichtsschreiber der araber (1882), Die (lufiten in Südarabien im XL (XVII.) jahrhundert (1883), Jemen im XL jahr-hundert (1884), Der Imám el-Scháf^í, seine schüler und anhänger (3 dir, 1889-91), Geschichte der turken., mit besonderer berücksichtigung des ver-meintlichen anrechts derselben auf den besitz von Griechenland (1899). Därjämte skref han en mängd afh. i "Göttingische gclehrte anzeigen", "Zeit-schrift der Deutschen morgenländischen gesell-schaft" och "Zeitschrift fur vergleichende erd-kunde". H. A.* Wütende Neisse. SeNeisseS. Wythe [tó»áVth], George, nordamerikansk politiker, f. 1726 i Elizabeth city county, Virginia, d. 8 juni 1806 i Richmond, var son till en rik plantage-egare, ifrade från 1764 som led. af Virginias "house of burgesses" för de nordamerikanska koloniernas oafhängighet och var led. af kontinentala kongressen 1775-76. W. ledde 1776-79 revisionen af