- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn /
1283-1284

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wåhlin. 7. Lars Peter Olof W. - Våkenhus. Se Vapenhus - Våla. 1. Härad i Västmanlands län - Våla. 2. Socken i Skaraborgs län - Våla. 3, 4. Socknar i Västmanlands län. Se Västervåla och Östervåla - Våld, jur. - Våldgästning - Våldsamt motstånd vid offentlig förrättning. Se Våld - Våldtäkt, jur. - Våldö. Se Vållö - Vållande, jur. - Vållande till annans död, jur.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i klassisk filologi vid Göteborgs högskola och har sedan 1890 varit chef (öfverbibliotekarie) för Göteborgs stadsbibliotek. 1911 var han ordf. i kommittén för folkbiblioteksväsendets ordnande. W. har författat bl. a. minnesskriften Göteborgs stadsbibliotek 1890-1915 (1915) samt utgaf 1901-05 "Nordisk universitetstidskrift" och 1916 (tills, med J. V. Johansson) "Göteborgs högskolas matrikel 1891-1916". 1-4. (H. Wåhlin.) 6. E. Wrgl. Våkenhus. Se Vapenhus. Våla. 1. Härad i Västmanlands län, ingår i Västmanlands östra domsaga och i Salbergs-Väsby fögderi samt omfattar socknarna Östervåla, Nora, Harbo (en del af Harbo församling tillhör emellertid Bälinge kommun i Uppsala län) och Huddunge. 80,729 har. 33,747 inv. (1920). Jämte vanliga landtmannanäringar intar förfärdigandet af trävaror: laggkärl, möbler, framför allt stolar ("Våla-stolar"), som afsättas i hufvudstaden o. a. städer, ett framstående rum bland ortens näringsgrenar. — 2. Socken i Skaraborgs län. Se Väla. — 3, 4. Socknar i Västmanlands län. Se Västervåla och Östervåla. Våld, jur. Under detta uttryck inbegriper man i straffrätten vanligen hvarje användning af mekanisk kraft mot person eller sak, som antingen innefattar misshandel af personen, resp. skadegörelse å saken eller i allt fall, där åtgärden riktar sig mot sak, är af större betydenhet resp., där åtgärden riktar sig mot person, tjänar till att öfvervinna ett motstånd från dennes sida. Att medelst betydande ansträngning bända upp en dörr innefattar alltså ett våld, äfven om dörren icke därigenom lidit skada. Att rycka och slita i en persons kläder likaså. För så vidt våldet riktar sig mot person, utsöndrar Strafflagen för vissa fall därinom en mindre grupp, som den betecknar med uttrycket "våld å person". Så t. ex. då lagen i fråga om rån (se d. o.) uppställer fordran, att tillgreppet skall ha skett "medelst våld å person". Likaså i fråga om det brott mot offentlig funktionär, som omtalas i Straffl. 10: 1 ("gör någon våld . . . å ämbetsman"); jfr ock 10: 5. Under nämnda uttryck hänföres endast sådant våld, som riktar sig direkt mot annans kropp och antingen har karaktären af misshandel eller ock innefattar ett betvingande af hans person i något hänseende. Ett våld å person föreligger sålunda, äfven om man allenast griper om en persons armar och pressar honom mot en vägg eller om man genom att krama om hans handlofve tvingar honom att släppa ifrån sig det han har i handen. De brott mot offentliga funktionärer i denna deras egenskap, som väl innefatta användning af våld, men icke ega karaktären af "våld å person", kunna emellertid bestraffas såsom våldsamt motstånd vid offentlig förrättning enligt Straffl. 10: 6. N. S-g. Våldgästning kallades den osed, att obehöriga personer togo i anspråk den skyldighet till gästning (se d. o.), d. v. s. att härbärgera och förpläga kungliga personer och konungens utskickade, som af ålder ålåg den svenska allmogen. Under de oroliga förhållandena i medeltidens tidigare skede vann denna osed stor utbredning: "storflockar" drogo genom landet, kräfde af allmogen att härbärgeras och förplägas utan ersättning och togo med våld, hvad som nekades dem. För att förebygga detta, men på samma gång ge de vägfarande tillgång till härbärge och kost bestämde Magnus Ladulås 1279 i Alsnöstadgan (se d. o.), att det vid böter skulle åligga häradshöfdingen att i hvarje by tillsätta en "rättare", som själf skulle mottaga de resande eller eljest bereda dem husrum. För detta och för den kost, som tillhandahölles, skulle de resande erlägga betalning efter i orten gångbara pris, men all våldgästning förbjöds, och den, som toge något med våld, skulle vara förvunnen till 40 marks böter. Kunde den vägfarande ej godvilligt för penningar få, hvad han behöfde, kunde han taga det i vittnens närvaro mot erläggande af betalning efter gängse pris, och om bönderna vägrade att mottaga en af "rättaren" till dem hänvisad person eller "rättaren" ej fullgjorde sina skyldigheter, straffades de med böter. Traditionen har velat göra gällande, att det var bl. a. dessa stadganden, som skaffat konung Magnus tillnamnet Ladulås. Den ifrågavarande oseden var naturligtvis icke undanröjd med detta stadgande: mer än en gång måste förbudet upprepas, och det är bekant, huru den s. k. friskjutsen missbrukades under hela medeltiden och långt in i nyare tider. Det var först efter gästgifvargårdarnas upprättande, som efter hand de gamla oordningarna i detta fall upphörde. Jfr Gästgifvargård. J. N. (S. T-g.) Våldsamt motstånd vid offentlig förrättning. Se Våld. Våldtäkt, jur., eger enligt svenska Strafflagen kap. 15 § 12 rum, då "man tager kvinna med våld och emot hennes vilja med henne öfvar otukt, eller man tvingar henne därtill genom hot, som innebär trängande fara". Med våldtäkt likställes i § 13 det fall, då någon genom döfvande eller annat medel uppsåtligen försätter kvinna i yrsel, sömn eller vanmakt, så att hon saknar bruket af fri vilja eller är ur stånd att värja sig, och därefter öfvar otukt med henne i denna belägenhet. Våldtäkt straffas med straffarbete i 6 till 10 år. I svårare fall kan straffet bli lifstidsstraffarbete (om kvinnan fått svår kroppsskada af gärningen) eller t. o. m. dödsstraff (om hon ljutit döden däraf). Försök till våldtäkt är i § 14 belagdt med lägre straff. J. H-r.* Våldö. Se Vallo. Vållande, jur., förekommer i svenskt juridiskt språkbruk dels såsom liktydigt med ett orsakande af en effekt of ver hufvud, dels, och vanligen, i den mera inskränkta betydelsen af ett orsakande af en effekt genom vårdslöshet (se d. o.). N- s~£- Vållande till annans död, jur., föreligger, då någon orsakat annans död under sådana förhållanden, att döden kan tillräknas honom, utan att likvisst uppsåt i förhållande till den dödliga utgången förelegat. Jfr D o l u s och T i 11 r ä k n e l i g-het. Vållande till annans död bestraffas i regel enligt Straffl. 14:9. Men för vissa fall ingripa strängare straffbestämmelser. Sålunda bestraffas kvinna, som blifvit hafvande af oloflig beblandelse och vållar barnets död genom att söka enslighet vid födseln enligt det strängare straffbudet i 14: 24 (jfr Enslighet vid födseln). Och har man vållat annans död genom uppsåtlig misshandel, utsattes ett särskildt, mycket strängt, gemensamt straff för såväl misshandeln som vållandet till den död-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 3 18:40:56 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcl/0674.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free